Rabiatfeminism - början

I valrörelsens efterdyningar slår jag upp boken jag inte hann läsa färdigt i somras, när valrörelsen kom i vägen. Christina Florins Kvinnor får röst (Atlas, 2005), en historisk skildring av kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse.

Rösträttskvinnorna slet hårt för att engagera andra kvinnor runt om i landet. Valborg Olander i Falun skriver ”I Mora, ett så stort samhälle, ha vi inte ett enda namn, fastän listor skickats till samma personer, som på andra håll, och artisten Zorns fru lovat göra vad hon kan (fast hon själv är emot saken [kvinnlig rösträtt, min anm])”. (Florin, 2006, s 125)

Även hundra år senare saknas namn i Mora. Kvinnor från Falun och andra delar av Dalarna kom i stället till vår hjälp när valturnén nådde Mora i slutet av augusti. I Orsa finns idag Lotta Falkeborn Willner som, liksom på rösträttskvinnornas tid, hjälpte oss att arrangera allmänt möte på orten. Så jobbade kvinnor för lika rättigheter i början av förra seklet, och så jobbar vi än idag; genom agitation och öppna möten. Engagerade medlemmar runt om i landet öppnar dörrar både till sina hem och till ortens lokaliteter. Just den kvällen i Dalarna sov vi alla i en lånad sommarstuga vid Siljans strand.

  

Kampen för medborgerliga rättigheter var, och är, ingen sinekur. Vi kan skriva under på att det krävs en hel del även idag. När vi nu ser valresultatet inser vi exakt hur hårt det är. Hur mycket varje enskild röst kräver i hårt fotarbete på gator och torg.

Ångermanland var särskilt tufft område för rösträttskvinnorna. Detta vidunderligt vackra landskap med blånande berg och djupa dalgångar. Frigga Carlberg skickades upp längs Ångermanälven. ”Sollefteå, Gudmundrå och Helgum är sorgebarnen vid Ångermanälven” skriver hon till Signe Bergman. Och i mitt minne väcks en bild av ett Sollefteå i släpljus, där vi stannade för att äta middag, en kväll på väg mot Östersund. I minnet ser och känner jag doften av gårdsserveringen. Ser de tre unga killarna från orten som på Helena Svenssons uppmaning att de borde rösta på F! skrattade och sa att ’det där är bara bråk och jävelskap’. Nog var det så de upplevdes, Frigga, Signe Bergman och de andra? Som några som bara ställde till det med sina krav på rösträtt. Liksom Fredrik Reinfeldt tycks tycka om kravet på varannan damernas i regeringen. Bråk och jävelskap.

Alla dessa möten landet runt. Papper, flygblad och material som skulle skickas och möten som skulle arrangeras med lokaler och inbjudningar som annonserades i lokalpressen. Sedan skulle resetalarna ta sig dit. Augusta Tonning färdades på sin häst, humoristiskt döpt till ”Rösträttskampen”, i hela södra Sverige och en kvinna som hette Malmberg fotvandrade 145 mil sommaren 1908 för att skaffa adresser och sprida budskapet till avlägsna delar av landet. Framför mig flimrar bilden av oss, kånkande på högtalaranläggning och kartonger fyllda av valmaterial.

Det är i rösträttskvinnornas kamp jag finner tröst i valets efterdyningar. Deras kamp för rösträtt pågick mellan 1902-1921. Kampen fortsatte senare, med nya mål, men fick form av parti för bara ett år sedan. Målet är ett samhälle där människor behandlas lika oavsett kön, etnicitet, klass, sexuell läggning eller funktion. Det är ingen sinekur. Men vi står upp gemensamt, och kampen den fortsätter.

Här kommer några kommentarer kring F! och valrörelsen:

Jane Fonda: “…You are right, dear Gudrun, this is just the beginning, a first, monumental step. Ours is the most fundamental struggle. The hardest. We are battling thousands of years of patriarchy. I am proud to have been there with you. I will always remember those days. Now get some rest! Love, Jane”

Eve Ensler, författare till Vaginamonologerna: What an utter joy to stand with you all in Stockholm these last days. I was moved, educated, empowered and proud, deeply proud to be in your midst. This campaign is the first in many victories. This is the door opening and with time and more energy we will burst it wide open…”

El Pais, stor drake i Spanien 16 september: ”Feministiskt Initiativ är inget småparti bland de andra eller en modefluga som bara försvinner. För det första handlar det inte om något krig mot männen - det finns några stycken på riksdagslistan – och partiets valmanifest är mer konkret än de traditionella partiernas. De ställer upp till val därför att kvinnor jämfört med män, får genomsnittligt 4 300 kronor mindre i plånboken varje månad, därför att kvinnor i Sverige tar ut 81% av föräldraledigheten vilket förstärker deras underordnade position på arbetsmarknaden. Detta är ett parti som kan skapa historia om det kommer in i riksdagen.”

Katharina Wawrzon, statsvetare och tolk, London i ett mejl döpt 'The Others': "It's quite nasty how they've bundled up all the small parties into one big pile. What baffles me is a complete lack of respect. Well done for the campaign anyway!"

Ännu ett inlägg i dokusåpan om Valmyndighetens bravader i valrörelsen. Valmyndigheten kan inte garantera att alla valförrättare känner till att man får skriva partiets namn eller beteckning på en blank valsedel utan tror fortfarande att den bara kan användas som blank valsedel.

Detta inser man veckan före valet efter att Feministiskt initiativ skickat exempel på okunskapen hos valförrättare till dem.

Nu har Valmydnigheten gått ut till alla länsstyrelser med rätt besked för att länsstyrelserna innan söndag skall hinna kontakta alla kommuner som i sin tur skall hinna kontakta alla valförrättare. Ja, och så har man annonserat i dagspressen om att det går att skriva partinamn på en blank valsedel.

Men är det inte underligt att det skall föreligga tveksamheter om detta. Och hur påverkar det valet?

Och vi väntar fortfarande på en svängning i frågan om vilka resultat man tänker redovisa på söndag. Självklart skall ALLA röster få höras!

Det var inte bara Berndt som fick post idag. Jag själv kunde sätta tänderna i senaste numret av EXPO. I förra numret granskade tidskriftens journalister extremhögerns kvinnosyn och den roll kvinnor har i de olika främlingsfientliga partierna. I senaste numret citeras en av partiets motioner till Hallstahammars kommun om förbud mot bärande av klädesplagg som nikab och burka, inlämnad 9 maj 2005:

"... den stora invandringen som Sverige har mottagit från den muslimska världen är ej försvarbar och den ligger ej i den svenska nationens intresse. Islam utgör ett hot mot Sverige i många avseenden, till de mest akuta hoten hör den ändrade demografiska sammansättningen i Sverige. Muslimernas snabbt ökade andel av befolkningen är destruktiv för Sverige i såväl kulturellt som ekonomiskt avseende. Dessutom så innebär Islams närvaro i det svenska samhället en kränkning av kvinnans demokratiska rättigheter."

När blev rätten att välja vad man vill klä sig i och rätten att välja sin egen religion en kränkning av ens demokratiska rättigheter?

Varför vill Sverigedemokraterna straffa muslimska kvinnor om det nu är de muslimska männen som kränker deras rättigheter?

Och hur har Kristendomen bidragit till kvinnans demokratiska rättigheter genom århundrandena? Borde då inte Kristdemokraterna vara det mest feministiska partiet i riksdagen?

Och när blev Sverigedemokraterna feminister? En organisation som enligt EXPO:s granskning ser kvinnor endera som blonda lockfåglar eller offer. Som gjort reklam där man skriver att "ikväll våldtas ännu en svensk kvinna - kvinnofrid nu - rösta svenskt".

Nej tack, SD, jag betackar mig för all hjälp från ert håll i den feministiska kampen.

Detta brev damp idag ner i vår brevlåda. Adresserat för hand till maken. Från Fredrik Reinfeldt som vill att han skall lägga sin röst på honom. Sorry, Fredrik, men jag tror min man är jävig... Dessutom är han en av alla dessa arbetslösa akademiker som du och Moderaterna tycker går och drar fötterna efter sig och snyltar på vårt samhälle. Dom vars a-kassa du vill sänka.

Vi såg dig förresten på TV häromdagen. När du ifrågasatte hur 36-åriga ryggskadade och förtidspensionerade Nena i Karlskoga kunde ta hand om sina två barn men inte jobba. När Aftonbladet citerade vad du faktiskt sa om Nena så blev det tydligt att det inte finns så mycket nytt med Moderaterna. Bakom cockerspanielögon och len röst döljs i stället samma gamla unkna klassamhälle.

Det innebär ju inte att Persson och hans gäng känns så mycket fräschare. Jo, han som Janne Josefsson visade ett ganska avslöjande reportage om igår. Som trackar och häcklar sina medarbetare och meningsmotståndare för att själv plocka poänger. Som Lena Hjelm Wallén menade inte vill något ont, utan bara lättar upp stämningen med sin grabbiga jargong.

Men vi är trötta på grabbigheten! Den kvinna som kom fram till oss i Valbaren i går och nästan hoppade av ilska var mycket representativ för denna trötthet. Hon hade varit på Sossarnas torgmöte och ställt frågan om den man och kvinna som stod och valtalade för (s) uppbar samma ersättning medan dom stod där. Och fått förintande ögonkast från båda två. Hon hade fått uppmaningen att 'du som verkar så engagerad borde börja jobba fackligt'. Lilla vän.

Så, för oss, och förmodligen för många andra trötta personer, blir det varken blått eller rött i valet, utan lila. Den färg man får om man blandar blått och rött, kvinnor och män, etniska svenskar och icke etniska svenskar, flator, bögar och heteros, transpersoner, funktionshindrade... Ja, hos oss skall alla med. Även i praktiken! Det är därför Sverige snarare behöver lite feminism i riksdagen, än en ny regering, Fredrik.

Hela 36 procent, mer än var tredje väljare, tycker att det vore bra om Feministiskt initiativ (Fi) kommer in i riksdagen. 10 procent av väljarna kan också tänka sig att rösta på Fi, en ökning med två procentenheter på en vecka. Om väljarna tror att Fi kommer in i riksdagen ökar andelen potentiella väljare till 13 procent. Det visar en färsk Sifoundersökning gjord på uppdrag av Fi.

– Sifoundersökningen bekräftar det stöd som vi känner på gator och torg. Frågan är om de traditionella opinionsundersökningarna förmår att fånga den opinion som växer underifrån, säger Gudrun Schyman, talesperson för Fi.

Den nya undersökningen bekräftar bilden från förra veckans Sifoundersökning av att nästan lika många män som kvinnor kan tänka sig att rösta på Fi. Hela 9 procent av männen kan tänka sig att rösta på Fi, jämfört med 11 procent av kvinnorna.

– Många av våra väljare kommer att bestämma sig sent, eftersom de inte fått ordentlig information om vad vi står för innan de nu möter oss på gator och torg. Jag tror att många som har räknat ut oss på förhand kommer att bli förvånade, avslutar Gudrun Schyman.

Här syns jag och maken vid vår valstuga Valmö på Gustaf Adolsfs torg i Malmö.Vi höll torgmöte på Möllevången bland alla torghandlande människor, i höstsolen. Och jag insåg plötsligt hur mycket jag saknar Skåne. Vi bodde ju båda där nere under en tid i våra liv, samtidigt dessutom. Trots att vi inte visste om det, mötte vi förmodligen varandra där på cykelbanan mellan Lund och Malmö, han på väg till pluggandet av nationalekonomi i Lund och jag på väg mot extrajobbet som väktare i Malmö.

Nu är det bara en vecka kvar till valet och skall vi döma av attityderna och suget efter våra valsedlar i Malmö så går det vägen med besked! Ser fram emot Feministiskt extravaganza med Jane Fonda och sedan valvaka i helgen.

Läser i Svenskan och Angelina Jolie och Brad Pitt inte tänker gifta sig förrän alla människor har denna rätt. Bra jobbat! Hörde Annika Lantz fråga ut Göran Hägglund (kd) i denna fråga i fredags. Man blir ju matt. Det är som om homosexuellas rätt att gifta sig i kyrkan skulle ta i från Göran och hans kompisar deras rätt att göra det samma. Eller förminska det hela. Kanske är det så att om homosexuella får gifta sig som alla andra så kommer det inte vara lika fint, bara förunnat heteropersoner. Det är ungefär som att ALLA skulle ha råd att gå klädda i Canada Goose-jackor eller bo söder om Drottningholmsvägen, då blir det liksom inte lika coolt längre... Göran kanske inte vill beblanda sig med bögar och flator? För hur skall man annars tolka detta motstånd.

Själv ser jag helst att vi fick en samlevnadsbalk, att man bara behöver registera sig som en familj (bestående av vilka kön som helst och hur många personer som helst) för att det skall bli juridiskt giltigt. Sedan är det upp till varje samfund att själva bestämma vilken rit de vill erbjuda och upp till var och en att välja rit, eller inte. Så länge vi följer de i FN-konventioner, Europakonventionen och svensk lag fastställda diskrimineringsförbuden.

Kvinnan som gick in på kaffebaren i morse, beställde en macka och en lång cappuccino, när telefonen ringde. Det var f d kollegan som sa: - Skicka valsedlar, skicka många, för nu skall vi rösta! Sen pratades det på om ditt och datt och att Fredrik Reinfeldt har läskiga ögon. Jämns med 7-eleven på Kungsgatan slår det henne så att hon inte har någon kaffemugg i handen. Shit! Men mackan låg i väskan. Disträ är bara förnamnet.

Idag avslutades IRMA-projektet som jag deltagit i under det senaste året. En rad förträffliga, duktiga och driftiga kvinnor som deltagit i ett mentorprojekt, urproffsigt upplagt av den fantastiska Barbro Mellberg på Ledarinstitutet. Bistådd av den alltid lika soliga Viveka Morelius som hjälpte mig att hitta en verkligt bra mentor. Och vad jag kommer sakna alla tjejerna! Jo, vi kommer ju ses igen säkert, men jag kommer verkligen att bära med mig dessa varma, prestigelösa och givande möten. Nära hjärtat.

Så nu känns det änna lite tomt. Men i morgon bär det av ner till gudbarnet som hunnit fylla fem. Hon som förra sommaren tittade strängt på maken (som hon då träffade för första gången) och sa: - Jag är faktiskt Anna-Karins gudbarn! Bara så han skulle veta sin plats. Vilket han förstås redan lärt sig, då hon varje morgon kom in och la sig demonstrativt mellan oss för att få någon spännande bok läst.

Och på lördag blir det valtal i Malmö och inspektion av vår valstuga Valmö. (Den i Göteborg heter Valborg och i Stockholm heter den ju Valbar.) Kul!

Feministiskt initiativ har låtit Sifo genomföra en valundersökning för att ta reda på hur väljarna tänker kring Fi som valalternativ. Resultaten visar att åtta procent (var tolfte) av de tillfrågade kan tänka sig att rösta på Feministiskt initiativ. Utöver det är sju procent tveksamma. Dessa två grupper utgör tillsammans 15 procent av väljarkåren. Sifos siffror visar också att nästan lika många män som kvinnor är positiva till Fi.

Vilka kan tänka sig att rösta på Fi?

• Män är nästan lika beredda att rösta på Fi som kvinnor. (7 procent män jämfört med 8 procent kvinnor).
• Bland unga kvinnor – 15 till 29 år – kan hela 26 procent (mer än var fjärde) tänka sig att rösta på Fi om de bara tror att Fi kommer in i riksdagen.

Väljarströmmar från alla partier

• Det väger jämt mellan vänster och höger. Ungefär lika många väljare från båda blocken kan tänka sig att rösta på Fi - 7 procent från alliansen och 8 procent från s-v-mp.
• Inom vänster- och miljöpartiet är potentialen särskilt stor. Andelen potentiella Fi-väljare kan dock vara lika stor inom socialdemokraterna som inom vänsterpartiet, eftersom resultatet visar andelar av partiernas storlek, och v är ett mindre parti än s.

Avgörande med kvinnlig partiledare

Personer som (ifall Fi inte fanns) skulle rösta på v, mp eller c är mer benägna än andra att rösta på Fi. Samtliga dessa partier har, eller har nyligen haft, en kvinnlig partiledare.


Fotnot: Feministiskt initiativ lät Sifo ställa följande frågor:
1. Kan du tänka dig att rösta på Feministiskt initiativ i riksdagsvalet, eller kan du inte det?
2. Om du kände dig säker på att Feministiskt initiativ skulle klara 4-procentsspärren och komma in i riksdagen, skulle du då kunna tänka dig att rösta på Feministiskt initiativ i riksdagsvalet, eller skulle du inte det?

1 022 personer intervjuades under perioden 30 augusti till 3 september.

Lena Mellin i Aftonbladet har sedan Fi såg dagens ljus gjort allt för att förminska och förlöjliga våra ansträngningar. Igår skyllde hon på oss att de andra partierna inte driver jämställdhetsfrågor i valrörelsen. Det är alltså vårt fel att de andra ligger lågt på detta område. Snacka om projicering. Enough material there for an entire conference, som dom skulle sagt på Fawlty Towers.

Idag frågar samma blaska i sin Vi 5-spalt om det är Fi:s fel att intresset för feminism svalnat. Två nittonåriga tjejer från Nora och Vasselhyttan tillfrågas. Den första säger att de andra partierna tycker att det är Fi:s ämne och därför väntar med att ta upp dessa frågor och den andra att de andra partierna väntar med dessa frågor just nu.

Ja just. Så om Fredrik Reinfeldt utropar Moderaterna till de nya arbetarpartiet och börjar driva arbetsmarknadspolitik så säger Göran Persson: Nej, nej, stopp nu, nu kan vi inte driva dessa frågor för det gör Fredrik. Eller om Sossarna gör ett utspel i skolpolitiken så håller Folkopportunisterna... förlåt Folkpartiet tyst.

Nej, just det. Men i just frågan om feminism och jämställdet så kan för mycket fokus få de andra att ligga lågt. Ja, så är det förmodligen. Men är det vårt fel? Eller är det deras fel som tycker att vi skall ha lagom med jämställdhet, jämställdhet med måtta, det får inte bli för mycket?

För jämställdhet är väl ändå ingenting man kan få för mycket av, Lena, endera är vi väl jämställda eller så är vi det inte.

Pust! Jobbar nog mer denna semester än jag gör till vardags på jobbet... ;) Idag har jag bl a sammanställt en del pressklipp om oss i landsortspressen. Det som slår mig är vilka fina bilder deras fotografer tar. Här är det Sara Oscarsson som för Hälsingekuriren förevigat oss när vi besöker Stenbackens arbets- och boendekooperativ i Söderhamn. Bredvid Gudrun syns Anna Fält, vår kvinna i Söderhamn. Längst fram går Veronica Svärd som är vårt förstanamn på Stockholmslistan. Mellan mig och Maria Carlshamre har vi turnéledaren Helena Svensson, detta under av logistisk effektivitet. Hon borde ha brännskador på örat av mobilen vid det här laget när turnén nu lämnat Skåne och beger sig norrut igen.

På bilden är vi just på väg in till Stenbackens arbets- och boendekooperativ som vill jobba enligt samma mönster som Basta-kollektivet. Det är studiebesök som detta som får en att känna sig något privilegierad, inte för att man klarat sig bättre i livet än många av de boende, utan för att vi får komma dit! Som ordföranden för kooperativet uttryckte det, här skulle han kunna bo själv. Vilket för mig in på just detta, varför bor vi inte fler i kollektivboenden? Det behöver ju inte innebära att man alla bor i samma hus som i Moodyssons Tillsammans. Utan att man har möjligheten att umgås när man vill. Att ingen behöver sitta ensam. Ingen behöver uppfostra sina barn ensamma, att det finns andra s k signifikativa vuxna i barnens liv.

Och vilken succé skulle inte makens chilli göra i ett sådant sammanhang?! :) Mer gemensamma grytor åt folket!