Rabiatfeminism - början

Jag har inte alltid varit feminist men jag har blivit klokare med åren, sa Gudrun Schyman på Feministiskt Initiativs valkonferens förra helgen. Härmed måste jag bekänna att inte heller jag har kallat mig feminist, eller ens varit det, alltid. Men till skillnad mot Linda Skugge vågar jag stå för feminismen idag, i vuxen ålder. Så man skulle kunna säga att jag gjort motsvarande resa mot Skugges, d v s gått från att inte ha kallat mig feminist till att göra det. Och människor som Skugge får mig bara att ännu mer vilja skrika ut att JAG ÄR FEMINIST! Som någon klokt uttrycket det på nätet idag, Linda Skugge kan ju sluta kalla sig feminist och se om det hjälper, om hon blir mer attraktiv i antifeministernas ögon, om hon tjänar mer pengar som icke-feminist, eller om hennes karriär hittills faktiskt byggts mycket på just Fittstim. Förmodligen gör det ingen skillnad, Linda kommer ju fortfarande vara kvinna.

Åter till mina egna försyndelser. När vi för ett par år sedan städade ur mina föräldrars hus på Kronoparken i Karlstad för att mamma skulle flytta till sin nye man i Göteborg hittade jag mina gamla skolböcker. Kvar fanns i stort sett alla böcker ända från första klass, och dyrgripen bland dem var min skrivbok från klass 2A på Kronoparksskolan 1976/77.

Redan då var jag tydligen intresserad av svenska språket, viljan att berätta är tydlig och stavningen ganska hyfsad för en 8-åring. Bl a berättade jag om de två fåren som möttes på en spång över ån och ingen ville backa så båda trillade i och drunknade... Ovan kan ni skåda mina framtidsdrömmar, som löd:

"När jag blir stor ska jag gifta mig med en miljonär. Och bo i flott hus. Och ha swimingpol och bastu. Jag ska bli hemma fru och sola varje dag min man och jag ska sköpa en flott bil och ha det bra. SLUT"

Jag kan inte ens skylla på Dallas, då detta sändes för första gången 1981 i Sverige. Möjligen hade jag lekt för mycket med mina två Sindy-dockor (dom där som gick att böja vid knäna). För mina framtidplaner var ganska extravaganta. Tyvärr kan jag inte säga att jag som 8-åring drömde om att kandidera till riksdagen för ett feministiskt parti, eller att jag skulle bli kär i en inte fullt så rik lektor i statsvetenskap och bo i en 3:a i Bromma. Och den enda 'swimingpolen' i sikte är den kommunala som vi söker upp tre gånger i veckan, tillsammans med en massa andra Västerortsbor.

Undrar också vad vår 'fröken', Rut, tyckte om mina framtidsplaner. Satte hon stjärna och 'Bra!' bara för att stavningen var hyfsad, eller för att hon inte alls reagerade över mina framtidsplaner. Vad gav detta för signal, att det var helt OK att som enda framtidsplan vilja bli försörjd lyxhustru?

Men, som sagt, man blir klokare med åren. Som tur är.

PS: I flaskan på bordet finns 'LÄSK'. Vad är det annars för fel på en gin&tonic?