Veckan glömskaste
Kvinnan som gick in på kaffebaren i morse, beställde en macka och en lång cappuccino, när telefonen ringde. Det var f d kollegan som sa: - Skicka valsedlar, skicka många, för nu skall vi rösta! Sen pratades det på om ditt och datt och att Fredrik Reinfeldt har läskiga ögon. Jämns med 7-eleven på Kungsgatan slår det henne så att hon inte har någon kaffemugg i handen. Shit! Men mackan låg i väskan. Disträ är bara förnamnet.
Idag avslutades IRMA-projektet som jag deltagit i under det senaste året. En rad förträffliga, duktiga och driftiga kvinnor som deltagit i ett mentorprojekt, urproffsigt upplagt av den fantastiska Barbro Mellberg på Ledarinstitutet. Bistådd av den alltid lika soliga Viveka Morelius som hjälpte mig att hitta en verkligt bra mentor. Och vad jag kommer sakna alla tjejerna! Jo, vi kommer ju ses igen säkert, men jag kommer verkligen att bära med mig dessa varma, prestigelösa och givande möten. Nära hjärtat.
Så nu känns det änna lite tomt. Men i morgon bär det av ner till gudbarnet som hunnit fylla fem. Hon som förra sommaren tittade strängt på maken (som hon då träffade för första gången) och sa: - Jag är faktiskt Anna-Karins gudbarn! Bara så han skulle veta sin plats. Vilket han förstås redan lärt sig, då hon varje morgon kom in och la sig demonstrativt mellan oss för att få någon spännande bok läst.
Och på lördag blir det valtal i Malmö och inspektion av vår valstuga Valmö. (Den i Göteborg heter Valborg och i Stockholm heter den ju Valbar.) Kul!
