Sagan om den röda lilla grisen
Det var en gång en pojke, vi kan kalla honom Håkan. Han bodde i staden Örebro och gick i andra klass. Denna sedelärande historia utspelade sig i mitten av 1960-talet.
Klassen som Håkan gick i skulle ha julklappsbyte. Alla barnen fick i uppdrag att köpa en present för en högstasumma. Håkan skred till verket och köpte något fint som han slog in och tog med till klassens julklappsbyte. Han själv fick ett lite runt paket och gick snabbt till verket med att slita upp paketet. Förväntansfull vecklade han upp pappret. Det var i detta ögonblick den lille gossen insåg att världen inte alltid är rättvis. I synnerhet inte vid julklappsbyten. I pappret låg en liten röd träljusstake i form av en gris. Den lilla grisen var bränd och uppenbart begagnad. Lille Håkan blev mycket ledsen.
En träljusstake var inte riktigt vad 9-åringen önskade sig här i livet. Håkan kände harm över den klasskamrat som gett bort en sådan julklapp. Då tänkte han inte på att klasskamraten kanske inte haft råd att köpa någon julklapp. Kanske han eller hon inte ens vågat tala om hemma att man förväntades ha en julklapp med sig, utan bara tagit något som ingen skulle sakna.
Men Håkan, han var arg. Där hade han ansträngt sig och köpt en fin present och så fick han en bättre begagnad julgris i trä! Så arg var han att han nästa år när julklappsbytet närmade sig beslutade sig för att hämnas. Hämnas på själva institutionen med orättvist julklappsbyte, hämnas på det orättvisa i att man kunde få en värdelös present även om man själv köpt något fint.
Håkan skred till verket. Försedd med den summa som skulle spenderas gick han till affären och köpte ett par… skosnören. Det var förvisso fina och dyra skosnören, men det var fortfarande skosnören. Pietetsfullt slog han sedan in skosnörena och gick till skolan för julklappsbyte. Hehehe, nu skulle dom få se!
När hans egenhändigt inköpta och inslagna julklapp väl öppnades var dock hämnden inte lika ljuv längre. Själv satt han med ett paket mycket fina kritor i handen, bra för den som tycker om att måla. Så hörs en röst ”Vem är det som gett bort skosnören?” Lyckligtvis vad utdelningen anonym och Håkan kröp ihop och låtsades inte synas. Han skämdes i hela kroppen.
Och liksom året innan slutade julklappsutdelningen med att en liten pojke var jättebesviken över att julklappsbyte kan vara så orättvist att man får ett par skosnören. Låt oss hoppas att denne lille pojke inte var lika långsint! (Och då denna historia är en sann historia så lär jag nu ha avslöjat den över fyrtio år gamla hemligheten om vem det var som köpte skosnören till julklappsbytet 1965.)
Klassen som Håkan gick i skulle ha julklappsbyte. Alla barnen fick i uppdrag att köpa en present för en högstasumma. Håkan skred till verket och köpte något fint som han slog in och tog med till klassens julklappsbyte. Han själv fick ett lite runt paket och gick snabbt till verket med att slita upp paketet. Förväntansfull vecklade han upp pappret. Det var i detta ögonblick den lille gossen insåg att världen inte alltid är rättvis. I synnerhet inte vid julklappsbyten. I pappret låg en liten röd träljusstake i form av en gris. Den lilla grisen var bränd och uppenbart begagnad. Lille Håkan blev mycket ledsen.
En träljusstake var inte riktigt vad 9-åringen önskade sig här i livet. Håkan kände harm över den klasskamrat som gett bort en sådan julklapp. Då tänkte han inte på att klasskamraten kanske inte haft råd att köpa någon julklapp. Kanske han eller hon inte ens vågat tala om hemma att man förväntades ha en julklapp med sig, utan bara tagit något som ingen skulle sakna.
Men Håkan, han var arg. Där hade han ansträngt sig och köpt en fin present och så fick han en bättre begagnad julgris i trä! Så arg var han att han nästa år när julklappsbytet närmade sig beslutade sig för att hämnas. Hämnas på själva institutionen med orättvist julklappsbyte, hämnas på det orättvisa i att man kunde få en värdelös present även om man själv köpt något fint.
Håkan skred till verket. Försedd med den summa som skulle spenderas gick han till affären och köpte ett par… skosnören. Det var förvisso fina och dyra skosnören, men det var fortfarande skosnören. Pietetsfullt slog han sedan in skosnörena och gick till skolan för julklappsbyte. Hehehe, nu skulle dom få se!
När hans egenhändigt inköpta och inslagna julklapp väl öppnades var dock hämnden inte lika ljuv längre. Själv satt han med ett paket mycket fina kritor i handen, bra för den som tycker om att måla. Så hörs en röst ”Vem är det som gett bort skosnören?” Lyckligtvis vad utdelningen anonym och Håkan kröp ihop och låtsades inte synas. Han skämdes i hela kroppen.
Och liksom året innan slutade julklappsutdelningen med att en liten pojke var jättebesviken över att julklappsbyte kan vara så orättvist att man får ett par skosnören. Låt oss hoppas att denne lille pojke inte var lika långsint! (Och då denna historia är en sann historia så lär jag nu ha avslöjat den över fyrtio år gamla hemligheten om vem det var som köpte skosnören till julklappsbytet 1965.)
Kommentarer
Trackback
