Kissar inte flygvärdinnor?
Peter Kadhammar har i Aftonbladet satt fingret på något som förundrat mig under den gångna helgen. Att i media och på bloggar betraktas kabinpersonalens behov av kisspauser som lyx. Men när busschaufförerna krävde detsamma var det en självklar rättighet.
Men det är kanske med de borgerliga journalisternas och bloggarnas världsbild som med min väninnas sons. När han var i fyraårsåldern och stod inne på toaletten samtidigt som hans mor satt på toastolen och gjorde nummer två. Gabriel tittar på sin mor och ser fundersam ut och så frågar han:
- Mamma, bajsar bara du?
(Förklaring: Mamma har ingen snopp, alltså kan hon inte kissa.)
Man skulle ju kunna tro att även borgerliga debattörer skulle ha nått längre än fyraåringen.
Men det är kanske med de borgerliga journalisternas och bloggarnas världsbild som med min väninnas sons. När han var i fyraårsåldern och stod inne på toaletten samtidigt som hans mor satt på toastolen och gjorde nummer två. Gabriel tittar på sin mor och ser fundersam ut och så frågar han:
- Mamma, bajsar bara du?
(Förklaring: Mamma har ingen snopp, alltså kan hon inte kissa.)
Man skulle ju kunna tro att även borgerliga debattörer skulle ha nått längre än fyraåringen.
om att kasta flygplan i flyghangarer
Jonas Bernunger på Flygarbetsgivarna är lättad över att strejken till slut är över, enligt Dagens Nyheter.
"Men det är sorgligt att vägen hit blev som den blev. Det här avtalet borde vi ha kunnat vara klara med långt tidigare och utan konflikt Och eftersom vi skrev på så sent kommer flygplanen att stå på marken också under tisdagen."
Får man tolka detta som självkritik? Något annat kan det ju inte vara, eftersom förhandlingsframställan skickades från HTF i november förra året och avtalet löpte ut den 28 februari i år och SAS inte velat komma till förhandlingsbordet förrän strejken var ett faktum.
Så är det nog.
"Men det är sorgligt att vägen hit blev som den blev. Det här avtalet borde vi ha kunnat vara klara med långt tidigare och utan konflikt Och eftersom vi skrev på så sent kommer flygplanen att stå på marken också under tisdagen."
Får man tolka detta som självkritik? Något annat kan det ju inte vara, eftersom förhandlingsframställan skickades från HTF i november förra året och avtalet löpte ut den 28 februari i år och SAS inte velat komma till förhandlingsbordet förrän strejken var ett faktum.
Så är det nog.
helg igen
Så var det äntligen helg igen då! Även denna helg kommer spenderas på Torpet. Sovande i vår nysnickrade säng, pyssland med mina perenner som nu kommer få vatten från vår nya tunna och snickrande i vår hall som kommer bli grymt fin med gråmålad panel och linoljade golv så småningom. Det ger ett extra rum att sitta och läsa i eller bara se ut över åkrarna.
Och ikväll blir det favoritmat, libanesiskt med baklava och en flaska Ksara.
Sänder dock en tanke till mina kollegor som tvingas jobba med att få SAS att skriva på ett vettigt avtal. Lustigt att strejken kallas lyxstrejk, på samma sätt som när piloterna strejkar. Det visar sig att folk fortfarande ser yrket som väldigt glamoröst. När dessa manliga kunder sitter och utgjuter sig på debattforum på nätet om att kabinpersonalen bara är servitriser i luften och egentligen tjänar för mycket, så kan man faktiskt förstå att dom behöver en och annan paus från dessa gubbar/grabbar. För attityden är förmodligen densamma i luften. "Lilla gumman, kan du fixa fram en whisky till mig." Nej, det är nog snarare som HTF:s viceordförande Cecilia Fahlberg uttrycker det. Röra sig som en krabba i sidled i mittgången, ständigt vara trött, sakna sina barn. Och att då kräva att få gå och kissa när man är kissnödig och få sitta ner när man äter är väl knappast någon lyx.
"En organisation behöver motiverade medarbetare för att komma på fötter igen. För att SAS ska få luft under vingarna krävs en förbättring av arbetsmiljövillkoren för de som arbetar närmast passagerarna. Bättre möjlighet till pauser, måltidsuppehåll och återhämtning mellan flygningarna. Rimliga arbetstider och möjlighet att planera sin fritid." (Cecilia Fahlberg, HTF:s hemsida)
Minnen från Norge
Bilden föreställer mig, 10 år gammal, i en skidtävlingen i Danebu i Norge. Sitter och scannar bilder och inser att inte bara var jag smalare på den tiden, jag hade grymt snygga skidkläder. Mina föräldrar körde alltid med knickers, knästrumpor och anorack, och så gjorde jag. Med ett par hederliga gamla pjäxor.
Kommer ihåg att jag tyckte tävlingen var jättejobbig och att vi tvingades skida långt. Men inser idag att det förmodligen rörde sig om typ 500 meter...
Stilfullt ser det ut iaf.
ett fackligt hjärta
När jag är på jobbet är jag feminist, när jag sitter i F!:s styrelse är jag fackkämpe. Rollerna växlar lustigt nog beroende på sammanhang. Brukar jag säga. Men när det är dags för stridsåtgärder klappar det fackliga hjärtat lite extra snabbt. För det är ju så ovanligt. Inte en enda gång under min fackliga karriär, som nu är inne på 17:e året, har jag varit med om att en strejk verkligen blivit av. Kanske blir den det inte nu heller. Men under tiden vet vi att vi har ett massivt stöd från medlemmar och kollegor runt om i världen. När man läser danska kabinklubbens brev till sina svenska kollegor trillar faktiskt en och annan tår ur de fackliga tårkanalerna. Och feministen glädjer sig över att en kvinnodominerad arbetsplats sätter ner foten för bättre arbetsmiljö. Även kabinpersonalen behöver ju mat och kisspaus ibland, och som dom säger, vem vill flyga med trött och hungrig personal?
"Den kamp i förer er våres kamp, de krav i har er vores krav." (Ur fax, ovan, från SAS kabinklubb i Danmark.)
Vackert.
fackmotståndet insnöat
"Snömos" säger centerpartisten Fredrick Federlay om förhandsbeskedet från EU-domstolen att det inte strider mot EU:s fria rörlighet att ge baltiska arbetare samma villkor som svenska. (Nä, det borde däremot strida mot EU-stadgan och Europakonventionen att inte göra det.)
Har Federlay ens läst utlåtandet? Eller tycker han bara ryggmärgsreflexmässigt att det är snömos med ett visst skydd för anställda. Ja, just det, det är ju det han gör, denne fackmotståndets Don Quijote.
"Detta [att systemet kan leda till ett oförutsägbart resultat, eller till och med i vissa situationer orimliga lönekrav] är dock en nödvändig del av en arbetsmarknadsmodell som är baserad på och främjar förhandling mellan arbetsmarknadens parter och därmed avtalsfrihet snarare än den nationella lagstiftarens ingripande. Jag tror inte att det på gemenskapsrättens nuvarande stadium finns fog för att med åberopande av en av de grundläggande rättigheterna till fri rörlighet enligt fördraget ifrågasätta en medlemsstats beslut att organisera arbetsmarknaden på ett sådant sätt." (ur generaladvokat Paolo Mengozzis förslag till avgörande, mål 341-05)
Word!
Mammor och penningkåta moderater
Snart är det mors dag och bara en av mammorna på bilderna finns i livet. Hon kanske inte håller med om allt i F!:s politik och när hon såg vår Mors dag-flyer rynkade hon lite på näsan. Men faktum är att hon ju faktiskt kan svara B på i stort sett varje fråga i testet. Vilket jag är väldigt glad och tacksam för.
En annan mamma med skinn på näsan är min svägerska som tillsammans med sin 13-åriga dotter protesterar mot nedläggningen av Vasaskolan i Örebro. Där både min mor och 13-åringens mormor gick. Moderaterna i kommunledningen hotar nämligen att lägga ner denna väl fungerande, populära kommunala skola för att bygga bostadsrätter där. På frågan om varför man inte lägger ner den mer slitna Gumaelius-skolan på andra sidan vägen i stället svarar moderaterna att den inte är lika attraktiv på marknaden om man vill sälja lägenheter. Krass marknadsekonomi i sin prydo. Eleverna är ledsna, föräldrarna är ledsna. Men några rika Örebroare kommer kunna köpa lägenheter i en av stans äldre byggnader.
Hade kommunledningen i Karlstad kommit på idén att lägga ner Tingvallagymnasiet för att bygga om det till bostadsrätter (som man gjorde med gamla badhuset) skulle förmodligen alla gamla Tingvallaiter kedja fast sig på trappen mot torget och hungerstrejka. Men en sådan politisk självmordshandling skulle ingen få för sig att begå i Karlstad. Varför kan det då ske i Örebro? Örebroarna borde gå man och kvinna ur huse!
Jarmusch bästa!
Det här är förmodligen den roligaste filmscenen någonsin.
hur buddistisk är du?
Min man blev buddist vid 12 års ålder i protest mot sina kristna lärare på Lillåns skola i Örebro. Dessa förutsatte nämligen att alla barnen delade den kristna tron och särbehandlade dem som inte gjorde det. Vid ett tillfälle hade 12-åringen uteblivit från morgonbönen och rektorn var mycket förgrymmad över en sådan slapphet bland dåtidens ungdom. Som ett gott exempel berättade han därför om sin son, jämnårig med maken, som varje dag cyklade in till sina bibelstudier i stan. Varpå maken svarade:
- Jamen då får han väl skylla sig själv?
I det läget tvingade maken att snabbt lämna rektorns kontor då läroplanen för grundskolan kom flygande mot honom genom luften.
Nu är det i stället han som plågar mig med sina buddistiska resonemang. Senast i går då vi skulle sova. Han låg och läste i en filosofiskt inriktad bok om djurens rättigheter. (Av Tom Regan) Jag har terroriserats med anekdoter och livsviktiga frågor om djurs rättigheter i veckor nu. Boken verkar aldrig ta slut. I går var det dock nära att jag fick den i huvudet.
Tom Regan ställer tydligen en fråga i boken. Fem individer befinner sig i en båt på ett hav och båten håller på att sjunka. De väger alla lika mycket. En av dem måste lämna båten. Hur anser jag att de skall agera. Fyra är människor, den femte en hund.
Min kommentar var att det förmodligen endast vore av sentimentala skäl någon av dem skulle välja att behålla hunden i båten. Det är dock fel sätt att angripa frågan. Jag måste själv välja hur de fyra skall agera. Min kommentar var fortfarande att jag ju inte kan tvinga dem att göra på annat sätt än vad jag själv skulle klara att göra, och jag skulle förmodligen ha svårare att se en människa drunkna än en hund. Tror jag. Om inte, så är jag åter tillbaka i diskussionen om sentimentalitet.
Maken tittade på mig med förtvivlan i blicken. Hade han fått in en utilitarist i sin säng? Döda hunden för att rädda människorna? Låta människorna leva för att de har en större funktion i samhället? Sätter jag människor före djur? Förmodligen. Därmed inte sagt att jag gillar att döda djur. Har aldrig gjort det, annat än med getingar och mygg och flugor. Kan inte ens ta mig för att sätta ut en musfälla för att döda musen som huserar i vårt kök på Torpet och förmodligen kommer föda miljarder nya möss där bakom spisen. Och jag grinar precis lika mycket när Lassie kommer hem som när jag läste Åsa Linderborgs bok om sin far. Män och hundar berör, tydligen.
Men det är klart, det beror ju iofs helt på vilka människorna i båten är. När jag tänker efter. Säg att det är en pedofilring som är ute och seglar med min egen hund... Men så kan man förmodligen inte heller resonera om alla subjekt är lika mycket värda...
Nu förstår jag dock varför jag läser kriminalromaner i stället, när jag skall sova.
Fotnot: Regans svar på frågan är att alla fem drar lott.
Rättelse!
Igår skrev jag om våra vedermödor med att bli med barn. I min bloggning angav jag felaktigt att gränsen för en magsäcksoperation går vid BMI 50. Detta var nämligen den enda information om alternativ till viktminskning som vi fick av läkaren på Fertilitetsenheten vid Huddinge sjukhus, att jag måste väga 140 kilo för att få en operation betald av landstinget. (En operation kostar 100 000 kr.)
När jag gör en enkel googling upptäcker jag dock att gränsen går vid BMI 35. D v s 100 kilo i mitt fall. Därmed blir gråzonen för när man får hjälp av Fertilitetsenheten och när man får hjälp av Överviktsenheten "bara" 15 kilo, inte 55 som vi först trodde.
Det säger dock en del om seriositeten hos Fertilitetsenhetens personal.
Annars finns det en metod som jag ännu inte prövat. (Wow! Trodde jag testat allt!) Kan det vara så att Annika Dahlkvist har rätt?
När jag gör en enkel googling upptäcker jag dock att gränsen går vid BMI 35. D v s 100 kilo i mitt fall. Därmed blir gråzonen för när man får hjälp av Fertilitetsenheten och när man får hjälp av Överviktsenheten "bara" 15 kilo, inte 55 som vi först trodde.
Det säger dock en del om seriositeten hos Fertilitetsenhetens personal.
Annars finns det en metod som jag ännu inte prövat. (Wow! Trodde jag testat allt!) Kan det vara så att Annika Dahlkvist har rätt?
Guldkorn funnet i Molkom!
Molkom. Denna lilla håla med 2 000 invånare mellan Karlstad och Filipstad. Senast nämnt i pressen när en vettvilling i Volvo körde ihjäl två män på valborgsmässoafton.
När vi vistas på Torpet kan vi välja mellan Konsum i Molkom och ICA i Väse när det gäller att införskaffa dagens tidning, glass eller enstaka matvaror. (Storköp sker på Obs! i Bergvik eller på Willys på Våxnäs, d v s inne i Karlstad.)
Många gånger har jag lagt märke till skylten vid korsningen mellan Filipstadsvägen och Kristinehamnsvägen i Molkom, den som säger "Antikt". Har undrat om det verkligen är antikviteter eller loppis. Så i helgen var vi på mârten i Molkom. Det brukar inte vara så mycket att se, men det livar ju upp en lördag på landet att gå runt och titta på stånd med foppatofflor och plastpåsar.
Plötsligt får vi se en skylt som pekar ut en stor gul villa som antikvitetshandel. Nu skall vi kolla in om det är något att ha, tänker vi. Något att ha? Det måste vara ett av årets understatements. Är osäker på om jag tidigare sett något liknande. En mer smakfull antikhandel tror jag inte jag sett. Den är dessutom gigantisk. Fylld med konst, möbler, glas och porslin. Kvaliteten förstärks förstås av ett par ex av Björnjägarns alster. :) (Jag härstammar ju faktiskt från Bergslagen där han cyklade runt.)
Som vanligt vände vi oss till farbrodern för upplysningar. Och fick veta att Svennis köpt sitt möblemang på detta antikpalats, när han köpte sin herrgård i Torsby. Karln har uppenbarligen smak, även om man inte alltid kan tro det...
Åk dit! Eller hälsa på dem på nätet. På bilden syns en serveringsvagn som vi skulle köpt direkt om vi haft råd.
You can't always get what you want
Sjöng en åldrad Mick Jagger för oss från en liveinspelning när vi körde hem från Huddinge sjukhus igår eftermiddag. Ironiskt kan tyckas med tanke på det möte med en läkare vi just haft.
I höstas inledde vi en utredning på Fertilitetsenheten för att undersöka varför vi inte blir med barn, samt om det går att få hjälp. Det är ju inte direkt så att någon av oss någonsin varit noggranna med skydden?
Utredningen inleddes i sista sekunden, innan jag fyllde 39, som är gränsen för att få hjälp. Vi blev snabbt varse att det finns en annan gräns, som jag skrivit om här på bloggen tidigare. Nämligen att ingen med ett BMI över 30 slinker genom landstingets finmaskiga nät. I mitt fall handlar det om att inte väga över 85 kilo. Då jag väger ett antal kilon mer än 85 inleddes steg tre i den förändringsprocess som påbörjades i januari 2006.
Steg ett var att ta sig till gymmet 2-3 gånger i veckan. Väl där stod konditionsträning, styrketräning och simning på schemat. Mycket träning, få gånger i veckan. Det hade ingen större effekt på min vikt. Steg två blev därför att gå med i Viktväktarna för vilken gång i ordningen vet jag inte. Där tappade jag i rask takt, som alltid, tio kilo. Sen tog det, som alltid, stopp.
Jag lider, som kanske en femtedel av alla svenska kvinnor, av polycystiska äggstockar (PCO) vilket bl a påverkar vikten så att man lätt går upp och har svårare än normalt att gå ner. Vad som är hönan eller ägget vet man inte; om det är hormonrubbningen som gör att man blir fet eller att man är fet som gör att man har en rubbning. Men läkarvetenskapen börjar luta mer och mer åt det förra.
När vi så fick veta att ytterligare viktminskning krävdes inleddes steg tre som innebar träning 4-6 dagar i veckan och lite kortare pass på 1-1,5 timme per dag samt lämnande av Viktväktarnas svältkost till förmån för GI-metoden. Tidningarna och Anna Skipper har ju sagt att man tappar massor i vikt. Så jag körde åtta veckor ungefär som Anna Skippers offer i Du är vad du äter. Och tappade två kilon. Något måste ju vara fel när man äter ca 1 600 kcal om dagen, tränar för 700 kcal och ändå inte går ner mer i vikt.
(Av den läkare vi träffade igår fick jag veta att det beror på ens gener, då det finns kvinnor i ökenländer som tidigare fått klara sig på lite dadlar, men nu när dom äter mer normalt går upp i vikt. Jo, han sa faktiskt så. Konstigt att den absoluta majoriteten av mina släktingar i tre led inte alls var/är särskilt överviktiga. Har f ö släktforskat ner till 1600-talet men därinnan finns kanske någon ökenkvinna?)
Sedan dess har jag mer eller mindre gett upp, äter kontrollerat och försöker hålla nere snabba kolhydrater. Ligger kanske kring 2 000 kcal i snitt i veckan. Samt har fortsatt träna minst fyra dagar i veckan. (Crosstraining på gymet, stavgång runt sjön, vattengympa med styrketräning två gånger i veckan.) Och vikten ligger still. Under tiden har Fertilitetsenheten på Huddinge sjukhus skickat runt mig på olika undersökningar och behandlingar och ändrat min medicinering för att göra mig mer fertil. Jag har till och med opererat bort ett myom som satt i vägen.
Så igår var det dags för återbesök nummer 1. Trodde vi. Det visade sig vara sista besöket. Utan förvarning eller förklaring hade vår läkare bytts ut mot en annan. Denne hade inte läst vår journal utan satt och läste innantill från densamma. Ena sekunden frågar han maken om han lämnat spermaprov, vilket han gjort två gånger, andra sekunden tittar läkaren på datorskärmen och säger att han helt frankt måste säga att dessa spermier duger inte. För naturlig befruktning vill säga. Därmed faller allt tillbaka på mig.
För att få assisterad befruktning eller IVF (provrörsbefruktning) måste man som sagt väga under 85 kilo. Orsaken till övervikten, om den beror på sjukdom eller att man ligger på soffan och äter praliner och aldrig rör sig är i sammanhanget irrelevant. Om man är helt frisk, har låg puls och ok blodtryck, spelar ingen roll. (Det undersöks inte ens.) En graviditet bedöms vara förenad med livsfara om man går upp till ca 110 kilo. (Rugbyspelande eller kultötande kvinnor göre sig icke besvär.)
"Vi vill inte göra friska människor sjuka."
Samtidigt föreslår man inga som helst strategier för hur jag skall minska i vikt. Det holistiska tänkandet i vården lyser med sin frånvaro. Det enda som återstår är väl en gastric bypass. För friska människor som inte väger tillräckligt mycket (BMI 50 enligt vår läkare igår, 140 kilo i mitt fall) kostar en sådan 100 000 kronor. Jag är alltså 13 kilo för fet för att få hjälp att bli gravid och 42 kilo för smal för att få hjälp att inte längre vara fet. (Gränsen för fetma går vid BMI 30/85 kilo för en 168 cm kropp.) Här finns alltså en gråzon på 55 kilo där många, kanske de flesta, PCO-kvinnor befinner sig. Man kan inte tolka det på annat sätt än att om man drabbas av PCO så får man skylla sig själv eller se det som tough luck.
Lösningar? Adoption är inte möjligt då vi även där faller för ännu en gräns, åldersgränsen. Om vi inte gör som Keith och David i Six Feet Under och adopterar äldre barn. Vilket denna fantastiska serie, som vi kommer sakna oerhört, faktiskt slår ett slag för. (Russel och Anthony är ju egentligen toppenungar, det ser ju alla.)
Men, det är ju så, att även om vi inte kan få allt som vi vill, så har vi ju det vi behöver, varandra. Oavsett vad vi väljer att fylla våra liv med.
You can't always get what you want, no!
You can't always get what you want (tell ya baby)
You can't always get what you want (no)
But if you try sometimes you just might find
You get what you need
Oh yes! Woo!
F! och EU
Bra artikel där Gudrun Schyman intervjuas i Svenskan idag. Bara lite sent att konstatera att Schyman "släppt EU-motståndet". F! har aldrig haft något EU-motstånd i sitt program.
en resa fram och tillbaka i årstiderna
Inom samisk kultur lär man ha fler årstider än bland majoritetsbefolkningen. Låter rimligt, för oss. Efter att ha färdats fram och tillbaka längs E18 på helgerna sedan påsk kan vi notera att vår inte är ett enda tillstånd utan att det varierar oerhört. Ena dagen är vi på Torpet i klimatzon 3, gränsande mot 4. Där påskliljorna just blommat över och björkarna fortfarande är skira. Tre mil utanför Karlstad och bara på de tre milen ser vi skillnad, träden är alltid lite tidigare inne i stan, vinden alltid lite kyligare ute på Torpet. (Och i veckan som gick var den även ruskigt stark.) Så lämnar vi Värmland och åker mot Bromma, även det beläget i klimatzon 3, men snarare gränsande mot zon 2, med blommande syréner och lummig grönska. Och värme! En titt på min ömt vårdade chilibuske får en att vilja gråta, den har helt torkat under veckan som gått. Regnet och den friska klara luften har uppenbarligen inte besökt Stockholm.
Men med detta resande fram och tillbaka får vi uppleva vårens alla skiftningar om och om igen, till helgen reser vi tillbaka ett par veckor i tiden igen.
Men med detta resande fram och tillbaka får vi uppleva vårens alla skiftningar om och om igen, till helgen reser vi tillbaka ett par veckor i tiden igen.
jubiléum
Imorgon är det dags för studentjubileum i Karlstad. Alla som gick ur för 10, 20, 25, 30, 35 osv år sedan träffas på Stadshotellet för middag och fest. Spännande! Försökte hitta en passande bild från våra olika träffar under gymnasietiden men mitt fotoalbum från Londonresan i mars 1986 verkar ha gömt sig på samma ställe som studentmössan.
okunskap och arrogans
"Är man kompetent behöver man ju knappast besöka Af alltför ofta. Speciellt inte under en högkonjunktur."
Skriver en anonym person i en kommentar till mitt inlägg om Bo Bylunds dubbla budskap i en debattartikel härförleden. Som läsarna av min blogg vet är min man är doktorerad i just det ämne den anonyme kommentatören rekommenderar mig att läsa, statsvetenskap (lektorsbehörig). Han är en av alla arbetssökande statsvetare. Vid varje ansökan finns där åtminstone ett par docenter före honom i turordningen.
Han är en mycket kompetent person, som är utbildad inom ett område där det råder konkurrens om platserna.
Jag tycker nog snarare att kompetensbristen ligger hos den arbetsförmedling som anvisar honom en deltidstjänst som amanuens (vikt för studenter på grundnivå) på en högskola i andra änden av landet. (Som jag tidigare skrivit om här på bloggen men inte ids länka till nu.) Sådana jobb måste man söka.
Min kunskap om hur det är att vara arbetslös i Sverige bygger helt på den verklighet min man lever i. Det behöver jag inte läsa statsvetenskap för att förstå. (Har ju för övrigt redan åtskilligt med poäng i detta ämne.) När man är arbetslös måste man besöka arbetsförmedlingen för att få behålla sin akassa. Oavsett om man, som maken, har ett beting på att söka 10 jobb i veckan för att behålla sin ersättning. (Vilket han gör, han vill ju inget hellre än att få jobba.)
Felet ligger fortfarande i att folk, både inom och utom AMS, ser jobb som en skyldighet, inte en rättighet. Och att arbetssökande betraktas som slöa idioter som inte vill jobba.
En äkta öresundsbo
I veckan var jag i Malmö. Varje gång jag kliver av planet, ur bilen, av tåget i Skåne frågar jag mig själv vad faaan jag gör där uppe i Norrland. Maken frågar sig alltid detsamma. Några av våra bästa år innan vi träffade varandra hade vi på varsitt håll i Malmö, Lund och Helsingborg. Min man och jag har cyklat längs samma vägar, genom Arlöv, Åkarp (där maken en gång höll på att stryka med då han blev påkörd) och Hjärup. Vi har studerat vid samma universitet och båda njutit av det skånska, både kynnet och klimatet.
Det som slog mig när jag satt och pratade med en kollega från det andra förbundet, det som vi skall gifta oss med den 1 januari 2008, så slog det mig hur otroligt trevligt det är i Skåne. Människor är lite öppnare, lite gladare, lite skönare.
Konstigt då att inte alla får uppleva detta. I Skåne slår Sverigedemokraterna rekord i lokalvalen. På andra sidan sundet kan man över huvud taget inte bo om man blir kär i, eller rent av är en person av fel ursprung. Värmland är kanske rätt ursprung? Afghanistan och Libanon fel?
Men hur kan det vara fel? När flygbussen vägrade dyka upp utanför Triangeln igår blev vi lite lätt stressade, Kristina och jag. Vårt plan skulle ju snart gå. In i en taxi, bråttom bråttom! "Inga problem! Snart är vi ute på Ystadsvägen, då går det fort!" Sa taxichaffören med de blågröna ögonen och den skorrande brytningen, både på skånska och något annat. Efter att ha avhandlat förlossningar en stund, hur man får ut ett barn om kvinnan är avsvimmad och fostervattnet gått (föranlett av att han en gång kört en snart födande kvinna till lasarettet i Lund), så kom vi in på hans tidigare liv. Han var från Libanon och kunde berätta hur han förra sommaren, på semester med sin "svenska" fru och fyra barn i en lånad Jeep Cherokee plötsligt befunnit sig mitt i kriget. Det var svårt att förklara den känslan, hur bomberna från barndomen plötsligt visslade runt honom igen. "Jag är ju inte så ung längre, jag är 39." Varpå vi, 39- och 40-åringarna, skrattade. Men vi kan nog inte förstå. Däremot kan vi känna med denna man. En jäkel på förlossningsproblematik (efter fyra barn och många år i taxi) som plötsligt fick rädda sig och sin familj undan bombningar som han trodde var slut med. Demokratier startar ju nämligen aldrig krig mot varandra. Eller?
Insåg plötsligt att han minsann var en äkta öresundsbo, en sådan som jag och maken blev så förtjusta i när vi bodde där nere. Som förvisso kommit från någon annanstans ifrån, men som trivs i regionen, som vill leva där och verka där. Mikael Wiehe är en annan sådan Öresundsbo, som höll ett strålande tal för det danska och svenska kungahuset häromdagen. Medierna vill förstås få det till att han var oförskämd, men det finns väl ingenting oförskämt i hans tal?
"Och om jag fick önska mig något här idag så skulle det vara att alla vi som är här tillsammans kunde arbeta för att göra Öresundsregionen till en region som utmärker sig för sin öppenhet och generositet. En region utifrån vilken vi med glädje och nyfikenhet kan utforska världen. En region dit alla är välkomna och där alla som vill kan bli Öresundsbor."
Och ja, vi hann med planet till Stockholm. Men det känns som om det inte gjort något om vi fått stanna ett tag till där i taxin.
Det som slog mig när jag satt och pratade med en kollega från det andra förbundet, det som vi skall gifta oss med den 1 januari 2008, så slog det mig hur otroligt trevligt det är i Skåne. Människor är lite öppnare, lite gladare, lite skönare.
Konstigt då att inte alla får uppleva detta. I Skåne slår Sverigedemokraterna rekord i lokalvalen. På andra sidan sundet kan man över huvud taget inte bo om man blir kär i, eller rent av är en person av fel ursprung. Värmland är kanske rätt ursprung? Afghanistan och Libanon fel?
Men hur kan det vara fel? När flygbussen vägrade dyka upp utanför Triangeln igår blev vi lite lätt stressade, Kristina och jag. Vårt plan skulle ju snart gå. In i en taxi, bråttom bråttom! "Inga problem! Snart är vi ute på Ystadsvägen, då går det fort!" Sa taxichaffören med de blågröna ögonen och den skorrande brytningen, både på skånska och något annat. Efter att ha avhandlat förlossningar en stund, hur man får ut ett barn om kvinnan är avsvimmad och fostervattnet gått (föranlett av att han en gång kört en snart födande kvinna till lasarettet i Lund), så kom vi in på hans tidigare liv. Han var från Libanon och kunde berätta hur han förra sommaren, på semester med sin "svenska" fru och fyra barn i en lånad Jeep Cherokee plötsligt befunnit sig mitt i kriget. Det var svårt att förklara den känslan, hur bomberna från barndomen plötsligt visslade runt honom igen. "Jag är ju inte så ung längre, jag är 39." Varpå vi, 39- och 40-åringarna, skrattade. Men vi kan nog inte förstå. Däremot kan vi känna med denna man. En jäkel på förlossningsproblematik (efter fyra barn och många år i taxi) som plötsligt fick rädda sig och sin familj undan bombningar som han trodde var slut med. Demokratier startar ju nämligen aldrig krig mot varandra. Eller?
Insåg plötsligt att han minsann var en äkta öresundsbo, en sådan som jag och maken blev så förtjusta i när vi bodde där nere. Som förvisso kommit från någon annanstans ifrån, men som trivs i regionen, som vill leva där och verka där. Mikael Wiehe är en annan sådan Öresundsbo, som höll ett strålande tal för det danska och svenska kungahuset häromdagen. Medierna vill förstås få det till att han var oförskämd, men det finns väl ingenting oförskämt i hans tal?
"Och om jag fick önska mig något här idag så skulle det vara att alla vi som är här tillsammans kunde arbeta för att göra Öresundsregionen till en region som utmärker sig för sin öppenhet och generositet. En region utifrån vilken vi med glädje och nyfikenhet kan utforska världen. En region dit alla är välkomna och där alla som vill kan bli Öresundsbor."
Och ja, vi hann med planet till Stockholm. Men det känns som om det inte gjort något om vi fått stanna ett tag till där i taxin.
förvirrat på ams
Maken till förvirrad artikel var det längesen jag läste. Å ena sidan säger generaldirektör Bo Bylund att ingen skall tvingas flytta för att få jobb, å andra sidan kan man inte vara säker på att få behålla sin ersättning om man inte flyttar. Å ena sidan ställer inte AMS krav på att ta bort regeln om att man inte skall behöva vara borta från hemmet mer än 12 timmar (vilka dagis tar emot barnen 12 timmar om dygnet?), å andra sidan säger AMS att det skulle öka rörligheten på arbetsmarknaden om man tog bort denna regel.
Tycker nog det låter som om AMS talar med kluven tunga här.
Tycker nog det låter som om AMS talar med kluven tunga här.
skicka tingsrättens ledamöter på kurs i bdsm!
Läser Linneas blogg och slås av något. Hur oseriösa och okunniga svenska nämndemän är när det kommer till BDSM-sex. I Stockholms tingsrätts dom läggs tydligen viss betydelse vid att kvinnan tidigare haft sex med slag och spott tillsammans med dessa två Fridhemsplans-juveler.
Seriösa utövare av sådana lekar iakttar dock alltid vissa regler. Ett begrepp inom denna värld är SSC - Safe, Sane and Consensual. Det innebär att sexet skall vara säkert, sunt och samstämmigt. Det senare uppnås genom att man har någon slags stoppord. Och det är ALLTID den som är undergiven som bestämmer var och när gränsen går. Det är ju trots allt en lek man ägnar sig åt, mellan samtyckande vuxna.
Om det är detta tingsrättens ledamöter tror att männen i fråga ägnat sig åt tillsammans med 19-åringen bör dom skickas på kurs i bdsm. Nu tror dom ju iofs inte det, eftersom dom slagit fast att det inte fanns något samtycke, att kvinnan i fråga faktiskt inte ville vara med på dessa "sexlekar", inte ville vara deras lilla "gäng-hora" som männen kallat henne i SMS till varandra.
Men, tingsrätten missar det där med att varje master och madam med självaktning faktiskt försäkrar sig om att deras sexpartner är med på det dom gör. Främst genom användandet av ett stoppord. (Som inte är "nej" eller "stopp" eller "sluta" utan kan vara något helt annat som "rött", eller "banan" eller what ever.) Något säger mig att dessa två wannabe-masters inte heller har en susning om sådana saker. Då de verkar sakna de grundläggande drag som är utmärkande för en seriös master, lekfullhet och respekt.
Mer här om vad F! anser i frågan.
Seriösa utövare av sådana lekar iakttar dock alltid vissa regler. Ett begrepp inom denna värld är SSC - Safe, Sane and Consensual. Det innebär att sexet skall vara säkert, sunt och samstämmigt. Det senare uppnås genom att man har någon slags stoppord. Och det är ALLTID den som är undergiven som bestämmer var och när gränsen går. Det är ju trots allt en lek man ägnar sig åt, mellan samtyckande vuxna.
Om det är detta tingsrättens ledamöter tror att männen i fråga ägnat sig åt tillsammans med 19-åringen bör dom skickas på kurs i bdsm. Nu tror dom ju iofs inte det, eftersom dom slagit fast att det inte fanns något samtycke, att kvinnan i fråga faktiskt inte ville vara med på dessa "sexlekar", inte ville vara deras lilla "gäng-hora" som männen kallat henne i SMS till varandra.
Men, tingsrätten missar det där med att varje master och madam med självaktning faktiskt försäkrar sig om att deras sexpartner är med på det dom gör. Främst genom användandet av ett stoppord. (Som inte är "nej" eller "stopp" eller "sluta" utan kan vara något helt annat som "rött", eller "banan" eller what ever.) Något säger mig att dessa två wannabe-masters inte heller har en susning om sådana saker. Då de verkar sakna de grundläggande drag som är utmärkande för en seriös master, lekfullhet och respekt.
Mer här om vad F! anser i frågan.
hjärnsläpp
(Bilden snodd från Svenska Dagbladet, Jan Berglin)
Svenska Dagbladet skriver idag om hjärnsläpp. Eller att vi egentligen borde träna våra hjärnor lika mycket som vi tränar kropparna i övrigt. Frågan är om vi inte i stället borde stänga av och låta hjärnan vila. Sådant man gör när man håller en klump lera i handen och skall forma den till en skål, eller när man ligger på knä i rabatten på Torpet. Då när allt annat runt omkring försvinner och det enda som finns där är den nedra lerklumpen som inte formar sig som den skall, eller den stora världsavgörande frågan om var ackleja-fröna passar bäst.
För vem har inte stått vid bankomaten och trott att vi hamnat i samma situation som... eah... vad är det nu han heter... i Six Feet Under... i söndags... Neil... Ned... Nate! ;) Som om hjärnan helt enkelt lagt av och koden är borta för alltid... (Fast den ju bara skickats in i det-där-jag-inte-behöver-hela-tiden-minnet ett tag.)
män är djur, sa tingsrätten
"Jag är ett djur, som inte kan rå för vad jag gör." Så borde det kanske stått på skylten, och den hade då med fördel kunnat hängas runt halsen på de två s k Stureplanprofiler, ägare till baren med det talande namnet Grabbarnas, som frikänts för våldtäkt av Stockholms Tingsrätt. (Grabbarnas är det gamla sunkhaket Lion bar vid Fridhemsplan, så varför dom kallas Stureplansprofiler är svårt att förstå.)
Jag har ju själv fått det tvivelaktiga nöjet att vara med under en rättegång i nämnda tingsrätt, där min guddotter stod som kärande efter att ha blivit misshandlad av ett par andra tjejer. (Av vilka den ena satt häktad i London för att ha försökt smuggla in 100 kilo hasch på en resa från Afrika, det bara råkade hamna i hennes väska....) Domen var en sorglig historia som inte ens jag, som ägnat avsevärd tid åt att läsa domar och arbeta med juridik, begrep mig på. Det verkade som om nämndemännen inte lyssnat på vad som sagts i rätten, som om dom suttit och tänkt på annat. Domen innehöll rena sakfel om vad som avhandlats i rättssalen (t ex om hur mycket alkohol svaranden druckit under kvällen). Dessutom tror rätten mer på den svarande än på käranden och hennes vittne. I det här fallet var käranden en 17-årig tjej som var otroligt stark och sammanhängande i rätten. Med familj och vänner närvarande i rummet. Men det verkar snarare ha legat henne i fatet. Att läsa denna dom från en rättegång där jag själv närvarat gav min tro på rättssystemet en ordentlig törn. Inte för att jag inte var tveksam innan, men jag hade nog ändå trott att nämndemännen i allafall skulle lyssna på vad som sas i rätten.
Nu har alltså denna domstol kommit fram till att om två män ligger med en kvinna som är apfull, och kvinnan skriker, gråter och säger nej, så kan man inte automatiskt dra slutsaten att hon inte vill ha sex med dem. När en av männen kör upp en fjärrkontroll till TV:n i den 19-åriga flickans anal och hon skriker och gråter kanske hon i själva verket uttrycker njutning och medgivande. Så resonerar nämndemännen i Stockholms Tingsrätt när dom kommer fram till att det inte kan bevisas att männen förstod att tjejen inte vill ha sex med dem.
Om jag hade varit man hade jag förmodligen placerat mig utanför rådhuset i Stockholm i sovsäck och hungerstrejkat i frustration och ilska över den manssyn som tingsrätten uttrycker i sin dom. Dom säger ju att män är djur. Ja, lika djuriska som de andhannar jag sett gängvåldta andhonor och nästan dränka dem på kuppen. Andhannarna kan ju inte veta om honan vill eller ej. Hon flyger sig trött när de jagar henne, men det är förmodligen bara en del av parningsriten. (Ser fram emot att alla de män som varit så arga på Valerie Solanas och Ireen von Wachenfeldt nu kommer att protestera lika högljutt och ilsket mot Stockholms Tingsrätt.)
*väntar med spänning på mansupproret*
änglavakt, dalavår och franska och svenska sexister
Åter efter ännu ett konstruktivt och trevligt styrelsemöte med Feministiskt intiativ. Blir mycket imponerad av att tretton oerhört engagerade människor lyckas vara så fokuserade och lätta att ha att göra med. Det är inte helt vanligt i styrelsesammanhang inom ideella organisationer, inbillar jag mig.
Och inspirerad blir man ju av familjen Sunna som lämnat storstan för det vackra Dalarna. Vilket lugn!
Väl hemma igen kollar jag tidningar, bloggar och fixar det sista med protokollet. Surfar in hos "Ander-organet" som min farbror föraktfullt kallar den mycket borgerliga Nya Wermlands-Tidningen (NWT), och inser plötsligt att jag förmodligen hade änglavakt när jag blev påkörd på cykeln härom veckan. Bilder som denna borde vara en varning för alla bilister att ta det lugnt. Ändå kan man i "Ander-organets" konkurrent Värmlands Folkblad läsa att Värmlandspolisen förra veckan tog 320 fartsyndare, 29 misstänkta rattfyllerister och 27 trafikanter som saknade körkort. Det kanske ligger något i det där som mina skånska vänner sa när dom färdades genom Värmland med mig och min väninna bakom ratten, att hastighetsskyltarna i Värmland uppfattas som rekomendationer...
Och i Frankrike verkar både de som röstat på Sarkozy och de som inte röstat på Royal sett till att få en riktig skitpresident.
"Majoriteten av fransmän vill inte ha en sympatisk statschef. De längtar efter en stark man som upprätthåller lag och disciplin, ger skattemiljarder åt de redan mätta, rensar upp bland papperslösa invandrare och håller turken utanför EU."
Skriver Olle Svenning i Aftonbladet. Ségolène Royal är kanske inte en optimal kandidat men nog hade det varit bättre? "Lag och ordning och auktoritet, likvidera 1968!" Sådana slagord borde väl fått varenda vänstermänniska att rösta för att slippa Sarkozy? Det är mycket man inte begriper... Och det är klart, i Sverige har vi ju våra egna sexistiska och rasistiska alternativ att kämpa mot. Det är därför Feministiskt initiativ kommer att bedriva folkbildning mot rasism.
"Feminismen är rasismens absoluta motsats. Där Sverigedemokraterna underblåser människors rädsla och fördomar argumenterar vi med fakta och kräver ett utplånande av vi-och-dom-tänkandet. När Sverigedemokraterna förenklar med syndabockstänkande komplicerar vi med helhetssyn baserad på anti-diskriminering utifrån universella mänskliga rättigheter" säger Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ, i ett pressmeddelande idag.
Och inspirerad blir man ju av familjen Sunna som lämnat storstan för det vackra Dalarna. Vilket lugn!
Väl hemma igen kollar jag tidningar, bloggar och fixar det sista med protokollet. Surfar in hos "Ander-organet" som min farbror föraktfullt kallar den mycket borgerliga Nya Wermlands-Tidningen (NWT), och inser plötsligt att jag förmodligen hade änglavakt när jag blev påkörd på cykeln härom veckan. Bilder som denna borde vara en varning för alla bilister att ta det lugnt. Ändå kan man i "Ander-organets" konkurrent Värmlands Folkblad läsa att Värmlandspolisen förra veckan tog 320 fartsyndare, 29 misstänkta rattfyllerister och 27 trafikanter som saknade körkort. Det kanske ligger något i det där som mina skånska vänner sa när dom färdades genom Värmland med mig och min väninna bakom ratten, att hastighetsskyltarna i Värmland uppfattas som rekomendationer...
Och i Frankrike verkar både de som röstat på Sarkozy och de som inte röstat på Royal sett till att få en riktig skitpresident.
"Majoriteten av fransmän vill inte ha en sympatisk statschef. De längtar efter en stark man som upprätthåller lag och disciplin, ger skattemiljarder åt de redan mätta, rensar upp bland papperslösa invandrare och håller turken utanför EU."
Skriver Olle Svenning i Aftonbladet. Ségolène Royal är kanske inte en optimal kandidat men nog hade det varit bättre? "Lag och ordning och auktoritet, likvidera 1968!" Sådana slagord borde väl fått varenda vänstermänniska att rösta för att slippa Sarkozy? Det är mycket man inte begriper... Och det är klart, i Sverige har vi ju våra egna sexistiska och rasistiska alternativ att kämpa mot. Det är därför Feministiskt initiativ kommer att bedriva folkbildning mot rasism.
"Feminismen är rasismens absoluta motsats. Där Sverigedemokraterna underblåser människors rädsla och fördomar argumenterar vi med fakta och kräver ett utplånande av vi-och-dom-tänkandet. När Sverigedemokraterna förenklar med syndabockstänkande komplicerar vi med helhetssyn baserad på anti-diskriminering utifrån universella mänskliga rättigheter" säger Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ, i ett pressmeddelande idag.
Varför är Sveriges regering så tysta om förtrycket i Moldavien?
Följande står idag att läsa i ett pressmeddelande från Feministiskt initiativ. Viktiga grejer! (Ingen egen länk till just detta meddelande, så jag saxar in det här.)
"Sverige måste våga stå för demokratiska värden
"Sverige måste våga stå för demokratiska värden
Var är Sveriges röst för utsatta grupper i världen och varför är Sveriges riksdag så trög i sin lagstiftning? undrar Stina Sundberg.
Den amerikanska senaten har kommit längre än vår egen svenska riksdag i insikten om behovet att skydda alla medborgare och är nu beredda att rösta igenom ett lagförslag som inkluderar även homo,- bi,- och transpersoner samt kön i hatbrottslagstiftningen.
När nu George Bush säger att han kommer att lägga sitt veto mot en sådan utvidgning borde Sveriges regering snabbt agera och uttala sitt stöd för de demokratiska krafterna i den amerikanska senaten och dessutom initiera en förändring av vår egen hatbrottslagstiftning.
Feministiskt initiativ har redan ställt kravet om en mer demokratisk lagstiftning som även skyddar medborgare som avviker från normer av kvinnligt och manligt. Inget av våra riksdagspartier har lyft frågan att Sverige inte skyddar alla sina medborgare mot våld inom ramen för hatbrott. Vackra ord om allas rätt till lika värde klingar illa när inga initiativ tas.
- Jag förväntade mig även ett kraftfullt uttalande från regeringen om Moldaviens förtryck av homosexuella, men regeringen har varit tyst konstaterar Feministiskt initiativs talesperson Stina Sundberg.
Den amerikanska senaten har kommit längre än vår egen svenska riksdag i insikten om behovet att skydda alla medborgare och är nu beredda att rösta igenom ett lagförslag som inkluderar även homo,- bi,- och transpersoner samt kön i hatbrottslagstiftningen.
När nu George Bush säger att han kommer att lägga sitt veto mot en sådan utvidgning borde Sveriges regering snabbt agera och uttala sitt stöd för de demokratiska krafterna i den amerikanska senaten och dessutom initiera en förändring av vår egen hatbrottslagstiftning.
Feministiskt initiativ har redan ställt kravet om en mer demokratisk lagstiftning som även skyddar medborgare som avviker från normer av kvinnligt och manligt. Inget av våra riksdagspartier har lyft frågan att Sverige inte skyddar alla sina medborgare mot våld inom ramen för hatbrott. Vackra ord om allas rätt till lika värde klingar illa när inga initiativ tas.
- Jag förväntade mig även ett kraftfullt uttalande från regeringen om Moldaviens förtryck av homosexuella, men regeringen har varit tyst konstaterar Feministiskt initiativs talesperson Stina Sundberg.
Skottlands val
När jag studerade nationalism vid universitetet i Edinburgh vid sekelskiftet fick jag i uppdrag att vid en tutorial diskutera ämnet 'nationalism - good or bad'. Jag kom fram till att nationalism alltid är dåligt, då det förutsätter ett uteslutande av andra. En inte alltför solklar slutsats i Skottland.
Det är något med den skotska nationalismen som får den att skilja sig från t ex den som Sverigedemokraterna representerar. Inte i särskiljandet mellan vi och dom (skottar - engelsmän, svenskar - alla andra utom möjligen tyskar och amerikaner), utan i själva orsaken till varför man bedriver en nationalistisk politik. I skottarnas fall handlar det delvis om att man inte glömt vilka ockupanterna och erövrarna var. I Sverigedemokraternas fall var det deras omhuldade "svenskar" som var ockupanterna och erövrarna.
Därmed inte sagt att nationalismen i Skottland är enbart bra för regionen.
Skottarna tycks dock anse det, åtminstone så att SNP, Scottish National Party, får mest mandat i parlamentet. Men kravet på självständighet från London är det inte bara SNP som drivit. Redan 1999 fick Skottland sin "devolution" med eget parlament, då lett av salig Donald Dewar (labour). Som syns avbiladad på klippet från The Times ovan. Det är från 2000 när Dewar drabbats av hjärtproblem och driver med skottarnas faiblesse för friterade sötsaker, som t ex mars-bitar som friteras. I Edinburgh kan du t o m få friterad pizza eller friterad varmkorv om du vill. Så toppar också Skottland den brittiska hjärtproblems-statistiken. (Dewar avled senare av komplikationer av sin medicinering, i hjärnblödning, alldeles för tidigt.)
Jag tror inte det var så SNP:s Alex Salmond ville att det skulle gå för sin politiske motståndare, men icke desto mindre, sju år senare tar han över parlamentet. Återstår att se vad det kommer innebära för Skottland. Och för den skottskbördige brittiske premiärministerkandidaten, Gordon Brown.
min pappa och jag
(I badkaret på Gruvlyckan, 1968)
Har sträckläst Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen (Atlas). Vet inte när jag grät så över en bok senast, fullkomligt hulkat har jag gjort. Grät mig till sömns igår, över Åsas pappa. Och min egen.
Min uppväxt skiljer sig förvisso från Åsa Linderborgs, mamma flyttade med mig när jag närmade mig två årsåldern, för att något år senare flytta tillbaka till pappa igen, i lägenheten på Gruvgången i Karlstad. Så jag växte upp med båda mina föräldrar i samma hem. Ingen av dem drack, åtminstone inte mer än att de delade på en flaska Dâo på fredagskvällen.
Men åh, så jag känner igen min egen far, svetsaren och metallarbetaren Åke Gunnar Emanuel Johansson, hedersmedlem i Svenska Metallindustriarbetarförbundet, i Åsa Linderborgs skildring av pappa Leif Andersson, härdarmästare vid Metallverken i Västerås. Eller Mentalvärken som Leif Andersson brukade kalla sin arbetsplats. Hur han cyklade, alltid, året runt, till jobbet på Karlstad Mekaniska Verkstad (KMW, sedermera KAMFAB). När jag läser Åsa Linderborgs bok kan jag känna lukten av min fars jobboverall.
Hur han dog, i lungcancer, utan att ha rökt. Ett halvår efter pensionsdagen. Över 50 år i en metallverkstad tog på kroppen.
Men jag ser också min farmor, hemmafrun, framför mig. Och farfar, spjuvern. Han som for till Alaska som 17-åring och grävde guld men kom hem igen, fylld av skrönor. Han som åkte på AK-arbete till Småland och blev kär i kokerskan, gjorde henne med barn (pappa). Och blev kvar hemma i Sverige, medlem i Amerikaordern i Björneborg. Han cyklade också. Pappa brukade, i den ålder Åsa Linderborg var när hennes mamma flyttade, traska längs vägen mot Järnverket för att möta sin far efter jobbet. "Nämen, är det du som kommer!" sa alltid farfar. Och pappa fick åka med honom hem på cykelns pakethållare.
Liksom Åsa på sin pappas, eller jag på min. Pappa och jag.
Dessa metallarbetare som gett sina unga friska liv åt svensk industri. Och sen kom den där "jävla förbannade trepartiregeringen"! Ibland känns det skönt att pappa inte behöver vara med nu.
För ännu en hänförd recension.
scandic viker sig för den kristna fundamentalismen
Scandic väljer att behålla biblarna på hotellrummen. För att tillfredsställa den högljudda minoritet av kristna debattörer som fått krupp av det tidigare beslutet att behandla bibeln som alla andra religioners skrifter. Silkesvantarna sitter alltså på vid behandlingen av kristna och porrkonsumenter på Scandic. För vi får ju anta att inte heller porrfilmerna kommer att försvinna från rummen.
Men det är ju fullt möjligt att, som Göran Skytte uppmanat alla troende kristna, att välja en annan hotellkedja än Scandic/Hilton. T ex Best Western som inte längre erbjuder porrfilm.
Tänker ni ändra er om porrfilm också?
- Det här är en samhällsfråga där både du och jag och många andra i ett demokratiskt samhälle har accepterat att det här är någonting som finns. Vi välkomnar den här debatten, men ser den inte som en hotellfråga, svarar Jan Peter Bergkvist, hållbarhetsdirektör på Scandic.
Som sagt, det var min sista bokning på Scandic!
Men det är ju fullt möjligt att, som Göran Skytte uppmanat alla troende kristna, att välja en annan hotellkedja än Scandic/Hilton. T ex Best Western som inte längre erbjuder porrfilm.
Tänker ni ändra er om porrfilm också?
- Det här är en samhällsfråga där både du och jag och många andra i ett demokratiskt samhälle har accepterat att det här är någonting som finns. Vi välkomnar den här debatten, men ser den inte som en hotellfråga, svarar Jan Peter Bergkvist, hållbarhetsdirektör på Scandic.
Som sagt, det var min sista bokning på Scandic!
vår på torpet
I helgen som gick har maken och jag utvecklat våra sidor som inredningssnickare och vägbyggare. En säng har snickrats ihop så att vi nu kan vräka oss på 140 cm i stället för 105 som tidigare. Helt ihopsnickrat efter modell som fanns i huvudet på maken, med design och finish av undertecknad. Vägen är inte längre två djupa hjulspår utan har förvandlats till vad som i Mongoliet skulle benämnas highway nämligen en jämn fin väg av grus och gräs.
Fåglarna har också återvänt och vår vän den svartvite flugsnapparen är på plats med sin partner för att installera sig i någon av holkarna. Får se om det blir samma som förra året. Herr och fru Sädesärla (eller hade jag rätt när jag trodde det var två hannar som slagit sig ihop?) har också inspekterat omgivningarna. För att inte tala om den högljudde talgoxen.
På lördagen petade jag ner rotknölar till alla mina tänkta perenner. Det gick bra. Bortsett från att något djur under natten till söndagen irriterat sig på trädgårdsirisen och nävan och helt sonika grävt upp dem och slängt dem åt sidan. Grävde envist ner dem igen och vi får se om drygt en vecka om vi vann kampen om att perennknölar skall vara i jorden, inte ovanför.
Tanken att åka in till Molkom och titta på valborgsbrasan lade vi ner, och lika bra var kanske det med tanke på de vettvillingar som körde runt på gatorna där den kvällen. Svårt att tänka sig hur sorgen så plötsligt kan slå till i ett samhälle som på dagen var så soligt, där vi satt och åt glass utanför Konsum.
att köpa en pudel
Just nu rapporteras på radion om den japanska kvinnan som köpte sig en pudel. Men pudeln vägrade äta sin hundmat bestående av kött. Kvinnan gick iväg med pudeln till veterinären som konstaterade att det här är ingen pudel, del är ett lamm.
Undrar varför kvinnan inte blev misstänksam när djuret i fråga sa bäääää i stället för voff? Och har pudlar klövar?
Undrar varför kvinnan inte blev misstänksam när djuret i fråga sa bäääää i stället för voff? Och har pudlar klövar?
Gaylobbyn infiltrerar bp!
Huvaligen! En bög i vår styrelse! Är det så dom tänker på BP? (Läste det först som Brommapojkarna i rubriken, men tror dom menar det där brittiska bensinbolaget.)
Tycker nog ändå att oljeindustrin har värre saker att hantera, och ifrågasättas för, än om koncernchefen gillar män.
Tycker nog ändå att oljeindustrin har värre saker att hantera, och ifrågasättas för, än om koncernchefen gillar män.
