Republik nu!
För sisådär en 234 år sedan satt mina farmors mormors osv osv far i riksdagen. Han hette Hans Andersson och var bonde i Tylla, Torsång, Dalarna. Detta år 1772 bröts riksdagen av att kung Gustav III kuppade och stängde igen det som kom att bli den sista av frihetstidens riksdagar. Hans fick åka hem till Dalarna igen. Hur det gick för kungen vet vi ju alla, oavsett om Anckarströms kula egentligen var menad för Nisse Hult som höll honom vaken om nätterna tillsammans med sin kompis Bellman. (Jo, det är sant, det har jag sett på TV!)
Nästan tvåhundra år efter denna statskupp så infördes en ny konstitution i Sverige, år 1974. Då försvann det sista av kungens verkliga makt. T ex var regeringen inte längre tvungen att dra sina beslut i konselj inför kungen innan man verkställde besluten. I helgen ryktas så att Carl Gustaf Bernadotte, tillika kung här i landet, säger sig sakna denna ordning, med konselj. (Jo, det är också sant, för det har jag hört på radio!)
Nu är jag inte helt säker på att ättlingen till han greven från Pontecorvo vet vad det är han föreslår, nämligen att innan regeringen skall fatta ett enda beslut så måste dom diskutera det med kungen. Eller så är det precis det han gör. Fast man kan ju undra. Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet i helgen (jo, tidningen, alltså sant!) att kungen när han studerade i Uppsala 1968 fick frågan hur han kunde vara för monarki nu när han fått lära sig vad monarkin ställt till med för folket genom århundrandena. Svaret lär ha lydit:
- Jo, men det är ju alla i min släkt.
Nå, när (ja just det!) nu Feminsitiskt Initiativ intar riksdagen i höst får vi ju innerligen hoppas att inte Pontecorvos ättling kommer och kastar ut oss därifrån och tar över landets styre med sin son som högra hand. (Han var ju som bekant emot kvinnlig tronföljd så får han själv välja åker väl även Victoria ut.)
För jag tror inte det är det som folk vill när dom hyllar karln på hans 60-årsdag. Är det inte just det att han framstår som ofarlig som gör honom populär? Och då fortsätter vi väl att se förslaget om konselj (och därmed ändrad konstitution) som ett dåligt skämt. För det är det väl?
Nästan tvåhundra år efter denna statskupp så infördes en ny konstitution i Sverige, år 1974. Då försvann det sista av kungens verkliga makt. T ex var regeringen inte längre tvungen att dra sina beslut i konselj inför kungen innan man verkställde besluten. I helgen ryktas så att Carl Gustaf Bernadotte, tillika kung här i landet, säger sig sakna denna ordning, med konselj. (Jo, det är också sant, för det har jag hört på radio!)
Nu är jag inte helt säker på att ättlingen till han greven från Pontecorvo vet vad det är han föreslår, nämligen att innan regeringen skall fatta ett enda beslut så måste dom diskutera det med kungen. Eller så är det precis det han gör. Fast man kan ju undra. Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet i helgen (jo, tidningen, alltså sant!) att kungen när han studerade i Uppsala 1968 fick frågan hur han kunde vara för monarki nu när han fått lära sig vad monarkin ställt till med för folket genom århundrandena. Svaret lär ha lydit:
- Jo, men det är ju alla i min släkt.
Nå, när (ja just det!) nu Feminsitiskt Initiativ intar riksdagen i höst får vi ju innerligen hoppas att inte Pontecorvos ättling kommer och kastar ut oss därifrån och tar över landets styre med sin son som högra hand. (Han var ju som bekant emot kvinnlig tronföljd så får han själv välja åker väl även Victoria ut.)
För jag tror inte det är det som folk vill när dom hyllar karln på hans 60-årsdag. Är det inte just det att han framstår som ofarlig som gör honom populär? Och då fortsätter vi väl att se förslaget om konselj (och därmed ändrad konstitution) som ett dåligt skämt. För det är det väl?
Kommentarer
Trackback
