små blåslagna män och trasiga avgasrör
Somnade om och väcktes efter en stund av den lille mannens röst i telefonen (har honom inlagd som signal när han ringer). Det var väldigt vad han var på hugget, tänkte jag, och svarade att jag minsann låg och sov.
"Ja, jag ligger också. På vårdcentralen." Sa fartmarodören som tagit en kurva med cykeln i räserfart och inte märkt att marken var glashal. Med huvudet före for han ner i marken och skrapade halva ansiktet, axeln och ena benet mot asfalten. Där satt han med blodet sprutande när två alerta medmänniskor kom förbi och hjälpte till att stoppa blodflödet med en kompress som den lille mannen lägligt nog hade med sig i ryggsäcken.
Vårdcentralen ligger på andra sidan vägen från nedslagsplatsen så någon ambulans behövdes inte. Dock ett antal stygn, nya glasögon och nya byxor. Samt vila. Så hans fru beslöt sig för att åka ner till Jönköping för att han skulle slippa ligga där ensam, blåslagen och dan. På vägen började det låta skumt om avgassystemet och det är förmodligen dags att byta ut detta. Lagom tills jag i morgon skall göra en 60-milatur till Karlstad och Stockholm och på lördag skall ner hit igen...
Så i morgon bitti blir det för oss att uppsöka en GDS-hall där vi med hjälp av den blåslagnes händer och kunnande och mina ögon skall fästa fast avgassystemet hjälpligt för att det skall klara sig ett par hundra mil till innan jag har tid att lämna bilen på reparation. Risken är väl att det blir hyrbil från och med lördag...
Hur det är med honom? Ja, inte är han vacker. Ser ut som om någon elak feminist slagit honom i skallen med en stekpanna. Men de nya glasögon jag skulle köpa till honom i försenad födelsdagspresent blir väl nu betalda av försäkringsbolaget.
Hur ska du ha det, Maria Abrahamsson?
Vi får anta att det du egentligen menar är att anställda i Sverige vare sig skall ha rätt att ha kollektivavtal eller rätt att vidta stridsåtgärder. Vi vet sedan tidigare att Svenska Dagbladets ledarsida heller inte vill ha något anställningsskydd.
Det Svenska Dagbladet föreslår är alltså att vi skall gå tillbaka till slutet av förrförra seklet, då när kyrkan kallade psykiskt funktionshindrade för idioter (se gårdagens sista blogg) och arbetsgivare fritt kunde anställa och sparka vem man ville på dagen. Charmigt.
Källa: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_825523.svd
idioter och andra
Hittar dem på sidan efter "Sinnesjuke som egt sitt eget förstånds fulla bruk" i en husförhörslängd från Visnums socken där min farfars bröder tjänade som drängar och min farfars mormor var fattighjon efter att hennes man soldaten gått och dött i lunginflammation efter ett repmöte. (Hon kastades ut ur torpet, placerades på fattighuset och ungarna auktionerades bort av socknen till lägstbjudande.)
Detta är vid förra sekelskiftet. Min farfars släkt har bott i samma by så långt tillbaka man kan komma. Kanske sedan stenåldern, vem vet.
Här har vi dock ett par personer som "aldrig egt fullt förstånd". Prästen har antecknat att två av kvinnorna är oroliga, en är opåligtlig och en annan lugn. Den opålitliga är i min ålder. Undrar lite om det verkligen rört sig om kvinnor som var psykiskt sjuka från födseln, eller om det var något annat som fick samhället att klassa dem som idioter. Vilka av oss hade hamnat på denna lista om vi fötts för hundrafemtio år sedan?
Min farfars mormor vägrade för övrigt att sitta på fattighuset och drev runt på vägarna. Blev med barn igen med okänd fader. Eller åtminstone ingen som fick stå med i födelseboken. Rudskoga, där farfar bodde, kom överens med Visnum, där soldattorpet låg, att om Visnum betalade Rudskoga så skulle de senare låta farfars mormor driva runt där, och kanske sova på fattighuset då och då.
Tro fan att folk blev galna.
den amerikanska högern
Inklusive Hillary och Obama, där Hillary är lite, lite mer liberal än Obama. Allt enligt ovanstående diagram som man kan fylla i på Facebook. Bland de vänner jag har som fyllt i testet finns alla nere i den gröna rutan, ganska långt ner, förutom två som ligger på gränsen.
Andra som finns i den blå rutan är Hitler och Thatcher. I den gröna återfinns Mahatma Gandhi. (Lila: T ex Milton Friedman, rosa: t ex Stalin)
Inser att jag nog aldrig skulle gilla att bo i USA...
Vilnius international airport - den sista sovjetstaten
Upp med tuppen klockan halv fem på morgon. Taxin väntar som den skall utanför hotellet. Tio minuter till flygplatsen. Jag har tagit gott om tid på mig om något skulle krångla med taxin och är på flygplatsen två timmar innan flyget skall gå.
Det är här jag drabbas av de sista kvarlämningarna av en svunnen tid. Sura kärringar i alla åldrar i alla funktioner. Byråkrati som får fransmän och ryssar att avundas. Service icke existerande. Engelska något konstigt språk som ingen haft anledning att lära sig.
Det börjar i incheckningen. Glad över att kunna checka in så tidigt möts jag av beskedet att sedan december så måste alla passagerare som vill checka in bagage betala 25 lita (ca 70 kr) per väska. Jag skall gå upp en trappa till dörr två och betala hos Air Baltic, ljushuvudena som beslutat om detta. Det är bara när man flyger FRÅN Vilnius man behöver betala. Detta får givetvis till följd att folk låter bli att shoppa i landet och tar med sig väskan ombord på de små Fokker 50-planen i stället. Smart, Air Baltic!
Jag skickas fram och tillbaka mellan två kontor fyllda av sura brudar för att de inte är sifferkunniga och inte ser min flygplanskod. Väl tillbaka vid incheckningen en trappa ner för att lämna kvittot, så är jag ganska sur. Den stackars människan i incheckningen får ta emot mina funderingar över det vettiga i detta nya system, när det egentligen är Air Baltics ledning som skulle ha skiten! Beundrar markpersonalen för att dom orkar med att ta det som chefer i andra bolag slipper där dom gömmer sig uppe på kontoren.
Så var det då dags att ta sig genom säkerhetskontrollen. Gate nummer 4 säger alla tavlor. Ingången till gate nummer 1-4 är släckt och stängd. Jag frågar en kvinna som ser ut som en vakt om den är öppen men denna anställda på Vilnius internationella flygplats talar inte engelska utan pekar buttert mot informationsdisken. Där huserar Litauens suraste människa. En sådan som blir skitsur när man stör henne för att få information. Om det står en 4 på tavlan är det dit jag skall gå. "Men det ser stängt ut" säger jag. Det är dit jag skall gå. Så jag går dit, med bestämda steg.
Och stoppas bryskt av den icke engelsktalande vakten. Som skickar över mig till dagens förste manlige anställde (förutom portieren och taxichauffören). Han talar engelska och kan meddela att jag skall gå genom säkerhetskontrollen vid gate 11-14 i stället. Därför att jag kan gå runt till nummer 4. Doh! Som om jag som passagerare skulle kunna veta detta.
Säkerhetskontrollen går OK. Inte ens några pip från skorna.
När jag kommer ut på andra sidan känner jag att här vill jag inte spendera några mer pengar så alla mynten åker ner i Rädda Barnens bössa innanför säkerhetskontrollen. Det är innan jag upptäcker att det klockan 6 på morgonen inte finns ett enda öppet kafé och taxfreeaffärerna säljer bara Red Bull. Jag blir helt enkelt tvungen att köpa något för att skaffa mynt. Protesterar grinigt mot den litauiska flygplatsen genom att köpa en liter Stolichnaya, inget lokalt. 120 kr. Rätt billigt.
Mungiporna upp och fem litas i handen. Stoppar in myntet i en dryckesautomat. Som genast sväljer 2,50 utan att ge något tillbaka. Till sist får jag för motsvarande 15 svenska kronor 33 cl vatten. Vodkan är minsann inte mycket dyrare. Vilket även min kollega bekräftat under konferensen, det enda som inte blir dyrare i det här landet är vodka.
Kanske finns det här en anledning till de sura kvinnorna. Låga löner, 3 400 svenska kronor netto i månaden är medellönen för kvinnor (män tjänar såklart 25 procent mer). Vodkan intas med stor sannolikhet i större utsträckning av män. Vilket i förlängningen drabbar deras kvinnor. Tänker på folkomröstningen om införande av motbok. Den första folkomröstning kvinnor fick delta i. Varpå vissa män föreslog att kvinnorna bara skulle få en halv röst eftersom de förväntades rösta emot. Vilket de gjorde, och motboken infördes.
Nu väntar en färd över Östersjön som jag inte ser fram emot. Är ordentligt flygorolig. Inte rädd, det finns dom som har det värre, men jag gillar inte att flyga. Och inte blir det bättre av den tur med Air Baltic som jag hade hit. Där maten föll av faten och vinet skvimpade ur glasen i turbulensen. Nu lär vi väl dessutom ha motvind hem vilket förlänger pinan. Om inte bilen stod och väntade på Arlanda skulle jag kunnat ta en hutt Stolichnaya tillsammans med mitt dyra vatten. ;)
pressmeddelande
Pressmeddelande 2008-01-28
Förslag om att Feministiskt initiativ ska ställa upp i val
I helgen beslutade Feministiskt initiativs styrelse att föreslå att organisationen ska ställa upp i EU-valet 2009 samt i riksdags-, kommun- och landstingsvalen 2010.
- Behovet av ett feministiskt alternativ i politiken har bar ökat sedan det senaste valet, sade
Gudrun Schyman vid en pressträff på måndagen.
Vid pressträffen medverkade också Maria Carlshamre, EU-parlamentariker.
- Det behövs väldigt många fler feminister i EU-parlamentet. Som det är nu behandlas
jämställdhetsfrågorna styvmoderligt, sade Maria Carlshamre.
Styrelsen var inte enig i sitt beslut, och frågan avgörs på Feministiskt initiativs extrakongress i Umeå den 2-4 maj 2008.
Bilaga: Styrelsens beslut i sin helhet
För mer information:
Fi:s pressjour 0706-100 191
Styrelsens förslag till beslut vid Feministiskt initiativs extrakongress 2-4 maj 2008 Feministiskt initiativ i EU-parlamentet, riksdagen, kommuner och landsting
Politiken domineras av män och förmår inte angripa de stora orättvisor och maktklyftor som råder mellan kvinnor och män. Diskrimineringen av många andra grupper fortsätter. Det var bakgrunden till att Feministiskt initiativ på sitt konstituerande årsmöte 2005 beslöt att ställa upp i 2006 års riksdagsval. Valresultatet blev en besvikelse för många inom och utanför Feministiskt initiativ, eftersom vi hade hoppats på ett bättre utfall. Samtidigt är vi stolta över vår insats i valrörelsen: Aldrig förr har så många samtal förts på gator och torg om jämställdhet som under vår valrörelse. I flera kommunval nådde vi ett valresultat som tydligt översteg riksgenomsnittet.
Valresultatet innebar bland annat att Sverige fick sin 42:a regering i rad ledd av en manlig statsminister. Fredrik Reinfeldts regering genomför en lång rad åtgärder som innebär att många kvinnors ekonomiska villkor försämras dramatiskt. Införandet av vårdnadsbidrag och skatteavdrag för hushållsnära tjänster är tydliga uttryck för en politik som leder till att den ojämlika arbetsfördelningen mellan kvinnor och män ytterligare cementeras.
Lönegapet mellan kvinnor och män består. Mäns våld mot kvinnor ökar. Behovet av ett feministiskt alternativ i
riksdagen har ökat ytterligare sedan det senaste valet.
I EU-parlamentet är andelen kvinnor mindre än en tredjedel. Den europeiska ekonomin går mot en befolkningskris på grund av det låga barnafödande som blir resultatet av att samhället inte erbjuder social service till rimliga kostnader i form av heltäckande förskola och skola, samtidigt som allt fler kvinnor utbildar sig och vill vara fullt delaktiga i arbetslivet. Den katolska kyrkans patriarkala normer vinner inflytande med krav på inskränkta aborträttigheter och fortsatt diskriminering av homosexuella, bisexuella och transpersoner. Behovet av ett feministiskt alternativ är minst lika stort i EU-parlamentet som i den svenska riksdagen.
Hela 75 respektive 80 procent av landstingsstyrelsernas och kommunstyrelsernas ordföranden är män. I landsting och kommuner bedrivs merparten av den offentliga sektorns verksamhet, en verksamhet vars anställda till största delen består av kvinnor och som har stor betydelse för kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta i ett samhälle där barn, gamla och hem fortfarande ses som kvinnors ansvar. Även i landets kommuner och landsting finns det ett skriande behov av ett feministiskt alternativ i politiken.
Politiken domineras fortfarande av män och förmår fortfarande inte angripa de stora orättvisor och maktklyftor som råder mellan kvinnor och män. En valrörelse kräver enorma mängder ideellt arbete och avsevärda ekonomiska resurser. Vi är beredda att tillsammans med alla andra medlemmar arbeta hårt för att skapa förutsättningar för att Feministiskt initiativ ska kunna bedriva framgångsrika valrörelser inför de förestående valen till EU-parlamentet, riksdagen, kommunerna och landstingen.
Extrakongressen föreslås besluta
1. att Feministiskt initiativ ska ställa upp i 2009 års val till EU-parlamentet.
2. att Feministiskt initiativ ska ställa upp i 2010 års val till riksdagen.
3. att uppmana feminister i landets alla kommuner och län att organisera sig för att ställa upp i 2010 års kommun- och landstingsval under partibeteckningen Feministiskt initiativ.
styrelsen rekommenderar årsmötet besluta...
Sitter här i en skön Chesterfieldfåtölj i en hotellobby i Vilnius och har i två dagar fått höra berättelser om hur mina kvinnliga (och manliga) kollegor har det på jobbet i Litauen, Lettland och Estland. De senare är de som, med en blomstrande ekonomi i ryggen, verkar ha det minst dåligt. Men trots att även män har låga löner och tvingas upprätthålla flera jobb för att försörja familjen så har kvinnor det såklart ännu värre. Kvinnor når, inte helt överraskande, bara upp till 75 procent av mäns löner. Och de är låga, genomsnittslönen för en litauisk kvinna ligger på 3 400 kronor efter skatt. För en litauisk man är den 4 600 kr. Och priserna är inte särskilt låga. "Kläder får vi köpa när vi har möjlighet att resa utomlands" sa en av kollegorna. Hur ofta är det, kan man fråga sig.
Samtidigt så har vårt beslut i helgen att föreslå Feministisk initiativs extra årsmöte att fatta beslut om att ställa upp i valen 2009 och 2010 nått ut i media. Och självklart börjar mindre nogräknade journalister (?) att gapa för full hals. På Hela Gotland sitter en arg man och anklagar oss för fusk. Låt oss reda ut begreppen. Inte för att jag tror att det är det den arge på Gotland är ute efter, men ändå.
Feministiskt initiativ har som alla andra föreningar som jobbar med kvinnors organisering och jämställdhet rätt att söka statligt bidrag för detta. Ett krav för att få bidrag är att man inte tänker ställa upp i val. Fi är en förening som skall verka för ett mer jämställt samhälle och som dessutom KAN ställa upp i val. Detta har varit helt öppet och ärligt från dag 1.
När det var dags att ansöka om medel 2007 visste ingen om Fi skulle ställa upp i något mer val. Det vet ingen idag heller.
Vad som nu hänt är att Fi:s styrelse, efter långa och intensiva men väldigt konstruktiva diskussioner, fattat beslut om att föreslå årsmötet att fatta beslut om att ställa upp i valet 2009 och 2010 samt uppmana alla feminister att ställa upp i kommun- och landstingsval 2010. Årsmötet kan fortfarande säga nej i maj. Då fortsätter vi som tidigare med vår folkbildande verksamhet för vilken vi då har rätt till bidrag.
Allt detta vet det råd som fördelar pengarna om. Vi har hela tiden varit öppna med att vi INTE VET om vi kommer ställa upp i val, och det har dom accepterat. Det rör sig såldedes inte alls om fusk. Om man tror det vet man inte särskilt mycket om hur ideella föreningar fungerar, där det är medlemmarna som i slutändan bestämmer, inte styrelsen.
OM, säger OM, årsmötet i maj beslutar att vi skall ställa upp i val så får väl rådet i fråga avgöra om vi skall betala tillbaka en del av pengarna, eller om det är från beslutsdatum vi inte kan få bidrag.
Men, än så länge vet inte ens den arge mannen på Hela Gotland om vi kommer ställa upp eller ej. Och det går heller ej att säga att vi fuskat till oss pengar. Slutsatsen måste bli att han endera illvilligt hittar på och försöker uppvigla läsarna eller att han helt enkelt inte vet vad han pratar om.
Min uppmaning kan bara bli att avvakta årsmötets beslut, i sann demokratisk anda. Och att sedan låta de som fördelar pengarna styra hur vi skall göra. Men detta är väl en nåd att stilla bedja om, då det lär finnas ett enormt behov hos vissa journalister att få folk att för allt i världen inte rösta på Fi. Maria Abrahamsson sitter förmodligen redan och författar en hätsk ledare.
Källa: http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=3113176
fistel i röven
Jaha? Av vilka då?
"Flera socialdemokrater."
Oj då. Detta är f ö en tidning som kallar sig moderat och som i sin "faktaruta" använder sig av sådana här uttryck
"Att Östros är otålig i oppositionsrollen har offentligt visat sig i idogt hackande på bland annat Mats Odell, utförsäljningspolitiken och Carnegiehärvan. Som näringspolitisk talesman har han jobbat hårt, hårdare än kollegan Nuder, så den nya stolen är välförtjänt."
"Hackat"? Mats Odells otåliga utförsäljningar av våra gemensamma tillgångar tål förvisso att hackas på, så vi får väl anta att den som författat denna "faktaruta" är fullkomlig objektiv med sina fakta.
Men åter till Sahlin och Nuder. Är någon förvånad? Snarare är vi förvånade att det inte skett tidigare. Ingen skall få i mig att Pär Nuder och Mona Sahlin är kompisar med samma agenda. Misstänker att Nuder för Sahlin är som en fistel i röven. Detta går förmodligen så långt tillbaka i tiden som innan Nuders kompis Göran Persson blev statsminister efter att någon läckt information om att Mona Sahlin handlat toblerone med jobbets kreditkort.
När man läser vidare i artikeln ser man att det knappast är så att folk uttrycker irritation över att Nuder petats utan snarare hur det gått till. Iofs kan ju det senare vara ett uttryck för det förra...
Personligen tror jag att Mona Sahlin gjort helt rätt. Östros in och Nuder ut. Ett gott val.
Källa: http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_809569.svd
desperata kristdemokrater
- Äkta barn föds bara inom äktenskap mellan man och kvinna!
- Om vi tillåteter homoäktenskap kommer vi få bigami som ett brev på posten!
Ungefär så har tre olika kristdemokrater uttryckt sig med anledning av att statsministern hotat med att fatta beslut om könsneutral äktenskapslagstiftning.
Det låter som om argumenten tryter, och det är ju inte så konstigt då man egentligen bara har ett enda argument.
- Dom skall inte ha det vi har, för dom är inte som oss!
Att ens komma på tanken att tala om äkta och oäkta barn, som en kristdemokrat i Mark gör på sin blogg, säger ju en hel del om deras människosyn.
Alla barn är väl för bövelen äkta?
är män djur?
Det som slår mig är att män är så otroligt lättstötta. Låt oss titta på bakgrunden till ovanstående kommentar.
En amerikansk författare skriver år 1967 en rasande uppgörelse med manssamhället. (Det som t o m Pär Ström igår i Aftonbladet erkände existerade, han menar dock tydligen, i Strindbergsk anda, att det nu slagit över och blivit ett matriakat.) Närmare fyrtio år senare läser en reporter i Sverige en recension av nyöversättningen av 60-talsboken. Denna recension är författad av en frilansare för en medlemstidning i en svensk organisation som jobbar för våldsutsatta kvinnor. Recensionen är hyllande, liksom de flesta andra recensioner av denna bok i svensk dagspress.
Reportern har dock en helt annan agenda än den hon visat upp för föreningen i fråga. (Hon är sedan tidigare oense med föreningen i en kontroversiell fråga.) Föreningen har av statstelevisionen förespeglats att man håller på med ett program om föreningens arbete med kvinnor som tvingats söka hjälp för att deras män misshandlar dem och ibland också deras barn. Ofta kan dessa kvinnor inte stanna kvar hemma utan får hjälp av föreningen till skyddat boende. Organisationens medlemsförbund drivs med ideell kraft, dock med stöd från vissa av kommunerna.
På senvintern 2005 börjar man vänta på att programmet skall visas i TV. Då kommer reportern upp till ordföranden för föreningen och kräver att få göra kompletterande frågor. Reportern har läst recensionen i föreningens medlemstidning. Hon kräver svar av ordföranden om hon delar 60-talsförfattarens synpunkter att män är "vandrande dildos", att "män är djur". Ordföranden blir tagen på sängen, vilket tydligt syns i TV-dokumentären. Reportern är nu helt annorlunda än hon tidigare varit och pressar på mycket hårt för att få ett svar på frågan om föreningen håller med författaren.
Till saken hör att den amerikanska författaren inte hade något med den svenska föreningen att göra, eller tvärtom. Det enda reportern hänger upp sin story på är en recension i föreningens medlemstidning. En recension som alltså på intet sätt skiljer sig från andra recensenters syn på boken i fråga. Ordföranden försöker förklara för reportern att detta är en enskild recensents synpukter om en bok. (Brukar tidningar censurera sina litteraturrecensenter?)
Efter mycket tjat, som visas i den oklippta versionen av inslaget, faller ordföranden till slut till föga och säger:
- Jaaaa! Män är djur, tycker inte du?
Detta till reportern som tidigare varit så förstående för föreningens arbete. Bara att reportern nu skuttar hem till redaktionen på statstelevisionen och klipper ihop tidernas mest populistiska reportage. Om manshatande feminister och lesbianer som hatar män och uppmanar till könskrig. Inklippt är eldslågor och affischer där man kan se ordet KRIG i stora bokstäver (att det stod "kvinnor mot krig" på affischen visades såklart inte). Hela nidbilden av feminister bekräftades.
Och ordföranden för föreningen i fråga fick avgå och åka hem till Karlskoga och gömma sig. Hennes barnbarn blev utsatta i skolan och fick höra att deras farmor tycker att män är djur. Nu är hon dock på fötter igen och konstaterar krasst att det må ha varit dumt att inte bara resa sig upp och gå när reportern började köra en Janne Josefsson.
Hon konstaterar också att det kanske var milt uttryckt att män är djur, för djur njuter inte av att skada andra djur. Det gör vissa av de män hon kommit i kontakt med via deras misshandlade kvinnor. Män kan alltså bete sig värre än djur.
Och så är debatten igång igen. Men vad är det då som gör att vissa män blir så upprörda medan andra inte blir det alls? Är det inte lite illvilligt att tolka in "alla män" i begreppet "män". Män är faktiskt obestämd form. Hade hon, eller Solanas för den delen, sagt "männen" hade det kanske varit lite mer begripligt. Men män...
Varför tar inte min man illa vid sig när vi talar om mäns våld mot kvinnor? Varför talar män om mäns våld mot kvinnor?
Jag antar att det handlar om att vissa lättstötta män känner sig diskriminerade. Bara genom att man talar om att män slår kvinnor. Men diskriminering uppstår faktiskt först då man särbehandlas. Att bara säga att män står för 90 procent av allt lagfört våld är inte diskriminering, det är fakta. Liksom att säga att kvinnor står för 80 procent av uttaget av föräldrapenning. Män slår, kvinnor tar föräldraledigt. Men det innebär givetvis inte att det inte finns kvinnor som slår eller män som tar föräldraledigt.
Det är först när man börjar behandla ALLA män som potentiella våldsmän eller alla kvinnor som potentiella föräldrafaror på arbetsmarknaden som diskriminering uppstår. Och för att kunna behandla ett kön utifrån att de står för en majortiet av en företeelse så måste man SE dem på detta sätt.
Det gör inte jag. Om Ireen von Wachenfeldt betraktar och behandlar varje enskild man som en våldsverkare vet jag inte, men jag har svårt att tro det, hon lär ju ha både en partner och barn av manskön.
Det hela handlar alltså om att vi måste kunna se ett problem och tala om det, att t ex utövande av våld och uttag av föräldraförsäkring är två väldigt könssegregerade fenomen, OCH förstå att det inte rent biologiskt hänger ihop med könet. Men det kräver också att lika lite som jag blir sur över att någon säger att kvinnor är hemma mer med barnen, så tjänar det till att bli sur över att få höra att män slår.
Gör något åt problemet i stället! Var snäll, dela med dig av föräldraledigheten!
Ström och Strindberg
En stor inspirationskälla kan tänkas.
årets ynkligaste bortförklaring
"Pappan passade också på att beklaga att ingen tog kontakt med honom i samband med de trakasserier som den mordåtalade och hans familj utsattes för.
- Hade någon varit i kontakt med föräldrarna i början så hade det här aldrig behövt inträffa, sade han."
Jo just. Här har vi en ung man som under flera års tid i en liten byhåla trakasserat grannar i allmänhet och denna familj i synnerhet. Och pappan till denna ligist vill påstå att han är den enda i Rödeby som inte känt till att så skett.
Vet inte vad som är värst, om han vetat men skitit i att hans son är en mobbare eller att han inte vetat.
Hade du varit en närvarande förälder så hade du vetat och vad hade du då gjort, skulle man kunna tänka sig som svar.
Dessutom, trakasserierna lär ha pågått och polisen lär ha varit inblandad sedan innan denne yngling fyllde 15. Menar dom att ingen kontaktat föräldrarna?
Källa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_797237.svd
sju av tio för att homosexuella skall få gifta sig
Enligt Sifo.
Sju av tio svenskar tycker alltså att det är dags att sluta diskriminera folk utifrån sexuell läggning.
Sex av sju riksdagspartier vill också att homosexuella skall få gifta sig.
Hur länge skall kd och dess reaktionära väljare få blockera ett sådant beslut?
Dagens creeper
Tittar in på Creeper för att se vad våra statsanställda roar sig med en söndag.
Klockan 17.37 idag var någon vid Riksdagens förvaltningskontor inne på sajten knullis.com.
En blogg med tämligen homofoba och främlingsfientliga synpunkter från Säffle (tänker inte länka) har besökts oräkneliga gånger idag från Försvarshögskolan. Där har även Migrationsverket varit.
En sida som har adressen opium.se där män kallar kvinnor för sådant som "det där blonda hålet" och där folk lägger upp gruppsexbilder i debattforumet har besökts av Rikspolisstyrelsen. (Förhoppningsvis är det å yrkets vägnar.)
Försvarets materialverk har varit inne på gratis-porr.nu.
För övrigt har någon vid Västkustens Marinkommando förgyllt hela dagen med att titta på humorbilder på istheshit.net.
En söndag i det offentliga Sverige.
svenskan rules
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_790557.svd
Informativ och bra var också artikeln om spermadonation till kvinnor. Något vi diskuterade senast i fredags på krogen. Nu fick vi många svar även på detta. Samt en kommentar som faktiskt var klockren, att vägran att tillåta singelkvinnor insemination är att bestämma över deras sexualitet och hålla kvar dem eller tvinga in dem i dåliga förhållanden. (I Danmark är det tillåtet även för singelkvinnor, men inte i Sverige. Kd är givetvis emot.)
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_789013.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_791491.svd
Världens barn
Fotografen Kevin Kling ställs ut på Hasseludden med några av hennes bilder från Kina, Thailand och Mongoliet. Många av bilderna kan också ses på nätet. Underbara bilder på barn och deras nära vuxna.
Själv gillar jag nog bäst den här, som jag inte hittat på nätet, men fotat med mobilen för att kunna visa den lille mannen.
Cool liten tjej.
Kulturskymning?
Men, att Kulturrådet och deras referensgrupp skall tillåtas styra innehållet i sådana tidsskrifter är ju fullständigt barockt och tyder på total kulturskymning. Siv Holma (v) har tydligen ställt en interpellation till moderata kulturministern som skall få svara i Riksdagen på om det verkligen är förenligt med tryckfriheten att undanhålla tidskrifter bidrag för att man inte gillar deras politiska innehåll.
Dilsa Demirbag Sten är tydligen den som initierat (i Kulturrådets referensgrupp) att Mana inte skall ha bidrag. Hon gillar inte deras inställning till Israels ockupation av palestinska områden. Det kan man ju förstå eftersom Demirbag Sten gett uttryck för en närmast hatisk inställning till palestinerna. (Sök gärna på www.jinge.se för att hitta hennes DN-artiklar.) Men samtidigt som Demirbag Sten uppenbarligen försvarat Jyllandspostens Muhammedteckningar och beklagat att JP ångrat sin publicering, så vill hon själv tysta Mana.
(Vad var det jag skrev om högern igår? D U B B E L M O R A L.
Nå, nu har Mana en ny prenumerant och den reklam de fått p g a Demirbag Sten hade de aldrig fått annars. Redaktionen bör skicka tackkort till Dilsa Demirbag Sten.
Knuts nya kompis Snöflinga!
http://www.nuernberg.de/internet/eisbaer/videos.html
Otroligt söt!
dubbelmoralisterna i högeralliansen
Idag är det socialborgarrådet i Stockholm, moderaten Ulf Kristersson, som är i blåsväder. Samtidigt som hans parti håller på att sälja ut allmännyttans lägenheter till hyresgäster och privatvärdar (i de fall hyresgästerna inte vill köpa) så snackar Kristersson med sina bekanta i styrelsen för Ersta Diakoni och lyckas på så sätt få en 125 kvadrat stor hyresrätt på Söder. I någon artikel läste jag att det moderata socialborgarrådet sagt att han velat att det skulle gå rätt till, han ville inte gå förbi kön. Doh! Detta bevisar ännu en gång att högeralliansens män och kvinnor lever i sitt alldeles egna parallella universum. Men lyssna nu, moderatpolitiker:
När ni omvandlar hyresrätter till bostadsrätter minskar antalet hyresrätter.
När antalet hyresrätter minskar ökar den tid man måste köa för att få en.
Just idag finns det en (1) lägenhet över 100 kvadratmeter på Södermalm till uthyrning hos bostadsförmedlingen. Den ligger på Folkungagatan 134, ganska nära Ersta för övrigt, och är på 122 kvm fördelat på fyra rum och kök. Hyran är 10 411 kronor/månad. Kontraktet är på kort tid och gäller mellan 1-4 år med två månaders uppsägningstid. Minsta hushållsårsinkomst skall vara 500 000 kr.
Hur länge skulle Ulf Kristersson fått köa om han varit en vanlig stadsmedborgare och inte socialborgarråd med kontakter? Just nu står 195 personer i kön till just detta objekt och först ligger en person med kötid sedan april 1984. D v s 24 år.
Tjugofyra år!
Och värre lär det bli ju fler hyreshus moderaterna säljer ut.
Kristersson ville göra rätt för sig, sa han. Och smet före i kön. Det är inget mindre än ännu en praktskandal för moderaterna. Nu inleder åklagare en förundersökning mot socialborgarrådet. Det lär inte leda någonstans, att vara en skrupelsfri dubbelmoralist är inte brottsligt. Bara pinsamt.
I onsdags satt jag i bilen och hörde en intervju på P1 med Lennart Sacrédus från Kd och Rfsl:s ordförande Sören Juvas. Kd-mannen ville ha folkomröstning för att alla människor i Sverige, majoriteten hetero, skulle få bestämma om en minoritet, homo- och bisexuella, skall få gifta sig på samma villkor som alla andra. Sören Juvas frågade kd-Sacrédeus vilka andra grupper av människor i vårt samhälle han ville folkomrösta om. Eller varför det är så viktigt för Kd att säbehandla vissa grupper. Sacrédeus gick då till personligt angrepp mot Juvas, som han kallade Andersson (kd:s riksdagsledamot respekterar nämligen inte att Juvas tagit sin mans efternamn efter att dom ingått partnerskap). Juvas anklagades för att alltid använda sig av en smutsig debatteknik där han hela tiden försöker påskina att kd vill särbehandla folk.
Men det är ju precis det dom vill! Dom vill inte att människor som inte är som dom skall få gifta sig och kalla det äktenskap. Det är särbehandling, riksdagsledamot Sacrédeus. Ingenting annat. Vem som helst som lyssnar på dessa människor kan höra detta och jag är övertygad om att en majoritet av svenska folket (Juvas hänvisade till en undersökning från ett opinionsinstitut, Sacrédeus hänvisade till en läsarfråga på Aftonbladets webb...) tycker det är helt i sin ordning att ingen skall diskrimineras p g a vem man älskar.
Men kd kommer att sätta sig på tvären. Att sex partier av sju i riksdagen vill ha en könsneutral äktenskapsbalk hindrar inte ett litet parti fyllt av religiösa fanatiker att se till att många människor fortsätter diskrimineras i vårt samhälle. Dom tycker det är onormalt och snuskigt med homosexuella. Intressant då när det visar sig att någon på kd:s riksdagskansli suttit och porrsurfat på jobbet. Iofs inte på homoporr utan det är bilder på unga flickor som lockat.
Hur var det nu det hette? D U B B E L M O R A L I S M ! ! !
Källor:
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_785679.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=734273
Genarp!
Har såklart den skönaste dialekten. Det vet ju alla som älskar Ture och Göte Lagerståhl!
Källa:
http://www.kvp.se/nyheter/1.1008609/lena-i-genarp-har-sveriges-skonaste-dialekt
http://www.youtube.com/watch?v=afIn0QfjyQs
Och här en underbar remake av Bröderna Lagerståls sketch med Lars-Erik med ko-bokmärkena:
http://www.youtube.com/watch?v=qz4R_5O5eBE
sunda förnuftet
Det är väl snarare så att juridik inte alltid går att förstå med sunda förnuftet. (Om man inte är jurist vill säga, för då har man ju lärt sig att tänka på ett speciellt sätt.)
Med detta vill jag på inget sätt ifrågasätta lagen, man får inte döda. Men ibland förstår man att folk ändå gör det.
Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1651404.ab
Gecko, gecko!
Så säger ödlorna med samma namn. Det är därför dom heter som dom heter. Funderar på om man inte skulle kunna skaffa sådana att ha i badrummet. Storfamiljen Silverfisk skulle förmodligen inte fatta vad det var som hände innan dom kilat vidare till dom sälla insektsmarkerna. Där sitter den lilla ödlan alldeles stilla och bara väntar, som en katt på sitt byte. Sedan bara zzzapppp så slinker som små krypen ner i ödlemagen.
För övrigt så skriver Sigge Eklund en debattartikel i dagens Aftonblad om Pär Ström och hans illa underbyggda påståenden om feminismen. Ströms påstående saknar ju helt källor, bortsett från att han upprörs över att Fi anser att samhällsbyggandet, som alltid utgått från mäns behov, också skall utgå från kvinnors behov. Eklund frågar sig hur det kan komma sig att stora tidningar upplåter så mycket utrymme åt en person som är så illa påläst, illa underbyggd och som bara slår vilt omkring sig.
"Kan myten om den manshatande feministen ha blivit så djupt förankrad i vår kultur att den inte ifrågasätts längre?" frågar sig Eklund.
Kanske. Eller så är det helt enkelt så att Svenska Dagbladet (som för övrigt vägrade Feministiskt initiativ att komma med ett genmäle mot de anklagelser Ström riktat mot oss utan istället lät Ström i en replik komma med ännu fler anklagelser mot bl a Gudrun Schyman personligen) gillar att få lite debatt. Om det sedan eldas på av en okunnig icke påläst person med en uppenbar agenda att svartmåla folk han inte gillar, det gör ingenting för Svenskan. Bara man får många träffar på sin hemsida.
Eklund har läst feministbloggar, Fi:s hemsida, ja till och med ROKS hemsida. Ingenstans har han funnit någon som anser att män är djur eller som förespråkar mansförtryck. Han uppmanar Ström att komma med ett enda namn, så att de kan diskutera på en vettig nivå. Men varför skulle Ström göra det. För han har ju redan sin plattform hos mindre nogräknade debattredaktörer. Där spelar det ingen roll om det är sanning eller lögn man framför, så länge det säljer.
Och bilden av den manshatande feministen (jag har fortfarande inte träffat någon sådan och jag befinner mig ju mitt ibland dem) säljer.
(Alla jämförelser mellan ödlan ovan och Pär Ström är givetvis helt slumpmässiga!)
Källa: http://www.aftonbladet.se/debatt/article1632623.ab
Självinsikt?
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=566&a=394155
årets första soldag, kärlek och tabloidsnusk
I helgen har jag och den lille mannen haft det riktigt skönt. I fredags kväll var vi på IKEA och köpte lampor och datorsekretären Jonas. Så nu är det äntligen ordning på alla sladdar och skit och jag har en bra skrivplats att sitta vid.
Igår var vi och såg Arn - Tempelriddaren uppe på Fontänen. Ett mycket missvisande namn på filmatiseringen av Jan Guillous första två böcker. Och så har jag ju lite svårt för Sofia Helin av någon anledning, hon pratar konstigt och ser konstig ut. Han som spelar Arn såg mest ut som ett vedträ i ansiktet. Filmen borde i stället hetat "Arn och Cecilia - en kärlekshistoria" eller "Folkungarnas vedermödor i Västra Götaland". För så himla mycket tempelridderi innehöll inte filmen. Det Guillou velat med sina böcker, ge en annan bild av arabisk kultur och historia, utgjorde kanske en halvtimme om ens det av 2 timmar och 20 minuter.
Underhållande var det, men manusförfattare och regissör verkar ha fallit för trycket att göra en kärlekshistoria före ett historiskt dokument. Några stigbyglar kunde vi dock inte se, vi hade nästan hoppats på att få beslå dem med ännu en historisk miss. Dessa uppfanns nämligen av mongolerna som inte intog Bagdad (och träffade på araber) förrän på 1200-talet. Däremot undrar vi om man verkligen använde sig av botox på 1100-talet. Cecilia Blankas läppar putade så hon hade kunnat knuffa i kull den leda Moder Rikissa med dem.
Tre plus.
Idag gick vi runt Grimstareservatet och solen sken och det var riktigt skönt. När jag nu lämnat den lille mannen vid Jönköpingståget så sitter jag vid min nya sekretär och läser om Madeleine Mc Cann i Expressen. Kolla in denna artikel:
Det intressanta är inte att Madeleines föräldrar tänkt göra film om sin dotters försvinnande (vore det inte bättre att bara tala om var dom dumpat henne?) eller att amerikanska mammor påstår att deras treåringar vill spela rollen (som om en treåring hade en egen vilja i denna fråga). Det intressanta är att intill Expressens smått upprörda artikel återfinner vi en annons för Vingresor där dom lovar bjuda barnen på maten hela semestern... Ja, man blir ju verkligen sugen på semester när man läser om Mc Canns...
Touché!
http://persundlof.blogspot.com/2008/01/ny-miss-av-pr-strm.html
plötsligt står dom ute på gården
Jag är lätt mörkrädd. D v s jag tycker det är läskigt att gå in i mörker och ha det mörkt omkring mig. Skumt då jag ju en gång i tiden jobbade som väktare där sådana arbetsuppdrag faktiskt förekom. En gång gick jag in i en datahall på Televerket i Farsta, trampade ner i ett hål där någon tagit bort en golvplatta och stukade foten svårt. Så det kan ju finnas anledningar till att akta sig för mörkret annat än att man skall bli påhoppad av spöken eller levande.
Dock, en plats som kan vara extra läskig är ute vid Torpet. När man går ut för att kissa på kvällen i augusti ligger hela trädgården där ute, ruvande och mörk. Man ser inte handen framför sig. Runt om ligger åkrar som man inte ser och det är en kilometer till närmaste hus.
Ibland ligger jag och jagar upp mig för att jag hört en gren slå mot väggen eller möss springa i taket. En natt förra sommaren vaknade jag fram på morgonen av skottsalvor. Det var inga vanliga skott, såsom när någon skjuter morkullor eller en enstaka råbock. Utan det var knatter som från maskingevär. Som om ett gäng psykopatiska massmördare gjorde rent hus borta hos grannen på andra sidan skogen. Med jämna mellanrum kom skottsalvorna. Samtidigt hördes rop och skrik från mansröster. (Det är ruskigt lyhört där ute och ljud kan färdas ganska långt.)
Snacka om att jag jagade upp mig. Maken sov tryggt bredvid och märkte inget. Det var en sådan där situation när ens yrvakna polisserieskadade medvetande tänkte en sak och ens nyktra förnuft en annan. Förnuftet höll mig kvar i sängen. Till slut tystnade skjutandet.
Vilka det var som sköt fick vi aldrig veta. Inte ens den alltid lika upplyste farbrodern visste. Förmodligen var det frågan om någon hemvärnsövning eller dylikt. Alla grannarna lever i allafall och har hälsan.
Men vad gör man om man under en längre tid varit trakasserad av ett mopedburet gäng skitungar från trakten. Ungar med föräldrar som uppenbarligen abdikerat och där polisen heller inte verkar bry sig. Där man gång på gång gjort det rätta och vänt sig till polisen för att få trakasserierna att upphöra. Om jag, syrran och pappa varit där ute och vetat att några ville oss illa. Nu skall dom visa oss. På kvällen innan har dom ringt och sagt att dom skall komma och döda syrran.
Dörren är låst och fönstren reglade. Plötsligt hör man mopedknattret borta på vägen. Hur det närmar sig och saktar in och hur de sedan stannar ute vid vår infartsväg. Hur dom sedan står ute på gården hela gänget. Massa testosteronstinna tonårskillar utan moraliska och empatiska begränsningar. Med vedträn i handen. Där man ser mamma svänga in på vägen men tvingas backa och köra allt vad hon har därifrån för att hon jagas av dessa ungar. Man ringer polisen, men de verkar inte så intresserade och har ju inte varit det tidigare heller.
Jag undrar om inte min far, som varken led av adhd eller tourettes syndrom, reagerat ungefär som pappan i Rödeby. Om han sedan, som jägare, skjutit är en annan sak, men nog hade han känt en viss desperation. Det står alltså två bevisat empatistörda ungjävlar med vedträn på vår trapp som hotar att döda ett av barnen i familjen.
Så långt är det svårt att inte se att en nödvärnssituation föreligger. Minns min utbildning i självförsvar på väktarutbildningen, samt den juridik vi fick lära oss. Det gick i det närmaste ut på att man fick ta till våld som motsvarar det man utsätts för. Beväpna sig alltså, liksom inkräktarna.
Men frågan är vad ungarna gjort om pappan nöjt sig med att hota dem? Dragit därifrån, förmodligen. För att återvända nästa kväll med egna skjutvapen? Inte helt otroligt. Vi talar ju här om personer som ägnat två års tid åt att göra livet till ett helvete för just denna familj.
Det verkar dock ganska tydligt att 50-åringen, om än förståeligt, använt sig av mer våld än nöden krävde här. Å andra sidan kunde han ju inte veta hur ungarna var beväpnade, de var ju där för att döda hans son. Om det rört sig om vargar som hotat hans hund eller får hade han fått skjuta. Men att ladda om och jaga efter en människa som retirerar och sedan skjuta på nära håll, det är excess d v s mer våld än nöden kräver.
Återstår sedan att bedöma om det finns förmildrande omständigheter för detta våld, d v s att mannen i fråga inte var psykiskt frisk och inte kunde anses behärska sig på samma sätt som krävs av en frisk människa. Om så är fallet lär vi hamna i det vanliga dilemmat med en person som varit sjuk vid dådet men är frisk nu. Därför hänvisar också åklagaren i fallet till Mattias Frisk. Anledningen till att han fick fängelse, trots att han varit uppenbart störd vid dådet, var att han själv försatt sig i ett tillstånd där han visste att han blev otillräknelig och aggressiv nämligen genom att dricka alkohol.
Sen finns ju alltid möjligheten att jämka skadestånden. Om man nu råkar bli skjuten när man beväpnad med vedträn och baseballträn ringer på hos en familj där man samma kväll hotat att mörda en av familjemedlemmarna, då har man faktiskt själv försatt sig i en situation där man riskerar att råka illa ut. (Hur resonerar för övrigt ungarnas försäkringsbolag i denna fråga, kan man undra?)
Antar att det hela kommer leda till att pappan i det här fallet döms för mord och kommer få ett kännbart fängelsestraff. Ser därefter fram emot en process mot mopedgänget som jag hoppas dras inför rätta för olaga hot. De om några är i uppenbart behov av vård.
Vi andra kan bara hoppas att om vi någonsin utsätts för trakasserier i någon form, så sviker inte samhället som dom gjort med familjen i Rödeby.
min tid och andras
På jobbet har jag massor av flyttkartonger att fylla. Jag är så jävla trött på flyttkartonger! Och någon hade lyckats med att både få mitt efternamn fel och min mejladress fel på nya visitkorten...
Smet lite tidigare för att hinna med ett antal ärenden, som att tvätta bilen. Det är där på macken jag börjar fundera över vad det är som får vissa män(niskor) att anta att deras tid är mycket viktigare än andras. Som han i den silverfärgade mercan E280. Som innan han går in och köper kupong parkerar så att ingen annan kan komma förbi honom in till kön vid tvätten. Jag stod före i kön, var ute före honom men tvingas ändå vänta på att han skall tvätta sin bil. Nu tillhörde inte karln dessa som har vett att säga att "oj, ursäkta, du var visst här före mig". Och lika bra var väl det annars hade jag kontrat med att "jamen, det är klart att din tid är mycket viktigare än min!".
Och ja, jag irriterar mig på folk som markerar bord och stolar på lunchkrogen också.
Dock bilen blev tvättad, om man nu kan kalla det för tvätt, den blir ju aldrig riktigt ren. Och jag hann hämta ut biljetterna till Värmlandsoperans uppsättning av Candide i vår, innan ATG-ombudet stängde.
Förkylning på gång och jag proppar i mig naturpiller för att kväva den i sin linda. Håll tummarna.
Hemska hemsökelser i hemmet
Här hade vi åtta små barn i åldrarna 9 månader till sju år. Två av dessa var pojkar, 3,5 och 4 år gamla. Till att börja med jagade 3-åringen 4-åringen med ett svärd genom huset och 4-åringen hade svårt att värja sig från denna attack och ville inte riktigt attackera tillbaka. Det är en vanligen glad, kärleksfull och kelen liten kille. Vi kan kalla honom Gunnar.
Under middagen övergick dock leken till något annat uppe på övervåningen och plötsligt kommer 3-åringen springande till sin far med stora ögon och rynkad panna med en glatt leende 4-åring i släptåg.
- Gunnar säger att det finns spöken under Gunnars mammas och pappas säng?
Gunnar replikerar med:
- Ja, och dom har såhär stora tänder! (Måttar en halvmeter med armarna.)
Gunnars skojfriske far som sitter intill kan inte låta bli att hålla med om att så är fallet.
- Men dom äter väl inte små barn?
Den lille är förtvivlad vilket står skrivet i hela ansiktet. Rynkan mellan ögonen blir allt djupre.
- Jo, men visst var det så Gunnar att du hade ett större syskon tidigare?
Frågar den skojfriske, inte helt så smidige, fadern.
Det är då vi inser att det Gunnar inte gjorde i svärdsleken har han nu fått revansch för, en blotta har uppenbarat sig hos vännen. Kvällen avlöpte sedan med att 3-åringen fastnade i vinkelvolten och inte fick spökena ur skallen, trots att vi försäkrade att dom bara kommer fram kl 12 och att vi då skulle binda dem så att jag kunde ta med dem och dumpa dem vid Brahehus när jag far tillbaka till Stockholm.
Naturligtvis eldades han på av sin halvåret äldre kompis. Slutklämmen är när dom två går förbi en stor brudkista inne i vardagsrummet. Gunnar pekar nonchalant på kistan och säger:
- Det finns en där inne också!
De små charmtrollen skildes dock åt som vänner, gjorde high five och 3-åringen bjöd storsint in Gunnar att gästa deras hem vid tillfälle. Risken är väl dock att Gunnar kommer att plantera ett antal spöken även i sin kamrats hem.
Vem sa att ungar är oskuldsfulla?
huckabee vinner valet!
Hillary Clinton är förmodligen den enda bland de tre demokratkandidaterna som klarar av att vinna valet för demokraterna. Dom andra två är endera för radikala (John Edwards) eller färgade (Barack Hussein Obama). Att Clinton är kvinna kommer amerikanska väljare möjligen att kunna köpa så länge hon inte tar ställning för abort eller alltför stark ställning mot USA:s nuvarande utrikespolitik.
Men, skulle Obama eller Edwards ställas mot charmtrollet Huckabee (mot abort, för de av amerikanska väljare så viktiga family values), så tror jag inte demokraterna vinner valet.
Kan det vara så att demokraternas väljare sett till budskapet där Clinton väl är den som ligger längst till höger men att när det väl blir presedentval kommer det handla om familjevärderingar och det s k "oskyldiga livet" som inte får kränkas? (Till skillnad mot det "skyldiga livet" som man får släcka utan misskund.)
Jag hoppas jag har fel och att John Edwards vinner.
Kloka ord om Rödeby
Det är skillnad på skit och pannkaka. Därmed inte sagt att det inte är förfärligt svagt agerat av samhället när små skitungar får styra ett helt samhälle.
vem skapade matriarkatet?
I maktutredningen på 1990-talet frågade man sig vad man allmänt anser en ekonomiskt oberoende man vara, och en ekonomiskt oberoende kvinna. Det förra är någon som har tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba mer i sitt liv. Det andra någon som har tillräckligt med pengar för att slippa bli försörjd av en man.
Ändå sägs ett matriarkat råda därför att kvinnor sedan urminnes tider ansetts vara mest lämpade att ta hand om hem och barn. Det är det enda område där kvinnor inte ifrågasätts annat än om dom försöker bryta sig loss ur denna norm, t ex genom att komma tillbaka till jobbet efter bara sex månaders föräldraledighet. Kvinnor vill vara hemma hela föräldraledigheten, heter det. Varför? Kanske för att dom har trista, lågbetalda deltidsjobb utan karriärmöjligheter i kassan på ICA? Och varför har dom det? För att matriarkatet bestämt så eller för att deras (ofta manliga) chefer vägrar att ge dem heltidsjobb eller karriärutveckling då de ändå antas vara borta mer från jobbet än deras manliga kollegor?
Vad är männens ansvar i detta? Dels männen som är chefer, dels männen kvinnorna är gifta/sambos med? Att börja se kvinnor på samma sätt som de ser män? Att stå upp mot sin partner när hon kräver hela ledigheten? Eller att bekvämt luta sig tillbaka och möjligen då och då skriva på Svenska Dagbladets sajt om att matriarkatet hindrar dem från att vara med sina barn?
Det enda sättet att krossa detta påstådda matriarkat vore ju att stå upp för sin vilja att vara hemma, vägra skriva över ledigheten på mamman och ta det bråk som eventuellt uppstår. Så har kvinnor i alla tider gjort för att få jobba.
Läste nyss en liten bok författad av en kvinna vid namn Gisela Chand. Hon var gift med en engelsk läkare som vägrade låta henne arbeta. I England kostar dagis skjortan, över 10 000 kr för deltid i månaden. Detta fick hon betala själv från sin obefintliga ekonomi för han vägrade betala för att hon skulle jobba. Ja, det ledde till skilsmässa och att hon tog barnen och flyttade hem till Sverige. Levde hon i ett matriarkat?
I Sverige ser det annorlunda ut. Ännu. Vi har dagis och föräldrapenning som går i lika delar till båda föräldrarna. Det enda som fattas nu är att man inför en lag där det inte blir tillåtet att överföra några dagar på den andra parten. DET om något skulle ge män som inte orkar stå upp mot sina kvinnor råg i ryggen.
Varför förespråkar inte alla män delad föräldraförsäkring? Det borde väl vara en självklarhet om man vill bli garanterad att få vara med sina barn. Varför låter så många män som nästan var fjärde bli att ta ut en enda dags ledighet? Om man nu så gärna vill vara ledig finns ju två månader som mamman inte kan ta ifrån en.
Frågor jag inte lär få några svar på. Annat än att det är viktigare att gapa om mansförtryck än att verkligen göra något åt det.
De svaga männen
Men hur uppstår dessa könsroller och hur överlever dom? Jo, genom att män och kvinnor agerar utan att tänka på konsekvenserna. Kvinnor tänker inte på vad det innebär karriärmässigt, lönemässigt och pensionsmässigt om de tar hela föräldraledigheten med säg två-tre barn. Män tänker inte på hur det påverkar deras förhållande till barnen om de väljer jobbet före barnen. Och ingen av dessa två tänker på vad det gör med ett förhållande att man inte får någon som helst känsla för den andres dagliga liv.
En av kommentatorerna säger sig själv ha hört en kvinna neka sin man att vara föräldraledig. Vad jag frågar mig i ett sådant fall är varför blev det så? Varför ger han med sig? Blir han förvånad att hon säger nej, har han inga argument? Blev hon förvånad över att han ville vara ledig?
Om det stämmer att kvinnor tvingar sina män att underteckna pappret (vilket får mig att tänka på Luca Brasi i Gudfadern, either your brain or your signature will be on that paper) till försäkringskassan så kan männen inte skriva över två av månaderna som är vikta för dem. Ändå avstår nästan en fjärdedel av alla pappor från att ta ut en enda dags föräldraledighet. De två månaderna brinner inne och barnet får börja två månader tidigare på dagis. (Något som annars brukar användas som ett argument mot att dela lika lagstiftningsvägen...)
Jag förvånas över att man inte pratar igenom detta INNAN man väljer att skaffa barn. Som kvinna skulle jag aldrig valt den man jag valt om jag inte varit övertygad om att han skulle vara ledig. Men män försäkrar sig uppenbarligen inte om detsamma. Varför?
Jag tror att svaret ligger i att män är ganska bekväma med de könsroller vi har, liksom många kvinnor. Det blir jobbigt att börja ifrågasätta det som tas för givet. Man är kanske rädd för att sabba stämningen i relationen om man pratar om sådana teknikaliteter innnan barnen kommer, då när de skall tillverkas. Det är helt enkelt lättast att glida in i den av normen givna rollen och finna sig i denna.
Men, det kan ju inte, år 2008, komma som någon överraskning för en enda nybliven förälder att det pågår en debatt om att pappor bör vara hemma mer med sina barn och att kvinnor bör tänka mer på sin ekonomiska självständighet. Men det är klart, ingen vill ju tro att just mitt förhållande skall spricka, trots att mer än 50 procent av alla äktenskap leder till skilsmässa.
Och när skilsmässan väl är där är det ju lite sent att tänka efter. Då sitter hon där med en taskig lön och han med bilden av att vara en sämre förälder. "Hur fördelade ni omsorgen av barnen?" kanske familjerätten frågar. "Nä, jag skrev över alla dagarna på min fru för jag tyckte jobbet var viktigare/hon tvingade mig (held a gun to my head) och jag vågade/ville inte argumentera emot trots att det rörde min relation till mina egna barn. Jag tyckte det räckte att träffa dem på helgerna. Kvalitetstid ni vet." "Jamen då kan ni ju ses varannan helg för kvalitetstid i fortsättningen också då!"
Nä, pappor där ute, det duger inte. Ni är inga små offer, lika lite som era partners är små offer när det gäller att se om sitt eget hus rent ekonomiskt. Däremot är ni förmodligen ganska bekväma. Vilket kan komma att straffa sig. Det är kanske dags för båda könen att ta ansvar för sina handlingar och sluta skylla på varandra när det gäller föräldraskapet. Kvinnor måste våga, män måste våga. Det är enda vägen mot ett mer jämställt samhälle. Om det är det man vill ha?
2007 års lista
Har länge gått och tänkt på saker som borde sättas på min lista över 2007 års minnesvärda händelser/ting. Så fort jag tänkt dem har tankarna försvunnit igen. Men ett försök skall jag göra, åtminstone.
Årets bok: Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Har inte blivit så rörd av något sedan jag som barn första gången såg Lassie linka in i byn för att sätta sig och vänta utanför sin lillhusses skola.
Årets stripshow: Lillkronorna slår Tjeckien i gruppspelet i JVM och prisutdelning skall ske med hjälp av två blonda brudar med urringningar (ner till naveln) och silikonbröst (som höll på att hoppa ur klänningarna) som bättre passar en stripshow. PINSAMT!
Årets mest sexistiska reklamkampanj: Ryan Air klär av "sina" flygvärdinnor och visar upp dem i underkläder i en reklamkalender som andas sunkigt 70-tal, byggbaracker och tjeckiska hockeygubbar. Om man inte skall bojkotta detta bolag för sin unkna personalpolitik och bristande säkerhet så kan man göra det p g a deras kvinnosyn.
Årets film: Den jag inte hann se, This is Britain, förmodligen. Men i brist på att ännu inte hunnit se denna utser jag ändå American Gangster. Så snygg, så bra.
Årets plats: Torpet. Världens bästa.
Årets man: Min. Den bästa.
Årets fusion: HTF och SIf blev Unionen. (www.unionen.se) Egentligen skedde den först 1/1 2008 men beslutet togs 2007.
Årets "jag önskar jag hade mer tid": Mitt styrelseuppdrag i Feministiskt initiativ som delvis fick ge vika för mitt fackliga uppdrag i HTF.
Årets mesta boende: Vårt. Lägenheter i Jönköping och Västerort har nu utvidgats till Karlstad under 2008.
Årets mat: Libanesiskt. Varje gång. Bäst på Taboulli på Norra Agnegatan med lille mannen, mindre systern och Andreas efter flytt från Bromma till Vällingby.
Årets sysselsättning nummer 1: Möten. Ständiga.
Årets fest: Katharinas och Hamish bröllop i Düsseldorf i mars.
(Kan komma att fyllas på när minnet klarnat ytterligare.)
de stackars männen
Vad Pär Ström blundar för är följande:
* Kvinnor tjänar mindre än män i samma och likvärdiga yrken.
* Över nittio procent av alla lagförda våldsbrott (mot kvinnor, män, barn) begås av män.
* Kvinnor riskerar sämre anställningar eller deltidsanställning p g a att de endera arbetar inom en kvinnodominerad bransch eller att de med rätta antas ta ut mer av föräldraledigheten.
* Män skriver oftare över sina föräldraledighetsdagar på sina fruar/sambor än tvärtom. (Detta leder sedan till att kvinnorna anses vara de som är mest lämpade att ta hand om barnen vid en skilsmässa, något som enligt Pär Ström är feministernas fel, inte männens som valde jobbet framför barnen.)
Det Pär Ström beskriver i sin artikel är snarare baksidan av ovanstående. Bara att det inte blir lika fina rubriker om Pär Ström hade varit hederlig nog att skilja sexism från feminism. En riktig högerman kan ju inte skriva en bok som ger feministerna rätt. Å ena sidan är sexism något rebiatfeministerna fått för sig, å andra sidan kan man, som Pär Ström, skylla sexismen på feministerna. Damned if you do, damned if you don't. Klassiskt.
Vad det hela egentligen handlar om är att Pär Ström inte vill dela med sig. Liksom så många andra män. De inser förstås, för dom är inte så korkade som dom ibland framstår, att ökad jämställdhet innebär minskat utrymme för männen. Det finns t ex en lönekaka att dela på och om vi inte skall fortsätta att betala kvinnor mindre så måste vi ta av det gemensamma utrymmet vilket lämnar mindre åt männen.
Om män tog större del i vårdnanden av sina barn skulle de ha en starkare position vid en skilsmässa. Om kvinnor lät bli att ta större delen av föräldraledigheten skulle de ha en starkare position på arbetsmarknaden. Män och kvinnor som delar lika på föräldraledigheten och hushållsarbetet skiljer sig dessutom i mindre utsträckning så vårdnadstvister och låga löner behöver inte ens uppstå om man lever jämställt.
Detta innebär såklart att även män kommer betraktas som föräldrafaror och kanske erhålla en sämre löneutveckling (något sådant har vi dock inte kunnat se ännu, män som är föräldralediga tenderar att ses som hyvens grabbar de också).
Nej, om Pär Ström ägt någon slags hederlighet hade han visat att det är vårt ojämställda och sexistiska samhälle som skapar de problem han belyser. Inte feminister som vill ha jämställdhet. Men sådan nyansering säljer ju inga böcker.
medkännande eller missunnsamhet
Läser i SvD om att nykterhetsgruppen i riksdagen tycker att alkohol egentligen borde förbjudas helt vid sammankomster för riksdagsledamöterna. Nu bjuds det tydligen på vin och ibland sprit på varenda möte man bjuds in till utanför riksdagen, och ibland även internt.
Jag tillhör dessa som tror att man visst kan bjuda på ett till två glas vin på träffar i anslutning till jobbet. Att det har mer med hur man i övrigt förhåller sig till alkohol att göra. På mitt jobb har vi en förhållandevis strikt alkoholpolicy där all sprit är förbjuden och vin endast bjuds på i kontrollerade sammanhang d v s när personalen träffas ett par gånger om året. Vi bjuder över huvud taget inte medlemmar på alkohol. Detta fordrar naturligtvis att vi också har ett gott och väl fungerande kamratstöd där man reagerar om man ser kollegor som inte kan hantera alkohol.
Såhär fungerar det inte hos alla arbetsgivare. I riksdagen verkar man till exempel helt sakna alkoholpolicy. Vilket ju är anmärkningsvärt i sig.
Något som också är anmärkningsvärt är svaren på de frågor SvD och Expressen ställer till sina läsare idag. D v s om alkohol borde totalförbjudas i riksdagen. Man får anta att frågan tolkas som att riksdagsledamöterna inte skall få dricka alkohol i samband med jobbet. Jobbet som riksdagsledamot pågår ju inte mellan 8-17 så det antas väl gälla alltid utom när man är på hemorten och gör något helt annat.
Ca 75 procent svarar ja på Expressens fråga (något färre på Svenskans). Själv svarade jag nej av uppfattningen att man måste kunna representera med en viss mängd alkohol men att det alltid skall finnas alkoholfria alternativ. (Det är sällan det inte gör det.) Frågan är dock om denna förödande majoritet svarat ja på frågan utifrån någon slags medkänsla med de stackars riksdagsledamöterna, att de inte skall behöva utsättas för alkohol i anslutning till jobbet och att detta självklart skall gälla alla arbetsplatser. De svarande är då naturligtvis själva beredda på att det bara kommer serveras julmust på deras egna julbord senare i år.
Nä. Jag tror inte det är så. I stället är det ren och skär missunnsamhet och avundsjuka som döljer sig bakom svaren. Dom där som vi har valt skall minsann inte få gå på glamorösa fester och dricka gratis vin för det får vi så sällan göra.
Frågan borde i stället ställas: Tycker du att alkohol borde förbjudas i anslutning till alla arbetsplatser och arbeten?
Resultaten skulle bli helt annorlunda. Det lovar jag.
