Rabiatfeminism - början

Nu börjar nedräkningen inför valet. Ovan syns vår valsedel och i morgon bär det av till Luleå. Förberedelserna pågår för fullt. Mikaela och Helena har slitit med planeringen och gjort ett hästjobb med att planera in aktiviteter i Norrlandsorterna och att hitta sovplats för oss alla hemma hos medlemmar och samordna med aktiva F!-medlemmar på plats. Aase och Lovise reser redan idag, fullpackade med broschyrer och andra prylar som vi skall använda. Själv måste jag hämta min egen bil som är på service och köra iväg och hämta ytterligare broschyrer som skall med på planet i morgon.

Och allt detta sker som alltid på egen bekostnad. Det är långt från traktamenten och hotellnätter och när media framställer det som att skattebetalarna betalar vår valkampanj så känns det något orättvist. Hittills är väl mina och makens omkostnader för kampanjen uppe i ca 10 000 kronor. Något som vi med glädje är med och investerar i det historiska projektet att få med F! in i Riksdagen.

Och den som vill bidra till F!:s kampanj gör det bäst genom att skänka pengar eller vara med och dela ut valsedlar på valdagen. Surfa in på hemsidan (www.feministisktinitiativ.se) så får ni veta hur man går till väga!

Fast hyrbilen som skall ta oss från Luleå till Göteborg står faktiskt F!:s kampanjkassa för. Då har vi ändå fått ett rätt schysst pris hos Mabi. Tio tusen billigare än när jag först började leta bland uthyrningsfirmorna och bilen levererad till Kallax för en billig penning.

Och hur packar man för tio dagars turné? Jag kommer förmodligen att agera chaufför större delen av resan och det innebär mer bilkörning och mindre torgprat för egen del men det krävs ju fortfarande kläder. Och medvetenhet om att vi kommer vara fyra - fem personer som alla har med oss kläder... Utöver ljudanläggningar och material. 

Min största nervositet just nu är att allt och alla skall få plats i den Ford Mondeo som skall ta oss hela vägen till Göteborg. (Även om jag kliver av i Uppsala.) Och att alla skall kunna sitta bältade och fina med gott om plats. Inte som den gången i Lazio, julen 2001, då jag och ålänningarna trängde in oss sex personer i... ja, undra om det inte var en Ford Mondeo den gången också, för att åka iväg och äta på Al Gallo i den lilla byn Tuscania. Kan säga att vi var större och tyngre efter den fantastiskt utsökta 5-rättersmiddagen. Då när Tessi plötsligt körde hela bilen nedför en trapp vid torget till alla kvällsflanörers stora förvåning. Nog för att hon som operasångerska kanske siktar mot La Scala men inte en sådan scala va? Minnen... :)

Förhoppningvis slipper vi trappor i Skellefteå och Östersund.