Rabiatfeminism - början

Satt igår kväll och scannade gamla foton från skoltiden. Detta fick mig att börja fundera över varför vissa lärare sätter större avtryck i ens minne än andra. Kanske för att läraren i det här fallet, Musik-Micke, var allas favorit och verkligen fick oss att delta på musiklektionerna. (Vilket kan ses på fotot han tagit.) Jag kan fortfarande sjunga Hava Nagila, En kondor, Kumbaya My Lord och alla andra sånger som vi alltid tjatade oss blå om att få sjunga. Men hur bra är jag på matte? (Just det, vi hade inte Musik-Micke i matte...)

På mellanstadiet var det alltså Musik-Micke som satte avtryck, på högstadiet gjorde Lars H Widstrand entré som en ibland något kolerisk, men mycket humoristisk, svensk- och engelsklärare som genast döpte om oss till knölfödor och käppkineser men med en värme som endast en lärare som verkligen gillar sitt jobb kan åstadkomma. Och svenskan och engelskan gick som en dans, de oregelbundna engelska verben sitter som gjutna om ni så väcker mig klockan tre på natten. Tack Lars!

På gymnasiet är nog den lärare som jag helst minns Gunvor Sand, som vi skrev dikter om på svenskan, där vi skymtade henne vid horisontens rand (jo, jag vet, vår klass var förmodligen nödrimmens mästare). Att kunna hålla ihop en bråkig samhällsklass med lika många och olika viljor som vi var elever måste ha varit en pärs. Men förmodligen också ganska kul. Utom kanske den gången i mars 1986 då Cato kom springande till Gunvor på ett hotell i Londons Bayswater för att berätta att Susanne och Anna-Karin inte kommit hem till hotellet under natten och fortfarande saknades. Susanne och Anna-Karin vaknade denna morgon hemma hos tre killar (Paul, Peter och Darren) i Putney. Båten tillbaka till Göteborg skulle gå efter lunch. Detta var f ö före mobiltelefonernas tid. 

Hur som helst, med killarnas hjälp och lite hoplånade pund kom vi iallafall tillbaka till hotellet i god tid innan bussen gick. Men Gunvor hade rätt, vi var inte vuxna nog att bedöma vilka dessa killar var, även om vi självklart, som 18-åringar, tyckte det själva.

På bilden på klass 4A syns bl a Jane, Cecilia, Jeanette, Petra, Patrik, Roine och Pernilla i främsta ledet. Jag är halvt dold bakom Jane.