Pappa, syrran och Berlusconi
Det här är min salig far och min syster Sara. Hittade bilden i ett gammalt fotoalbum när jag scannade barndomsbilder tillsammans med sambon. Bilderna på sambon vågar jag inte visa upp, han var raggarkung i Örebro på den tiden och låt oss säga som så, att hade vi träffats då skulle jag nog inte fallit för honom som nu, många år senare. Foucault-liknande statsvetarlektor är SÅ mycket attraktivare än sluskig raggare.
Men, åter till bilden på min far och syster som togs 1980 i värmländska Klässbol, där fantastiska linnedukar fortfarande vävs. Bilden är tagen av mig, 12 år. Min syster blev väldigt lycklig av att få se den, och minnas tider då man fortfarande kunde bäras på armen. Tror också lyckan bestod i att det är en gammal bild som hon själv inte haft och att den påminner om bandet mellan henne och pappa. Pappa som dog alldeles för tidigt för snart fem år sedan. Kanske var han redan angripen av cancern då bilden togs, ingen kan ju veta. När den väl visade sitt fula tryne tjugo år senare var det över på mindre än två månader. En svetsares dom efter femtio år i svetsrök.
Systern har dock vuxit upp och blivit stor. Otroligt.
Fotot livar upp tillvaron lite då den annars fördunklats av feministisk vrede över mina systrars öde i Italien. Tillbringade förra veckan i Rom med möten med kvinnor inom transportsektorn. Dessa har att tampas med en regering som vill införa förbud mot provrörsbefruktning och helt förbjuda abort. När vi mötte kvinnliga busschaufförer frågade jag hur det gick att jobba och ha barn samtidigt, vart var barnen på dagen? Ingen behövde kunna italienska för att förstå svaret: La nonna!
Förvåningen var stor över de finska mor- och farmödrarna som jobbade! - Jobbar mormor?
Dagis finns men de kommunala daghemmen räcker inte till och de privata är för dyra för den som skall försörja sig på en bussförarlön, i synnerhet sedan bussbolagen privatiserats och outsourcats.
Som en kollega på italienska facket sa, jag kan inte göra någonting ute utan att stödja Berlusconi, går hon på bio, går och handlar, vad hon än tar sig för så på något sätt stödjer hon Berlusconis affärer. Ja, sa jag, och om du stannar hemma och tittar på TV? Jo, just.
Men förhoppningsvis är karln väck inom ett par veckor, och ett jubel lär höras från italienska kvinnostrupar, så det hörs ända hit upp till kylan. Förhoppningsvis går italienarna en fin vår till mötes, och förhoppningsvis når denna vår även oss så småningom. :)
Fattiga pensionärer och rika godsägare
Väcks på morgonen av reprisen av Ring P1 där en 84 år gammal dam berättar för en skeptisk Nina Glans om sina villkor som fattigpensionär. Kvinnan har 6 500 kr i pension efter skatt ('nåja, det är efter skatt i alla fall' sa Glans). Detta efter att ha jobbat hela livet i familjeföretaget men också inom handel, 'med människor' och förpackningsindustri. Kvinnan i fråga hade också skött sin sjuke man i 20 års tid, alltmedan hon jobbade. Och hon är inte ensam! Att gå in och sänka änkepensionen för dessa kvinnor går alldeles utmärkt men att ändra ingångna avtal för bolags-VD:ar (eller VD:ar på Bolaget...) det går ju inte.
Tro fan att damen i fråga var förbannad. Hennes förslag var att alla skulle få samma pension. 'Men det måste väl vara beroende på vad man gjort under livet, hur länge man jobbat' säger Nina Glans lätt blåögt. Varpå damen snabbt replikerar att hon jobbat sedan hon var 12 år.
Nina, det handlar snarare om vad man jobbat med under hela sitt liv! Och att det är samma skattepengar som skall gå till dräglig tillvaro för alla våra pensionärer som nu till mycket större del går till glada pensionärsdagar på herrgård i Sörmland. Det är helt enkelt skillnad på skit och pannkaka. Detta gjorde damen i fråga fullkomligt klart för oss.
120 000 om året för ett livs arbete, eller 1 miljon om året för tio års arbete i ett statligt bolag. I valet kommer vi att kunna välja om vi tycker det är rätt eller inte.
Tro fan att damen i fråga var förbannad. Hennes förslag var att alla skulle få samma pension. 'Men det måste väl vara beroende på vad man gjort under livet, hur länge man jobbat' säger Nina Glans lätt blåögt. Varpå damen snabbt replikerar att hon jobbat sedan hon var 12 år.
Nina, det handlar snarare om vad man jobbat med under hela sitt liv! Och att det är samma skattepengar som skall gå till dräglig tillvaro för alla våra pensionärer som nu till mycket större del går till glada pensionärsdagar på herrgård i Sörmland. Det är helt enkelt skillnad på skit och pannkaka. Detta gjorde damen i fråga fullkomligt klart för oss.
120 000 om året för ett livs arbete, eller 1 miljon om året för tio års arbete i ett statligt bolag. I valet kommer vi att kunna välja om vi tycker det är rätt eller inte.
8 Mars
Idag är jag ute på olika aktivitetet, och hinner inte göra några större reflektioner. Mer än att nån krönikör i Metro eller City var sur över att tampongreklamen var OK men inte boobsreklamen. Då slog det mig plötsligt att om Lindex gått ut med en reklam där det stod:
"Gör det skönt för dina boobs"
Och illustrerade detta med en tecknad bild på ett par bröst som vilade i en hängmatta gjord av en BH...
DÅ kan vi börja jämföra. Men jag tror inte SL eller vi andra tyckt det varit OK om OB gjort reklam i tunnelbanan med en mus på foto med tampongsnöre hängande under och texten 'we love pussy' stämplad över bilden.
Att den manlige krönikören inte förstår skillnaden är beklämmande! Lite mer skulle man väl kunna begära.
"Gör det skönt för dina boobs"
Och illustrerade detta med en tecknad bild på ett par bröst som vilade i en hängmatta gjord av en BH...
DÅ kan vi börja jämföra. Men jag tror inte SL eller vi andra tyckt det varit OK om OB gjort reklam i tunnelbanan med en mus på foto med tampongsnöre hängande under och texten 'we love pussy' stämplad över bilden.
Att den manlige krönikören inte förstår skillnaden är beklämmande! Lite mer skulle man väl kunna begära.
Reklamvärlden och genusperspektivet
En del skiter i det, en del försöker och åter andra lyckas riktigt bra!
Diskmedlet Yes marknadsförs just nu i reklamfinansierad TV med en man som står i förkläde och gnuggar en form där Janssons Frestelsen fastnat. Med Yes hjälp blir den stackars mannen glad igen och kan visa upp en skinande ren form, varpå han åter drar på sig förklädet och ger sig i kast med att laga ännu en Jansson.
Bensinbolaget Shell gör reklam på radions Lugna Favoriter. Jingeln går ut på att den som lyssnar självklart vill köra Ferrari och därför borde komma in till Shell och prova på deras nya motorolja. 'För att du är man!' Själv är jag kvinna och kör Peugeot så jag funderar allvarligt att sluta tanka på Shell, om inte så för Ogoni-folket i södra Nigerias skull så för att Shell uppenbarligen inte ser mig som en potentiell kund. För ingen skall väl påstå att deras nästa reklam kommer att gå ut på att jag skall köpa spolarvätska hos just dem för att jag är kvinna?
Sen har vi debatten om Lindex senaste reklamkampanj i tunnelbanan i Stockholm. Den där de säger sig älska 'boobs'. Bilderna föreställer huvudlösa kvinnokroppar med BH och svällande barmar. Över bilden hade Lindex reklambyrå skrivit 'we love boobs'. Detta gillade inte SL och krävde att texten skulle tas bort. Boobsen visades dock upp i storbildsformat.
Någon slug person blev sedan upprörd över att SL visade OB:s (tampongföretaget) nya reklam med en liten tecknad mus som vilar sig mot en tampong med budksapet att det skall vara skönt för min mus. Personen i fråga tyckte det var hyckleri att ta bort boobs-texten men behålla mus-texten. Men då missar ju vederbörande något mycket väsentligt.
I Lindexreklamen är det några okända 'we' som säger sig gilla boobs. Är dessa 'we' Lindex ledningsgrupp, eller reklammakarna? Eller är det tunnelbaneresenärerna som älskar bröst? I OB-reklamen är det dock jag som enskild kvinna som tilltalet riktar sig mot. Företaget skojar med mig direkt, i en rätt kamratlig ton som saknar den 'höhöhö-mentalitet' som Lindex-reklamen andas. Det är min mus som som skall ha det skönt, inte mina bröst som skall älskas av alla människor i Stockholms tunnelbana.
Berghs som skapat OB-reklamen har alltså lyckats med att med sin lilla kvinnliga mus rikta sig direkt till mig som kvinna med ett gulligt men ändå vettigt budskap. Vilket gör att jag kommer fortsätta använda OB-tamponger, om än inte inköpta på Shell eller med musen dold i Lindextrosor.
I Lindexreklamen är det några okända 'we' som säger sig gilla boobs. Är dessa 'we' Lindex ledningsgrupp, eller reklammakarna? Eller är det tunnelbaneresenärerna som älskar bröst? I OB-reklamen är det dock jag som enskild kvinna som tilltalet riktar sig mot. Företaget skojar med mig direkt, i en rätt kamratlig ton som saknar den 'höhöhö-mentalitet' som Lindex-reklamen andas. Det är min mus som som skall ha det skönt, inte mina bröst som skall älskas av alla människor i Stockholms tunnelbana.
Berghs som skapat OB-reklamen har alltså lyckats med att med sin lilla kvinnliga mus rikta sig direkt till mig som kvinna med ett gulligt men ändå vettigt budskap. Vilket gör att jag kommer fortsätta använda OB-tamponger, om än inte inköpta på Shell eller med musen dold i Lindextrosor.
She's mad, she's mean & she's got no sense of humour!
Media och feminismen
Den 1 mars offentliggjorde valberedningen i Feministiskt Initiativ sitt förslag till riksdagslista. Detta åtföljdes av en debattartikel av Gudrun Schyman och Maria Carlshamre på DN Debatt. Utöver några magsura kommentarer i Expressen och Svenska Dagbladet samt en strålande intervju med nämnda Maria och Folkpartiets Birgitta Olsson i SVT Morgon den 2 mars har det dock varit öronbedövande tyst i media.
Här presenterar det tidigare uträknade F! en riksdagslista med sextio namn. Sextio välmeriterade personer från norr till söder som inte alls ser feminismen som död. Dessutom är det inte en lista med klubben för inbördes beundran. De styrelserepresentanter som finns med finns spridda över hela listan och abonnerar inte på plats 1-10 typ. Det är vad jag kallar en bred demokratisk rörelse, där man finner människor i alla led som är villiga att sticka ut hakan och ställa upp för en feministisk ideologi i valrörelsen. Självklart är jag, som en av de sextio, jävig, men också väldigt, väldigt stolt över det engagemang och den vilja till förändring som finns i vår förening!
Hur är det med Junilistans interna demokratiarbete förresten? Tigs dom också ihjäl i media, eller är det helt enkelt så att där inte finns några medlemmar?
Men är det inte intressant att se att det enda tidningar som Expressen och Aftonbladet kan prestera är rubriker om Schymans och Carlshamres ekonomiska affärer. För att klicka sig fram till www.feministisktinitiativ.se och läsa den politiska plattformen och utforma sina artiklar genom granskning av denna, det anstår ju inte tabloidpressen.
Veckans citat
"Jordbruksverket förbjöd idag även katter att vistas vid strandlinjen." (Rapport, SVT, Kanal 1 kl 19.30)
Undrar om kissarna lystrar till detta påbud?
Undrar om kissarna lystrar till detta påbud?
