Det ohyggliga arvet
Veckans boktips: Christian Catomeris, Det ohyggliga arvet - Sverige och främlingen genom tiderna, 2004, Ordfront
Om stereotyper och rasism bland svenskar och vår syn på främlingar. Där många tankeväckande citat återges:
"I motsats till många andra områden i välden har Norden varit lyckligt förskonat från ras- och religionsmotsättningar. Den nordiska befolkningen är i stort sett enhetlig." (Geografiboken 1, För grundskolans högstadium, 1982)
Eller om svenskarnas vilja att ta emot finska krigsbarn under finska vinterkriget. Där Catomeris återger berättelsen om 7-årige Juhani som kom till Sverige med barntransportfartyget Arcturus. Han sattes på tåget norrut tillsammans med andra barn. Vid varje större tätort stannar tåget, barnen får gå ut på perrongen och svenska värdfamiljer väljer sedan ut sina fadderbarn. Först tar spädbarnen slut. Sedan flickorna. I Sorsele förbarmar sig till slut en familj över Juhani, men även dessa hade nog sett ett spädbarn (för möjlig adoption?) då Juhani den sista biten till sitt nya hem fick skjuta en tom barnvagn framför sig.
Boken väcker många känslor kring hur jag och min omgivning genom åren använt oss av olika begrepp för olika folkslag, förminskande och förklenande begrepp utan att man egentligen menat det. Skämt om Finlands sämste trädgårdsmästare Maski Hallonen kan ju tyckas harmlösa, men var kommer dessa skämt ifrån? Hur uppstår dom?
Efter läsning blir man än mer en partydödare som vid vilken middagsbjudning som helst kan sabba stämningen, som den gången jag en nyårsafton dristade mig att ifrågasätta mina vänners användande av ordet neger och asiat. I det första fallet hävdades det att det minsann var en mänsklig rättighet att få använda ordet neger. Frågor som varför man skall använda ett ord om individer om dessa inte tycker om ordet, bemöttes med tjurig tystnad och folk som lämnade rummet. I fallet med asiater frågade jag vilka detta var och fick svaret, med tillhörande gester, att det var folk med sneda ögon. Att vi i Sverige har en helt annan definition på 'asiatisk' än i t ex Storbritannien gick inte fram. De mest upprörda av vännerna avsåg, får antas, japaner, kineser, koreaner, thailändare, vietnameser m fl. I Storbritannien används om vissa av dessa 'oriental' på ett sätt som också är grovt förenklande. För vad är egentligen likheten mellan en thailändare och en kambodjan? Och har någon av dem sneda ögon och gul hy?
Nej, det krävs nog ett visst jobb för att få även svenskar att inse att vi är en del av världen, på gott och ont. Christian Catomeris har gjort ett bra jobb!
Om stereotyper och rasism bland svenskar och vår syn på främlingar. Där många tankeväckande citat återges:
"I motsats till många andra områden i välden har Norden varit lyckligt förskonat från ras- och religionsmotsättningar. Den nordiska befolkningen är i stort sett enhetlig." (Geografiboken 1, För grundskolans högstadium, 1982)
Eller om svenskarnas vilja att ta emot finska krigsbarn under finska vinterkriget. Där Catomeris återger berättelsen om 7-årige Juhani som kom till Sverige med barntransportfartyget Arcturus. Han sattes på tåget norrut tillsammans med andra barn. Vid varje större tätort stannar tåget, barnen får gå ut på perrongen och svenska värdfamiljer väljer sedan ut sina fadderbarn. Först tar spädbarnen slut. Sedan flickorna. I Sorsele förbarmar sig till slut en familj över Juhani, men även dessa hade nog sett ett spädbarn (för möjlig adoption?) då Juhani den sista biten till sitt nya hem fick skjuta en tom barnvagn framför sig.
Boken väcker många känslor kring hur jag och min omgivning genom åren använt oss av olika begrepp för olika folkslag, förminskande och förklenande begrepp utan att man egentligen menat det. Skämt om Finlands sämste trädgårdsmästare Maski Hallonen kan ju tyckas harmlösa, men var kommer dessa skämt ifrån? Hur uppstår dom?
Efter läsning blir man än mer en partydödare som vid vilken middagsbjudning som helst kan sabba stämningen, som den gången jag en nyårsafton dristade mig att ifrågasätta mina vänners användande av ordet neger och asiat. I det första fallet hävdades det att det minsann var en mänsklig rättighet att få använda ordet neger. Frågor som varför man skall använda ett ord om individer om dessa inte tycker om ordet, bemöttes med tjurig tystnad och folk som lämnade rummet. I fallet med asiater frågade jag vilka detta var och fick svaret, med tillhörande gester, att det var folk med sneda ögon. Att vi i Sverige har en helt annan definition på 'asiatisk' än i t ex Storbritannien gick inte fram. De mest upprörda av vännerna avsåg, får antas, japaner, kineser, koreaner, thailändare, vietnameser m fl. I Storbritannien används om vissa av dessa 'oriental' på ett sätt som också är grovt förenklande. För vad är egentligen likheten mellan en thailändare och en kambodjan? Och har någon av dem sneda ögon och gul hy?
Nej, det krävs nog ett visst jobb för att få även svenskar att inse att vi är en del av världen, på gott och ont. Christian Catomeris har gjort ett bra jobb!
Kommentarer
Trackback
