Borgerlig populism

Att stå i TV och se upprörd ut över sådant som de flesta medborgare är upprörda över, att med darr på stämman framhålla självklarheter, det brukar ofta kännas lite lätt populistiskt. Folkpartiets Lars Leijonborg är specialist på att alltid vara först i rutan och beklaga sig när motståndarna trampat i klaveret. Var är denne man just nu? Har någon öht sett honom sen valet? Han känns ungefär lika synlig som en annan Lars, han Danielsson.

Och moderaterna som gastat och stått i angående utnämningsmakten. Som protesterat högljutt då (s) utnämnt någon ny utredare eller landshövding av s-färg. T ex när man utsåg Lars Engqvist som grundlagsutredare. Det är alltså samma moderater som gladeligen utser den gamle parti-politruken Unckel till landshövding i Stockholm OCH utredare av grundlagen. Förtjänstfullt belyst av DN idag.

Detta att ampert uttala sig om sådant som borde vara självklart, att man skall tillsätta folk efter kompetens och inte efter lång och trogen tjänst i partiet, visade sig bara vara tomt snack för moderaterna. Populistiska uttalanden.

Har tidigare på bloggen berättat om min anfader från Tylla i Torsång, Dalarna, Hans Andersson. Som satt i den sista av frihetstidens riksdagar. När man läser protokollen från bondeståndets debatter i riksdagen så framkommer att en av de tunga frågor som diskuterades var utnämningsmakten, att höga ämbeten skulle tillsättas utifrån kompetensprövning, inte svågerpolitik. Kanske är det, mer än två sekel senare, dags för Moderaterna (och de mycket tysta kollegorna i de andra regeringspartierna) att leva upp till sin egen retorik och äntligen börja leva som de lär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0