Västerbotten
Under gårdagen fortsatte vi så vår resa från Norrbotten ner via norra Västerbotten (Skellefteå) till Umeå. Torgmötet i Skellefteå gick alldeles utmärkt med många bra samtal med förbipasserande. En mogen gentleman berättade för mig om den gång Gösta Bohman besökt staden för att valtala. En äldre dam hade passerat och snubblat och fallit framför Bohman. Efter att ha hjälpt henne upp och en bit på vägen frågade Bohman om hon kände igen honom, och om hon inte skulle rösta på Moderaterna varpå den äldre Skelleftedamen svarade:
- Dä va bara knät ja slog i.
På kvällen njöt vi av det underbara vädret i Umeå hamn och efter att ha hämtat upp Kristina Hultman på flygplatsen hölls ett samtal mellan Maria och Kristina på Hamnmagasinet. Om feministiska pionjärer. Något som gav möjlighet till reflektion samt att höra andra reflektera över det man själv ägnar ganska mycket tanke åt.
Något som slog mig var att Feministiskt initiativ verkligen är ett hopplöst projekt. Ett projekt som inte går. Det går ju inte att förena alla sorters feminism. Hur skall HBT-aktivister kunna samsas med jämställdhetsivrare som undertecknad? Gudrun måste verkligen ha varit grymt optimistisk när hon gav sig in i det här projektet med en massa flator och borgarkärringar. Men faktum kvarstår ju, att här är vi i Umeå på valturné, flator, borgarkärringar, jämställdhetsfantaster, kulturfeminister, feminister med internationellt fokus, ja till och med vår härliga skogsägande Beverly-Ann Bjerke, vars hus vi sovit i, och vars älv (nåja) Kristina just badat i, och vars staket jag just rivit sönder favoritjeansen på. Och vi åker i samma bil, och äter vid samma bord och vi har samma mål.
Och det unika (jo, vi är ett unikt parti) är att vi håller sams, vi är överens, inte i allt men i grunden, och vi skriver historia. Och det som förenar oss är viljan att rucka den ordning som ligger till grund för de flesta samhällen i världen, den patriarkala. För när man börjar rucka på denna, skakar även alla de andra maktordningarna i sina grundvalar. Och ruckar vi ordentligt kommer dom rasa dom också.
Så den 17 september är det dags att se till att det verkligen kommer finnas MÅNGA feminister i Sveriges Riksdag. Så kommer vi att vara redo att börja skaka det patriarkala systemet i dess grundvalar. (Vilket vi förmodligen redan gjort med tanke på hur de s k etablerade partiernas ledare (ni vet Fredrik och Göran och gänget) tiger om kvinnors löner, våldet mot kvinnor, om delad föräldraförsäkring. Tog dom upp det skulle dom ju vara tvungna att ge oss rätt. Gud förbjude.
