Refuserad igen!
Så var man refuserad igen då. Men här på sidan kan ingen annan bestämma vad man får säga eller inte säga. Denna artikel är ett svar på Kd:s artikel om barnomsorg i Svenska Dagbladet idag. Detta svar fick inte ens plats i halverat format.
Som man ropar får man svar, Kd!
På Brännpunkt den 28 april hävdar Göran Hägglund (Kd) m fl att en majoritet av svenska föräldrar hellre skulle vara hemma, än jobba, de första fyra åren av barnens liv. Till sitt stöd använder man en sifoundersökning där 64 procent svarat ja på frågan om dom anser att samhället skall göra det ekonomiskt möjligt för föräldrar att vara hemma med sina barn tills de är fyra år.
Som man ropar får man svar, Göran Hägglund, Alf Svensson m fl. Om Sifo i stället ställt frågan till befolkningen om den tyckte det skulle vara möjligt att med säkrad ekonomi ta ledigt från jobbet, oavsett grund, så skulle svaret förmodligen bli detsamma. Det är alltså inte särskilt svårt att på frågor om man vill ha mer stöd från staten, ökad flexibilitet eller ökad valfrihet svara ja. Vad som dock inte ryms i Sifos frågeställningar är vilka effekter Kd:s strävan skulle få för föräldrar, i synnerhet för mammor.
”Ordet "kvinnofälla" dyker ofta upp när möjligheten att vara hemma kommer på tal. Som om omsorg om de nära och kära skulle kunna liknas vid fångenskap. Gäller det i så fall också när människor tar hand om äldre anhöriga eller om handikappade barn?”
Ja, Göran Hägglund, Alf Svensson m fl. Det gör det i allra högsta grad. Vi är många som anser Kd:s samhälle inte är särskilt eftersträvansvärt. Alla människor, både kvinnor och män, måste ges möjlighet att delta i arbetslivet och kunna försörja sig på en egen lön. Att bli försörjd av någon annan är inte frihet. Ändå är det detta Kd eftersträvar med sin önskan om att kvinnor skall stanna hemma och vårda sina anhöriga, i stället för att delta på lika villkor på arbetsmarknaden.
Till skillnad mot utvecklingen inom barnomsorgen pågår inom äldreomsorgen en överföring av ansvaret för vården av våra äldre från det offentliga till enskilda kvinnor. Idag tas 19 procent av föräldraledigheten ut av pappor, och siffran förväntas öka, om än oändligt långsamt. Det är långt kvar till ett samhälle där män och kvinnor delar lika. Därför kräver Feministiskt Initiativ en delad föräldraförsäkring. Men vi kräver också att ansvaret för omsorgen av våra äldre inte skall läggas på kvinnliga anhöriga.
Varför, jo av den enkla anledning som nationalekonomen Anna Thoursie visat på. På arbetsmarknaden väljer arbetsgivare helt rationellt den som förväntas kunna bidra bäst till produktionen i företaget. Om det då är så att man bara genom att jämföra variabeln kön (kvinna – man) kan se ett mönster där kvinnor i mycket högre grad är hemma och vårdar barn och äldre så är det inte så svårt att räkna ut vem som kommer vara borta mest från jobbet, kvinnan eller mannen. Varje enskild kvinna blir alltså en genomsnittsrisk av sitt eget kön i arbetsgivarens ögon. Oavsett om hon har barn eller äldre anhöriga. Därav kvinnofällan.
Så, de kvinnor som hoppas på högre lön och samtidigt vill stanna hemma tills barnet är fyra år står inför ett dilemma. Det är sällan möjligt att få både och, vilket många äldre kvinnor kan vittna om idag. En samhällelig omsorg om barn och äldre har varit en förutsättning för att kvinnor skall kunna arbeta på den öppna arbetsmarknaden och genom ekonomisk självständighet ges makt över sina liv. Den offentliga omsorgssektorn har varit en central del av kvinnors frigörelse. I Kd:s politik ligger dock en förväntan att hustrur och döttrar skall utföra detta arbete, fast obetalt.
Som man ropar får man svar, Kd!
På Brännpunkt den 28 april hävdar Göran Hägglund (Kd) m fl att en majoritet av svenska föräldrar hellre skulle vara hemma, än jobba, de första fyra åren av barnens liv. Till sitt stöd använder man en sifoundersökning där 64 procent svarat ja på frågan om dom anser att samhället skall göra det ekonomiskt möjligt för föräldrar att vara hemma med sina barn tills de är fyra år.
Som man ropar får man svar, Göran Hägglund, Alf Svensson m fl. Om Sifo i stället ställt frågan till befolkningen om den tyckte det skulle vara möjligt att med säkrad ekonomi ta ledigt från jobbet, oavsett grund, så skulle svaret förmodligen bli detsamma. Det är alltså inte särskilt svårt att på frågor om man vill ha mer stöd från staten, ökad flexibilitet eller ökad valfrihet svara ja. Vad som dock inte ryms i Sifos frågeställningar är vilka effekter Kd:s strävan skulle få för föräldrar, i synnerhet för mammor.
Fackföreningarna går med jämna mellanrum ut och frågar sina medlemmar vilka frågor de prioriterar, varpå högre löner i allmänhet och jämställda löner i synnerhet brukar hamna längst upp på listan. Kan vi gissa att en inte oansenlig del av de 64 procent som svarat ja på Sifos fråga om att kunna vara hemma med barnen i upp till fyra år också svarat ja på en fråga om de anser att lika lön är viktigt? Ja, det kan vi nog, och det är däri Kd:s dubbelmoral ligger.
Samtidigt som alla säger sig vilja ha lika lön och ett jämställt arbetsliv så kommer gång på gång förslag upp som innebär att kvinnor inte skall ges möjlighet att konkurrera på lika villkor som män på arbetsmarknaden. För vilka är det som tar ut ledigheten? Kd svarar själv på denna fråga:
Samtidigt som alla säger sig vilja ha lika lön och ett jämställt arbetsliv så kommer gång på gång förslag upp som innebär att kvinnor inte skall ges möjlighet att konkurrera på lika villkor som män på arbetsmarknaden. För vilka är det som tar ut ledigheten? Kd svarar själv på denna fråga:
”Ordet "kvinnofälla" dyker ofta upp när möjligheten att vara hemma kommer på tal. Som om omsorg om de nära och kära skulle kunna liknas vid fångenskap. Gäller det i så fall också när människor tar hand om äldre anhöriga eller om handikappade barn?”
Ja, Göran Hägglund, Alf Svensson m fl. Det gör det i allra högsta grad. Vi är många som anser Kd:s samhälle inte är särskilt eftersträvansvärt. Alla människor, både kvinnor och män, måste ges möjlighet att delta i arbetslivet och kunna försörja sig på en egen lön. Att bli försörjd av någon annan är inte frihet. Ändå är det detta Kd eftersträvar med sin önskan om att kvinnor skall stanna hemma och vårda sina anhöriga, i stället för att delta på lika villkor på arbetsmarknaden.
Till skillnad mot utvecklingen inom barnomsorgen pågår inom äldreomsorgen en överföring av ansvaret för vården av våra äldre från det offentliga till enskilda kvinnor. Idag tas 19 procent av föräldraledigheten ut av pappor, och siffran förväntas öka, om än oändligt långsamt. Det är långt kvar till ett samhälle där män och kvinnor delar lika. Därför kräver Feministiskt Initiativ en delad föräldraförsäkring. Men vi kräver också att ansvaret för omsorgen av våra äldre inte skall läggas på kvinnliga anhöriga.
Varför, jo av den enkla anledning som nationalekonomen Anna Thoursie visat på. På arbetsmarknaden väljer arbetsgivare helt rationellt den som förväntas kunna bidra bäst till produktionen i företaget. Om det då är så att man bara genom att jämföra variabeln kön (kvinna – man) kan se ett mönster där kvinnor i mycket högre grad är hemma och vårdar barn och äldre så är det inte så svårt att räkna ut vem som kommer vara borta mest från jobbet, kvinnan eller mannen. Varje enskild kvinna blir alltså en genomsnittsrisk av sitt eget kön i arbetsgivarens ögon. Oavsett om hon har barn eller äldre anhöriga. Därav kvinnofällan.
Så, de kvinnor som hoppas på högre lön och samtidigt vill stanna hemma tills barnet är fyra år står inför ett dilemma. Det är sällan möjligt att få både och, vilket många äldre kvinnor kan vittna om idag. En samhällelig omsorg om barn och äldre har varit en förutsättning för att kvinnor skall kunna arbeta på den öppna arbetsmarknaden och genom ekonomisk självständighet ges makt över sina liv. Den offentliga omsorgssektorn har varit en central del av kvinnors frigörelse. I Kd:s politik ligger dock en förväntan att hustrur och döttrar skall utföra detta arbete, fast obetalt.
I Jämställdhetspolitiska utredningen (SOU 2005:66) kunde vi se hur fördelningen av detta obetalda arbete fördelas mellan könen. Mer än 90 procent av allt arbete inom äldreomsorgen utförs av kvinnor, ca 70 procent av alla anhörigvårdare är kvinnor och ca 70 procent av dem som tar del av äldrevården är kvinnor. Det är alltså fortfarande döttrar och svärdöttrar som tar hand om sina mödrar och svärmödrar, men också fruar, döttrar och svärdöttrar som tar hand om sina män, fäder och svärfäder. Kvinnor lever längre, lever ofta med män, äldre män, och lever alltså ensamma i större utsträckning när dom själva blir i behov av vård.
Det är fullständigt avgörande för kvinnors framtida välfärd att det finns en offentlig omsorg av barn och äldre. Bara om det finns en god tillgång till offentlig omsorg kan omsorg i hemmet ses som ett fritt val.
/Anna-Karin Johansson, Riksdagskandidat för Feministiskt Initiativ
Kommentarer
Trackback
