Rabiatfeminism - början

Denna text är idag publicerad på www.feministisktinitiativ.se

Under veckan som gått har jag tillsammans med andra riksdagskandidater i Feministiskt Initiativ turnerat runt i norra Sverige. Målet är att ta plats i riksdagen den 2 oktober i år. Så förvånade dom ska bli den 17 september, alla dessa maktlystna män(niskor) i de s k etablerade partierna. Finansminister Pär Nuder (s) kommer t ex att få ta tillbaka sitt uttalande i veckan som gick, då han av en journalist ombads kommentera F!:s förslag rörande fastighetsskatten. Nuder svarade att F! ju inte kommer att komma in i riksdagen, så det förslaget hade han inte för avsikt att bemöta. Samma attityd hade Nuders partikamrat Jonas Sima vid ett torgmöte i Hudiksvall i måndags. Gudrun Schyman och Maria Carlshamre hade talat om F!:s politik och Sima tog tillfället i akt att tala om för oss i F! (och alla andra som lyssnade) att det ju var fullständigt onödigt att bilda ett nytt parti för att driva feministiska frågor. Det gör ju Sima och hans partikamrater så bra redan, och inte ska vi lägga oss i politiken när det finns så rediga karlar som sköter det åt oss.

Nå, nu är det ju på det lilla viset att vi inte tycker att ni gör ert jobb, Nuder och Sima. Ni har helt enkelt inte lyckats föra en politik som bryter kvinnors underordning i samhället. Och när ni verkligen hade chansen att ta ett historiskt beslut om delad föräldraförsäkring på S-kongressen i höstas så gick Göran Persson ut i media och förklarade att det inte spelade någon roll vad kongressen skulle komma fram till, det blir ingen delning av föräldraförsäkringen ändå. Varpå han senare föll Fredrik Reinfeldt (m) om halsen och de två dyrt och heligt lovade varandra att någon förändring av föräldraförsäkringen, den för kvinnors position på arbetsmarknaden viktigaste valfrågan, det blir det inte.

Företaget Agent25 lät nyligen meddela att Feministiskt initiativ må vara uträknade i riksmedierna, där partiet knappt syns, men att vi däremot är högst närvarande i lokal media. Detta har vi fått bekräftat under vår resa mellan Haparanda och Dalarna. På varje plats vi ställt upp våra högtalare har vi mötts av pressen, alltid lika professionella. Artiklarna som följt har varit informativa och objektiva. Lokaltidningarna berättar för sina läsare att Feministiskt initiativ varit i stan och vad vi hade att säga. Det är långt ifrån riksmedia som ständigt ignorerar vår existens och ratar de artiklar vi sänder dem. (Artiklarna finns dock att läsa på vår hemsida.) Aftonbladet tog nog priset i veckan då de kände sig tvungna att rapportera om vår valbar som vi slagit upp på Sergels Torg, och gjorde detta med en frimärksstor notis på sämsta möjliga plats.

Detta rimmar ju väl med de artikelserier som fyller riksmedia för tillfället, där uppstickarpartierna lyser med sin frånvaro, och där tidningsredaktionerna bestämt att detta är ett presidentval mellan två presidentkandidater, Reinfeldt och Persson. Självklart finns det en strategi bakom detta, nämligen att skrämma läsarna från att rösta på något annat parti än de som redan finns i riksdagen. Vi ska alltså förhindras att rösta enligt vårt hjärta, och i stället rösta i lojalitet med ett höger- och vänstersystem som börjar bli förlegat.

Men, vår vecka i alla vackra norrländska städer har gett oss en helt annan bild av Sverige. Där folk välkomnande öppnat sina hem för oss (då vi inte har råd att bo på hotell). Där man är intresserade av F!:s politik och ganska trötta på att hela tiden bli tagna för givet av de etablerade partierna. Där man förstår att man har ett gyllene tillfälle att visa vilka det är som sitter på den verkliga makten den 17 september. Där män och kvinnor i alla åldrar kommer att smyga in bakom valbåset, där ingen ser dem, och stoppa en av F!:s valsedlar i kuvertet. Ni kommer bli förvånade herrar Persson, Reinfeldt, Nuder och Sima. Det kallas demokrati.

Anna-Karin Johansson
riksdagskandidat för Feministiskt initiativ