Kvinnor som förstör för kvinnor?
Läste häromdagen en krönika i någon av gratistidningarna. En kvinnlig lärare och krönikör var rasande över att två kvinnor i Västerås ljugit om att de blivit våldtagna. Dessa förstörde enligt henne för andra kvinnor, som blev våldtagna på riktigt. Det blir helt enkelt svårare att bli trodd för den som verkligen blivit våldtagen om det bevisligen finns kvinnor som söker uppmärksamhet (eller, som i Västerås, ersättning från Brottsoffersmyndigheten) genom att staga en våldtäkt.
Exakt så känner jag också varje gång jag hör att någon ljugit om att de blivit våldtagna. Men trots min magkänsla och heliga ilska är det något som hindrar mig från att kasta mig över tangentbordet för att skriva krönikor eller blogginlägg frustande av vrede över dessa svekfulla kvinnor.
Exakt vad det är som får mig att besinna mig vet jag inte. Men på något sätt känns det som om vi alla befinner oss i ett sammanhang där det inte är så lätt att säga att det är andra kvinnors fel att kvinnor inte blir tagna på allvar i våldtäktsmål. Jag tror nämligen att föreställningen att 'hon var egentligen med på det' kom först. Denna föreställning kommer inte av att det finns kvinnor som verkligen var med på sex och sedan ångrat sig, utan av att kvinnor och män faktiskt inte tar våldtäkt på allvar. Något måste väl kvinnan ändå ha kunnat göra för att undvika att bli våldtagen? Klä sig annorlunda? Inte umgås med just dessa män? Inte följa med honom hem från krogen?
Problemet är väl snarare att kvinnor inte anmäler våldtäkt? Långt innan fallen i Västerås skrev Inga-Lisa Sangregorio en artikel i Bang (1/2000) om ett brev hon fått från en man hon kallar Pralinmannen. Sangregorio hade offentligt kritiserat sexualbrottsutredningen 1976 som bl a föreslog att mindre brutala våldtäkter skulle döpas om till sexuellt tvång. Åtta män och en kvinna hade ägnat fem år åt att utreda. En före detta lagman irriterade sig på Sangregorios kritik och skrev alltså ett brev:
"Felet med er artikel i DN 9/5 är att Ni förutsätter det som skall bevisas, nämligen att det enligt något slags naturens ordning är ett grovt brott att tilltvinga sig samlag. Naturligtvis tycker jag själv och andra äldre herrar att så är fallet. Våra kvinnor höll på sig och ett samlag var det högsta en kvinna kunde ge en man. Inte undra på att hennes könsfrihet skyddades av rigorösa straffbestämmelser.
Men dagens unga kvinnor har ju, som det heter, avdramatiserat sexlivet. Ett samlag är reducerat till ett vänskapsbevis, inget annat. Det kan ges till vem som helst. Det kan med fördel ges till helt tillfälliga förbindelser, t o m till okända. Det ges bort som en chokladpralin ur en välfylld påse.
Men om någon då tar en pralin utan lov kan det ju för det första inte vara så hemskt obehagligt för kvinnan och för det andra inte heller vara något så särskilt grovt från straffrättslig synpunkt. (...)"
Det är alltså sådana som han som suttit (sitter) och bedömt kvinnors vittnesmål i våldtäktsmål. Det känns som att detta är ett bra mycket större problem än att enstaka kvinnor ljuger om våldtäkt. I det senare fallet skulle man ju i stället kunna vända på frågan och fråga sig vad mannen hade där att göra. När skall vi få se upprörda krönikor om att män ljuger om att de utsatts för brott, eller arga brev om varför misshandlade män egentligen var ute på stan över huvud taget?
Exakt så känner jag också varje gång jag hör att någon ljugit om att de blivit våldtagna. Men trots min magkänsla och heliga ilska är det något som hindrar mig från att kasta mig över tangentbordet för att skriva krönikor eller blogginlägg frustande av vrede över dessa svekfulla kvinnor.
Exakt vad det är som får mig att besinna mig vet jag inte. Men på något sätt känns det som om vi alla befinner oss i ett sammanhang där det inte är så lätt att säga att det är andra kvinnors fel att kvinnor inte blir tagna på allvar i våldtäktsmål. Jag tror nämligen att föreställningen att 'hon var egentligen med på det' kom först. Denna föreställning kommer inte av att det finns kvinnor som verkligen var med på sex och sedan ångrat sig, utan av att kvinnor och män faktiskt inte tar våldtäkt på allvar. Något måste väl kvinnan ändå ha kunnat göra för att undvika att bli våldtagen? Klä sig annorlunda? Inte umgås med just dessa män? Inte följa med honom hem från krogen?
Problemet är väl snarare att kvinnor inte anmäler våldtäkt? Långt innan fallen i Västerås skrev Inga-Lisa Sangregorio en artikel i Bang (1/2000) om ett brev hon fått från en man hon kallar Pralinmannen. Sangregorio hade offentligt kritiserat sexualbrottsutredningen 1976 som bl a föreslog att mindre brutala våldtäkter skulle döpas om till sexuellt tvång. Åtta män och en kvinna hade ägnat fem år åt att utreda. En före detta lagman irriterade sig på Sangregorios kritik och skrev alltså ett brev:
"Felet med er artikel i DN 9/5 är att Ni förutsätter det som skall bevisas, nämligen att det enligt något slags naturens ordning är ett grovt brott att tilltvinga sig samlag. Naturligtvis tycker jag själv och andra äldre herrar att så är fallet. Våra kvinnor höll på sig och ett samlag var det högsta en kvinna kunde ge en man. Inte undra på att hennes könsfrihet skyddades av rigorösa straffbestämmelser.
Men dagens unga kvinnor har ju, som det heter, avdramatiserat sexlivet. Ett samlag är reducerat till ett vänskapsbevis, inget annat. Det kan ges till vem som helst. Det kan med fördel ges till helt tillfälliga förbindelser, t o m till okända. Det ges bort som en chokladpralin ur en välfylld påse.
Men om någon då tar en pralin utan lov kan det ju för det första inte vara så hemskt obehagligt för kvinnan och för det andra inte heller vara något så särskilt grovt från straffrättslig synpunkt. (...)"
Det är alltså sådana som han som suttit (sitter) och bedömt kvinnors vittnesmål i våldtäktsmål. Det känns som att detta är ett bra mycket större problem än att enstaka kvinnor ljuger om våldtäkt. I det senare fallet skulle man ju i stället kunna vända på frågan och fråga sig vad mannen hade där att göra. När skall vi få se upprörda krönikor om att män ljuger om att de utsatts för brott, eller arga brev om varför misshandlade män egentligen var ute på stan över huvud taget?
Älskade pappor
Idag skulle min pappa fyllt 71 år. Ofattbart sa syrran. Det sa hon redan förra året, i SMS till oss där vi satt ombord på en färja från Koh Samet till Ban Phe. "Världens bästa pappa" skrev vi i annonsen.
Annars har vi sorg i familjen över att ännu en älskad pappa (och partner) inte längre finns bland oss. Tildas pappa Roffe dog igår kväll, fem månader efter att han fått diganosen lungcancer. En 41 år gammal, bergsklättrande ickerökare och även han världens bästa pappa och supporter. Förra sommaren besteg han Mont Blanc. Något Elberus eller återbesök på Toupalgorni hanns inte med. På bilden har han just bestigit en klippa i Kilsbergen.
Mitt i all saknad damp det så ner ett efterlängtat kuvert på hallgolvet. Kanske är det ett tecken. Fortsättning följer.
Pevaryl och kokosbollar
Får rapport från moderns husbyggande i Thailand. Husbygget började med att man kallade in byns ålderman som kom dit för att blidka Buddah och vilka andra gudar som man nu valt i sitt liv. Tydligen har mamma och hennes man valt en gud som gillar kokosbollar eftersom sådana placerades ut i varje hörn av det tänkta huset. (Att ett gäng barn sedan tycks ha kastat sig över kakorna när gudarna tagit sitt, är en annan story.)
Här hemma vaktas vårt hus av två trädgårdstomtar. Till makens oförställda förtjusning. Dessvärre har en av tomtarna drabbats av svamp mellan benen. Vi har försökt bota honom med Pevaryl och det återstår väl att se om det lyckas.
På det stora hela verkar det som om beskyddarna i Thailand har det bättre, med kokosbollar som treat i stället för otäck kräm som treatment.
Anna-Karins älggryta
Tar paus från jobbläsandet och delar med mig av höstens godaste gryta. Ackompanjerad av Jan Stenmarks klassiska bild. Som får påminna om min far jägaren, som inte längre drar hem 'ällsött' till familjen. (Ällsött var mitt namn på typ alla animaliska produkter när jag var liten.)
Anna-Karins älggryta
Älgkött i grytbitar bryns i panna.
Morötter, palsternacka, gul lök och potatis (eller vilka rotfrukter man nu har hemma) stoppas i stor gryta tillsammans med köttet.
Häll på krossade tomater och vatten. Samt en skvätt maltwhisky från Islay.
Krydda med lite senapspulver, enbär och andra lämpliga kryddor som salt, peppar och ev lagerblad.
Koka ihop i ca en halvtimme.
Häll på lite rödtjut.
Smaka av med ytterligare kryddor.
Lägg i champinjoner ca tio minuter före servering.
Servera med en flaska Ramos eller nåt annat gott, smakrikt vin.
Nya ministrar
- Den där Tolgfors, vem är det? Sa jag till maken. - Jag tror han kommer från Örebro. Svarade maken.
Vilket stämmer. Så det är väl vad vi vet, att han är från Örebro och håller på ÖSK. Men vi skall inte döma honom för det...
Lena Adelsohn Liljeroth däremot är något mer känd för mig som snarare tillbringat min tid i Stockholm än Örebro (de senaste tjugo åren iaf). Känns lite tryggare än förra kulturministern. Kanske kan Adelsohn Liljeroth t o m stå upp för att behålla den fria entrén på muséerna? *hoppas*
Nu framkommer dock att Adelsohn Liljeroth är dömd för innehav av tårgassprej. Det tycker maken är skäl för avgång, då det kan ha varit i syfte att skada en man och dom är ju fridlysta. Själv är jag ju en sådan där rabiatfeminist som Evin Rubar visade upp i SVT. Det är förmodligen Adelsohn Liljeroth också, med tanke på hennes engagemang i kvinnojourer. Go Lena! Säger jag. Maken ler spjuveraktigt.
Vilket stämmer. Så det är väl vad vi vet, att han är från Örebro och håller på ÖSK. Men vi skall inte döma honom för det...
Lena Adelsohn Liljeroth däremot är något mer känd för mig som snarare tillbringat min tid i Stockholm än Örebro (de senaste tjugo åren iaf). Känns lite tryggare än förra kulturministern. Kanske kan Adelsohn Liljeroth t o m stå upp för att behålla den fria entrén på muséerna? *hoppas*
Nu framkommer dock att Adelsohn Liljeroth är dömd för innehav av tårgassprej. Det tycker maken är skäl för avgång, då det kan ha varit i syfte att skada en man och dom är ju fridlysta. Själv är jag ju en sådan där rabiatfeminist som Evin Rubar visade upp i SVT. Det är förmodligen Adelsohn Liljeroth också, med tanke på hennes engagemang i kvinnojourer. Go Lena! Säger jag. Maken ler spjuveraktigt.
Puerilt, sa pätriarken Nuder
Kommer ni ihåg Pär Nuder? Han som vägrade bemöta Fi:s förslag om fastighetsskatt därför att vi inte satt i Sveriges Riksdag och heller aldrig skulle göra, enligt Nuder. Nu har han slagit till igen. I P1:s lördagsintervju kallade han Aftonbladets ledarkrönikör Nisha Besara för pueril* därför att hon anser att det "skikt av ryggdunkare som accepterat en ledarstil som inneburit att ingen vågat opponera sig, att det inte förts någon som helst diskussion i partiet, måste gå” och samtidigt efterlyste ett mer öppet ledarskap som eftersträvar ”högt i tak och ett tolerant klimat där människor vågar säga sin mening...”.
Kan det bero på att Pär identifierar sig med nämnda ryggdunkare och gärna skulle vilja få sin egen rygg dunkad inom en inte alltför avlägsen framtid? Nå, som före detta finansminister kan han säkert läcka någon lite pikant detalj om sina kvinnliga konkurrenter till pressen. Sånt har ju lyckats förr?
*: Pueril = barnslig, enfaldig. Enligt Svenska Akademiens Ordbok vanligen använt med klandrande innebörd utmärkande karakteristisk för ett barn, en gosse, barnslig, naiv; äv. allmännare: (barnsligt) enfaldig.
Kan det bero på att Pär identifierar sig med nämnda ryggdunkare och gärna skulle vilja få sin egen rygg dunkad inom en inte alltför avlägsen framtid? Nå, som före detta finansminister kan han säkert läcka någon lite pikant detalj om sina kvinnliga konkurrenter till pressen. Sånt har ju lyckats förr?
*: Pueril = barnslig, enfaldig. Enligt Svenska Akademiens Ordbok vanligen använt med klandrande innebörd utmärkande karakteristisk för ett barn, en gosse, barnslig, naiv; äv. allmännare: (barnsligt) enfaldig.
The trickle down effect
Sitter här och uppdaterar mig i Jan Berglins värld. Sedan vi slutade prenumerera på Svenskan (eftersom de alltid stoppade den i grannen Johanzons brevlåda) missar man ju det kanske bästa inslaget i tidningen.
Här tar sig Berglin an Margaret Thatchers omhuldade trickle down-tanke. Trickle down handlar om att ge till de rika så att dom blir rikare och därmed kan borsta bort lite smulor från sina dignande bord som faller ner på pöbeln. Därmed får även dessa olyckliga som inte äger något varuhus ta del av samhällets överflöd.
Kanske är det så dom tänker, dom s k nya moderaterna. Kristina Axén Olin har ju själv sagt att hon har Thatcher som förebild. Om vi sätter fart på de arbetslösa drönarna som får jobba med viktiga jobb som att klippa våra gräsmattor och städa våra hem så får vi ju själva mer tid att tjäna pengar. Mycket pengar. Även om vi ju samtidigt sänker skatten, särskilt förmögenhetsskatten, så kommer ju en liten smula ändå att sippra tillbaka ner i systemet till dessa som kanske inte orkar dra gräsklipparen eller skura golven. Och vi blir rikare på kuppen. Direktör H K Bergdahl kan fortsätta ha mahognyport och husa och alla lever lyckliga över sin lott i livet.
Häpp.
Veckans flatgarv
Eftertankens kranka blekhet
Så var vi hemma igen efter en liten utflykt på 40 mil till Örebro och tillbaka.
På vägen lyssnade vi på slutmatchen i Superettan. Som Brommabo sedan 18 år tillbaka hade jag förstås hoppats få lägga Grimsta till de allsvenska arenorna. Så såg det också ut ända tills vi körde av E18 i Örebro. När maken återvände till sin hemstad gjorde de eländiga närkingarna dock mål borta på Eyravallen (som idag har ett annat namn, som ingen använder). När vi några minuter senare passerar nämnda fotbollsarena var det knökfullt och samtidigt som matchen slutade var vi framme vid födelsedagsbarnets adress i Sörby. Hennes bror trodde det var någon som sköt utomhus men det var fyrverkerierna som startade. När vi kom ut fem timmar senare smattrade det fortfarande... Antar att många Örebroare känner det som en upprättelse efter den snöpliga och inte särskilt rättvisa sortin ur Allsvenskan sist det begav sig. Fast jag tycker förstås att det hade varit roligare med ett Brommalag i Allsvenskan. Men att de skulle klara ett kval mot allsvenska lag tror de nog inte ens själva på.
Några andra som verkar lite yrvakna är alla dessa som upprörts över förändringarna i a-kassan. Men det har väl inte varit någon hemlighet vare sig att Alliansen vill höja avgiften, göra a-kassemedlemskap obligatoriskt samt ta bort avdragsrätten för fackavgiften (samtidigt som arbetsgivarna får behålla motsvarande avdragsrätt för sitt "fackmedlemskap")? Många tycks dock ha trott att "det nya arbetarpartiet" betyder att Moderaterna plötsligt börjat värna om anställdas rättigheter, inte att de vill ha en riktigt stor och fin arbetarklass som kan städa deras villor i Täby, Lidingö och Djursholm.
Man kan ju undra hur högre a-kasseavgift ge fler jobb. Hur skall lägre ersättning ge fler jobb? Bara för att man sätter blåslampa i röven på folk att söka jobb så att tvåhundra söker varje ledigt jobb i stället för hundra, så ökar väl inte antalet jobb? Bara för att folk säger upp sina fackliga medlemskap för att ha råd med a-kassan ökar inte jobben.
I stället kommer man bli väldigt ensam när regeringen gjort det lättare för arbetsgivare att "anställa" d v s avskeda. För även här måste man förstå vad Alliansen menar med sina ordval. "Lättare att anställa" betyder per automatik också "lättare att avskeda".
Var det verkligen en nedmontering av fackföreningsrörelsen och de anställdas rättigheter ni röstade på?
På vägen lyssnade vi på slutmatchen i Superettan. Som Brommabo sedan 18 år tillbaka hade jag förstås hoppats få lägga Grimsta till de allsvenska arenorna. Så såg det också ut ända tills vi körde av E18 i Örebro. När maken återvände till sin hemstad gjorde de eländiga närkingarna dock mål borta på Eyravallen (som idag har ett annat namn, som ingen använder). När vi några minuter senare passerar nämnda fotbollsarena var det knökfullt och samtidigt som matchen slutade var vi framme vid födelsedagsbarnets adress i Sörby. Hennes bror trodde det var någon som sköt utomhus men det var fyrverkerierna som startade. När vi kom ut fem timmar senare smattrade det fortfarande... Antar att många Örebroare känner det som en upprättelse efter den snöpliga och inte särskilt rättvisa sortin ur Allsvenskan sist det begav sig. Fast jag tycker förstås att det hade varit roligare med ett Brommalag i Allsvenskan. Men att de skulle klara ett kval mot allsvenska lag tror de nog inte ens själva på.
Några andra som verkar lite yrvakna är alla dessa som upprörts över förändringarna i a-kassan. Men det har väl inte varit någon hemlighet vare sig att Alliansen vill höja avgiften, göra a-kassemedlemskap obligatoriskt samt ta bort avdragsrätten för fackavgiften (samtidigt som arbetsgivarna får behålla motsvarande avdragsrätt för sitt "fackmedlemskap")? Många tycks dock ha trott att "det nya arbetarpartiet" betyder att Moderaterna plötsligt börjat värna om anställdas rättigheter, inte att de vill ha en riktigt stor och fin arbetarklass som kan städa deras villor i Täby, Lidingö och Djursholm.
Man kan ju undra hur högre a-kasseavgift ge fler jobb. Hur skall lägre ersättning ge fler jobb? Bara för att man sätter blåslampa i röven på folk att söka jobb så att tvåhundra söker varje ledigt jobb i stället för hundra, så ökar väl inte antalet jobb? Bara för att folk säger upp sina fackliga medlemskap för att ha råd med a-kassan ökar inte jobben.
I stället kommer man bli väldigt ensam när regeringen gjort det lättare för arbetsgivare att "anställa" d v s avskeda. För även här måste man förstå vad Alliansen menar med sina ordval. "Lättare att anställa" betyder per automatik också "lättare att avskeda".
Var det verkligen en nedmontering av fackföreningsrörelsen och de anställdas rättigheter ni röstade på?
Veckans homofober
Maken kom just in här i biblioteket med S - Sportmagasinet, som jag av någon anledning får. (Förmodligen för att jag deltagit i Drömelvan...) Han hade slagit upp den på ett uppslag där S frågar alla elitserietränarna i hockey om
1. Känner du till eller har du stött på någon homosexuell spelare i elitserien?
2. Om inte, vad tror du det beror på?
3. Hur tror du att en spelare som trädde fram skulle bemötas?
4. Gör ni något inom klubben för att klimatet skall bli mer tolerant gentemot exempelvis homosexuella? Finns det anledning att göra det?
5. Vad tycker du om spelarnas enkätsvar på frågan?
Spelarna har fått svara på frågan "Det finns inga öppet homosexuella i elitserien - vad tror du det beror på?"
Svaren varierar från allt till "feghet", "ingen skulle vilja duscha med han", "De gillar tjejer" "Ingen vill bli hånad", "Då får han stryk" till "Det är en manlig sport. Hockey och homosexuella passar inte ihop." Det sista där är intressant tycker jag, som trodde att homosexuella män just var homosexuella för att dom tyckte om män... Eah...
Åter till tränarna. Alla har svarat på enkäten utom Harald Lückner, tränare för MoDo. Han svarar att "det är ett löjligt ämne som är totalt ointressant". Detta uttalande renderar honom platsen som veckans homofob här på min blogg. Om inte årets. Vilken jävla rutten attityd, Lückner! (Nä, jag tror inte han svarade så för att han anser att det är löjligt att man skall behöva bry sig om folks sexuella läggning.)
De andra tränarna hukar också i båsen... Roger Melin som tränar Sveriges bästa hockeylag (de som håller i bucklan här ovan) vet inte varför han aldrig stött på någon homosexell man inom hockeyn. De borde ju finnas, rent statistiskt, säger Roger. Han säger att Färjestad haft en "värdegrundsdag" gemensamt och diskuterat hur dom skall förhålla sig till varandra. Idag tror han inte att man skulle bli illa bemött. Däremot anser han att några av de uttalanden som spelarna gjort är "groteska och helt sjuka". Skellefteås tränare Per-Erik Johnsson säger att det kan vara en svår miljö att komma ut i, men att eftersom han inte vet om det finns några bögar bland spelarna så kan han inte veta om det behövs förebyggande åtgärder...
Bara två av tränarna känner till någon homosexuell kille. Stephan Lund (Frölunda) och Pär Mårts (HV71) nämner Peter Karlsson från Västerås, som mördades p g a sin sexuella läggning.
Genomgående är det ingen klubb som jobbar förebyggande.
Kan det vara så att svaret på fråga ett beror på svaret på fråga fyra? Att så länge man inte anser att det är något att jobba med kommer heller ingen att våga komma ut ur hockeygarderoben?
Simon Bank skriver i en krönika i samma tidning:
"Mest och först måste idrotten bekänna problemet, att den inte kan kalla sig öppen förrän alla får vara med även i praktiken och inte bara i något slags snällhumanistisk teori. När den medvetenheten finns ska vi fortsätta att bekräfta öppenheten, diskutera den, tjata om den tillsa alla kan tro på den på allvar. Tills killen längst in i omklädningrummet kan presentera sin pojkvän utan att skämmas."
Ja, och efter att ha läst tränarnas hukande svar måste jag hålla med Bank om att idrottsfamiljen saknar sjukdomsinsikt.
Att återvända!
Almodóvar har gjort det igen! Det bästa sedan Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott. Till och med bättre än Allt om min mamma. GÅ OCH SE!
Granskningsnämnden friar Rapports inslag om Feministiskt initiativ
Kommentarer kommer senare, då jag just nu befinner mig på jobbet med annat att göra, men här är beslutet:
SAKEN
Rapport, SVT1, 2006-06-04, kl. 19.30, inslag om Feministiskt initiativ; fråga om opartiskhet och saklighet
BESLUT
Inslaget frias. Granskningsnämnden anser att det inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet.
INSLAGET
På reporterns fråga hur det kom sig att Feministiskt initiativ hade ett så svagt stöd hos svenska folket svarade Gudrun Schyman att det varit ett ganska tufft år för feminismen med väldiga attacker, inte minst i media. Riksdagsledamoten Hillevi Larsson (s) ansåg att Feministiskt initiativ hade drivit "konstiga små frågor" som inte engagerade många och att partiets interna bråk hade gett bilden att kvinnor inte kan samarbeta. Efter uttalanden av två elever vid Ljungskile folkhögskola, som båda sa sig vara övertygade feminister, sa reportern: "Avhoppen från Feministiskt initiativ har varit många (en bild visas av Tiina Rosenberg), men också över-raskande inhopp i partiet. I våras gick Folkpartiets europaparlamentariker Maria Carlshamre plötsligt över till Fi, Carlshamre som strax innan dömts för bokföringsbrott. Det hindrade henne inte att placeras på tredje plats på Fi:s riksdagslista. Och första namnet på listan, Gudrun Schyman själv, sparkades också som bekant som partiledare för Vänsterpartiet efter hennes spektakulära skatteaffär, och nu Carlshamre som också förklarats icke önskvärd av sitt gamla parti." Gudrun Schyman sa att hon inte ville diskutera Maria Carlshamres affärer och Hillevi Larsson sa att hon trodde att dessa affärer var till nackdel för partiet. Efter en fråga till Gudrun Schyman om vilket av blocken som Feministiskt initiativ tänkte stödja om man kom in i riksdagen avslutades inslaget med att Ebba Witt-Brattström sa följande. (EWB) – Hon är jätteduktig. Hon är verkligen professionell alltså. Hon är en politiker i klass med Göran Persson, det tycker jag. (Rep) – Ångrar du att du lämnade Feministiskt initiativ? (EWB) – Nej, det gör jag inte. Jag ångrar att jag kanske inte lämnade det tidigare.
ANMÄLNINGAR
Anmälningar mot inslaget har kommit in från styrelsen för Feministiskt initiativ och ytterligare tio anmälare. Deras kritik mot inslaget kan sammanfattas i följande punkter.
- • Inslaget gav en ensidigt negativ bild av Feministiskt initiativ och verkar enbart ha haft till syfte att misskreditera partiet. Ingen belysning skedde av partiets politiska program, ekonomiska förutsättningar och organisation och positiva uttalanden om partiet som gjorts av flera intervjuade personer uteslöts helt av reportern. Alltför stort utrymme gavs åt Ebba Witt-Brattström som inte varit delaktig i att utforma partiets nuvarande politik.
- • Intervjun med Lars Oredsson hade redigerats på sådant sätt att utta-landet "män är djur" sammankopplades med Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ. Resten av intervjun med Lars Oredsson, där han påpekade att han visste att det inte är Feministiskt initiativ som gjort detta uttalande och i övrigt uttalade sig positivt om organisationen och mötet i Ljungskile, hade klippts bort.
- • Inslaget gav felaktigt bilden att Tiina Rosenberg hoppat av från Feministiskt initiativ. Tiina Rosenberg lämnade sitt styrelseuppdrag p.g.a. hot mot sin person och sin familj, men är fortfarande aktiv medlem i partiet.
- • Påståendet att Gudrun Schyman sparkades från Vänsterpartiet är felaktigt.
PROGRAMFÖRETAGETS YTTRANDE
Sveriges Television (SVT) anser att inslaget inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet och anför bl.a. följande.
Rapport sände i början av juni 2006 en serie reportage om "uppstickar-partierna". SVT kan konstatera att en sådan bevakning av de mindre partier som ställer upp i höstens allmänna val ligger helt i linje med SVT:s uppdrag. Eftersom innehållet i det anmälda inslaget kunde misstolkas, när det gäller såväl rektorns uttalande som bilden på Tiina Rosenberg, sände Rapport den 6 juli 2006 följande beriktigande: "Så har vi ett beriktigande. Den 4 juni sände Rapport ett inslag om Feministiskt initiativ. En inter-vjuad gjorde ett uttalande, som kunde tolkas som att uttrycket ’män är djur’ hade myntats av partiledaren Gudrun Schyman. Vi vill understryka att uttrycket inte har någonting med partiet Feministiskt initiativ eller partiets företrädare att göra. Och i samband med att avhoppen från partiet nämndes, visades bilder på den tidigare styrelseledamoten Tiina Rosenberg. Vi vill förtydliga att Rosenberg enbart lämnat sitt styrelse-uppdrag, inte partiet."
Vid prövningen av det anmälda inslaget anser SVT att hänsyn måste tas till den övriga bevakningen av Feministiskt initiativ i SVT:s sändningar, där partiet fått stort utrymme. Exempelvis direktsändes Feministiskt initiativs årsmöte mellan den 9 september och 13 september 2005 i SVT24. Partiet och dess företrädare har förekommit i nyhetsprogram i olika sammanhang, t.ex. i en debatt om jämställdhet och feminism i Gomorron Sverige den 21 augusti. Rapport har gjort tre reportage om Feministiskt initiativ sedan den 1 april 2006.
AKTUELLA BESTÄMMELSER
Enligt bestämmelsen i 6 § i SVT:s sändningstillstånd ska programverk-samheten bedrivas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att det ska råda en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet i televisionen. Av betydelse för bedömningen är också 10 § i sändningstillståndet som bl.a. ålägger SVT att stimulera till debatt, att kommentera och belysa händelser och skeenden samt att granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna. Dessa skyldig-heter innebär enligt Granskningsnämndens praxis att program eller inslag kan ha en kritisk infallsvinkel utan att därför strida mot kravet på opartiskhet. I det fall allvarlig kritik riktas mot en klart utpekad part ska dock den kritiserade parten ges tillfälle att bemöta eller kommentera kritiken, som regel i samma program eller inslag.
Kravet på saklighet innebär främst att uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta och att framställningen inte får vara vilseledande, t.ex. genom att väsentliga uppgifter utelämnas. Enligt 6 kap. 3 § radio- och TV-lagen ska uppgifter som förekommit i ett TV-program beriktigas när det är befogat.
GRANSKNINGSNÄMNDENS BEDÖMNING
Opartiskhet
SVT har enligt sitt sändningstillstånd en skyldighet att granska bl.a. politiska partier. Reporterns kritiska förhållningssätt och det förhållandet att man i inslaget fokuserade på de svaga opinionssiffrorna för Feministiskt initiativ och på den turbulens som varit kring partiet medför därför inte att inslaget strider mot kravet på opartiskhet. Nämnden konsta-terar också att Gudrun Schyman fick ge sin syn på orsakerna till det svaga väljarstödet för partiet. Inslaget strider därför inte heller på den grunden mot kravet på opartiskhet.
Saklighet
Genom intervjun med Lars Oredsson gavs det felaktiga intrycket att uttalandet "män är djur" härrörde från Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ. Inslaget gav också det felaktiga intrycket att den tidigare styrelse-medlemmen Tiina Rosenberg hade hoppat av från partiet. Dessa förhållan-den korrigerades dock genom det beriktigande som sändes i Rapport den 6 juli 2006. Granskningsnämnden finner mot bakgrund av den gjorda rättelsen att det inte skett någon överträdelse av kravet på saklighet i dessa delar.
Detta beslut har fattats av Johan Munck, Per Frankelius, Rose-Marie Frebran, Annika Åhnberg och Pia Brandelius efter föredragning av Eva Tetzell.
På Granskningsnämndens vägnar
Johan Munck
Eva Tetzell
Konsekvens
Det är skillnad på skit och pannkaka. Brukar det heta. Så är tydligen fallet inom Fredrik Reinfeldts regeringskansli också. En handelsminister köper svarta tjänster. En kulturminister låter bli att betala TV-licensen i 16 år. En migrationsminister har aldrig betalat TV-licens. En finansminister köper svarta tjänster.
Statsministern tar inte detta på allvar utan grymtar om "moralpanik". Han tänker inte "sända signalen till svenska folket" att det är förbjudet att betala sina "barnvakter" svart. Reinfeldt vet naturligtvis att det i fallet med finansministern inte rör sig om en "barnvakt" som anlitats nån gång i månaden, utan en person som varje dag i två års tid haft hand om finansministerns barn ett antal timmar per dag. Samt köp av svarta städtjänster någon gång i månaden.
Men är det inte så att lite större moral kan krävas av just ministrar. Hade de varit riksdagsledamöter hade det kanske varit en annan sak, då är man ju en representant för folket på ett helt annat sätt. Men nu handlar det om han som är satt att styra när det gäller bl a skatter. Vad är skillnaden mellan Cecilia Stegö Chilòs trovärdighet som kulturministern som inte betalat TV-licens och Anders E Borgs trovärdighet som finansministern som inte betalat skatt. Är inte en finansministers uppgift att höja skattemoralen i landet?
Vad sänder statsminister Reinfeldt för signaler till svenska folket?
"Skattefuska inte om du inte råkar vara kompis med statsministern."
"Skattefuska inte om du råkar vara kvinna."
"Betala inte din TV-licens, så länge du inte tänker bli kulturminister."
Nej, Borg och Stegö Chiló har i denna soppa en helt annan dignitet än Tobias Billström och Maria Borelius. Deras lagöverträdelser berör nämligen direkt deras trovärdighet i ämbetet. Borg kommer ju inte kunna övertyga någon om vikten att betala skatt!
Sen kan jag inte lösgöra mig från att gubbsen sitter kvar medan kvinnorna får gå. Är det kanske så att det är skillnad på en kvinna som inte klarat av att betala sin barnflicka vitt än en man som även han betalat utan att betala sociala avgifter? Varför var det viktigt att Borelius hade informerat Reinfeldt om sina svarta barnflickor, men inte att Borg gör det? Varför är det förmildrande omständigheter att det var flera år sedan i Borgs fall, men inte i Borelius? (Enligt Svenskan idag.)
Till viss mån kan jag hålla med Reinfeldt om att vi kanske inte vill ha helt felfria människor i toppen. Att det skall vara möjligt att ha ett förflutet. Det är väl vad man gör och står för idag som skall räknas? Men då kvarstår ju problemet med att vi inte riktigt vet var finansminstern (och statsministern) står när det gäller skattemoralen.
Statsministern tar inte detta på allvar utan grymtar om "moralpanik". Han tänker inte "sända signalen till svenska folket" att det är förbjudet att betala sina "barnvakter" svart. Reinfeldt vet naturligtvis att det i fallet med finansministern inte rör sig om en "barnvakt" som anlitats nån gång i månaden, utan en person som varje dag i två års tid haft hand om finansministerns barn ett antal timmar per dag. Samt köp av svarta städtjänster någon gång i månaden.
Men är det inte så att lite större moral kan krävas av just ministrar. Hade de varit riksdagsledamöter hade det kanske varit en annan sak, då är man ju en representant för folket på ett helt annat sätt. Men nu handlar det om han som är satt att styra när det gäller bl a skatter. Vad är skillnaden mellan Cecilia Stegö Chilòs trovärdighet som kulturministern som inte betalat TV-licens och Anders E Borgs trovärdighet som finansministern som inte betalat skatt. Är inte en finansministers uppgift att höja skattemoralen i landet?
Vad sänder statsminister Reinfeldt för signaler till svenska folket?
"Skattefuska inte om du inte råkar vara kompis med statsministern."
"Skattefuska inte om du råkar vara kvinna."
"Betala inte din TV-licens, så länge du inte tänker bli kulturminister."
Nej, Borg och Stegö Chiló har i denna soppa en helt annan dignitet än Tobias Billström och Maria Borelius. Deras lagöverträdelser berör nämligen direkt deras trovärdighet i ämbetet. Borg kommer ju inte kunna övertyga någon om vikten att betala skatt!
Sen kan jag inte lösgöra mig från att gubbsen sitter kvar medan kvinnorna får gå. Är det kanske så att det är skillnad på en kvinna som inte klarat av att betala sin barnflicka vitt än en man som även han betalat utan att betala sociala avgifter? Varför var det viktigt att Borelius hade informerat Reinfeldt om sina svarta barnflickor, men inte att Borg gör det? Varför är det förmildrande omständigheter att det var flera år sedan i Borgs fall, men inte i Borelius? (Enligt Svenskan idag.)
Till viss mån kan jag hålla med Reinfeldt om att vi kanske inte vill ha helt felfria människor i toppen. Att det skall vara möjligt att ha ett förflutet. Det är väl vad man gör och står för idag som skall räknas? Men då kvarstår ju problemet med att vi inte riktigt vet var finansminstern (och statsministern) står när det gäller skattemoralen.
Beatrice och rättvisan
Justitieminister Beatrice Ask har idag meddelat en genomgripande förändring av det svenska benådningssystemet. Till Expressen säger Ask att "Det finns brott som är så grova att det inte ska finnas nån tidsbegränsning." Detta med anledning av att Finlands president överväger att benåda Åmselemördaren Nikita Joakim Fouganthine (f d Juha Valjakkala) efter 18 år i fängelse.
Livstidsstraff har i praktiken aldrig gällt för livet i Sverige, i modern tid. Enligt regeringens hemsida har de tidsbestämmelser som getts sedan 1995 i Sverige legat på mellan 18-25 års fängelse. Villkorlig frigivning kan sedan ges efter två tredjedelar av strafftiden, 18 år blir därmed 12 år, 25 år blir 16,5 år. Det innebär att Fouganthine suttit längre än de brottslingar som ingår i den svenska statistiken. (Det finns dock två personer som suttit längre än 20 år utan att få sina straff tidsbestämda.)
Det verkar dock som om det är en ändring på gång. En rätt populistisk sådan får man förmoda. För vem säger emot Beatrice Ask när hon anser att Åmselemördaren skall sitta där han sitter livet ut? Amnesty International?
En annan fråga som uppstår är om hon tagit hänsyn till de kriterier som enligt hemsidan skall följas i benådningsärenden. Hänsyn skall tas till följande frågor:
- brottet den livstidsdömde dömdes för och omständigheterna kring detta,
- den tid den livstidsdömde faktiskt har varit frihetsberövad,
- den livstidsdömdes skötsamhet och utveckling under anstaltsvistelsen,
- risken för att den livstidsdömde återfaller i brott,
- frigivningsförberedelserna för den livstidsdömde,
- den livstidsdömdes fysiska och psykiska hälsa samt
- den livstidsdömdes sociala förhållanden vid frigivningen.
Är det rimligt att tro att Beatrice Ask hunnit sätta sig in i allt detta under den korta tiden som hon varit justitieminister? Eller är det så att hon nöjer sig med att svara på punkt nummer ett?
Allt detta sagt utan att jag själv har någon detaljerad kunskap om de faktiskt omständigheterna när det gäller nämnde persons vandel i fängelset.
Men det känns ändå inte särskilt rättssäkert. En livstidsdömd är alltså utlämnad till vilken person som råkar vara justitieminister i landet tio år efter att han dömts. Han är beroende av färgen på de politiker som skall bevilja eller avslå hans nådeansökan. Kanske är det dags att överlåta benådningsmakten från den styrande till den dömande makten?
Yrsas svängningar
Så var det dags igen då. För Aftonbladet att presentera lite mer hyckleri. Idag är det Yrsa Stenius som mår illa över medias jakt på Maria Borelius. Nu är hon "beklämd" och "illa berörd" över "den skoningslöshet som breder ut sig i våra vardagsrum". Jasså? Låt oss då titta på några av de krönikor Stenius skrivit om Feministiskt initiativ.
Den 20 september förra året handlade det om Fi:s årsmöte i Örebro. Där rycker Yrsa två punkter ur vårt 150 sidor långa politikdokument (om könsneutral namnlag och avskaffande av äktenskapsbalken och införande av en samlevnadsbalk) och blundar för det jättekapitel som finns om kvinnors arbete och ekonomi. Yrsa skriver:
"Är det verkligen med äktenskapsbalken och namnlagen man ska starta när man är ute efter en revolution i maktförhållandena mellan könen? Är det ändå inte möjligheten att rå sig själv ekonomiskt, att kunna försörja sig själv, som är grunden för all individuell frihet och en absolut förutsättning för jämlikhet i ett samhälle - både för män och för kvinnor?"
Som om hon inte redan visste att en mycket större del av vårt program handlar om exakt detta, snarare än att man skall få heta vad man vill eller gifta sig med vem man vill, även om det andra är nog så viktigt.
Nu har Stenius eldad upp sig:
"Nu styrs emellertid inte fis politiska prioriteringar av politiska bedömningar, vilket förklarar det märkliga valet av käpphästar. Fi är nämligen inget politiskt parti, ingen politisk sammanslutning. Fi är en utpräglat narcissistisk sammanslutning, en sammanslutning för begåvade, elitistiska kvinnor med stort självbespeglingsbehov. På typiskt narcissistiskt vis saknar dessa kvinnor förmågan att relatera sig själva till andra på ett realistiskt sätt."
Yrsa Stenius underkänner alltså Fi:s medlemmars sammanslutning, och slår fast att något politiskt parti är vi inte. Bara en grupp galna kärringar som inte har förmåga att se världen på ett realistiskt sätt.
Och sedan har hon mage att sitta och beklaga sig över att hon blir beklämd av att skoningslösheten breder ut sig.
Ett par veckor senare är hon igång igen. Då är det "paranta damer" utan riktning och utan sans som framträtt utan att veta vad de ville. Detta skriver hon alltså ett par veckor efter att 300 feminister från olika grupperingar samlats och för första gången någonsin varit överens om ett politiskt program på 150 sidor samt beslutat att ställa upp i riksdagsvalet. Detta vet ju förstås Stenius. Ändå skriver hon:
"Utan program, utan vare sig personlig, principiell eller politisk samkörning trädde ett antal paranta damer fram i offentligheten för cirka ett halvår sedan och exponerade sig i största allmänhet, exponerade sina respektive feministiska identiteter utan att därutöver veta ett dugg om vad de ville tillsammans."
"Paranta damer"? Fia Karlsson och Monica Amante? Jo, just.
"Trasslar man in sig i sina egna fötter på detta sätt när man ska beträda den politiska scenen får man nog finna sig i att inhösta en del gapskratt från den förväntansfulla publiken bestående av landets politiska kommentatorer. Att skratten också innehöll hån är inte så smickrande för skrattarna men kanske ändå oundvikligt"
Men Yrsa Stenius kanske har kommit till insikt. Eller är det helt enkelt så att Maria Borelius rådjursögon väckt något djupt inne i Stenius som gör att hon tycker synd om just Maria? Som hon inte kände för sin landsmaninna Tiina?
Den 20 september förra året handlade det om Fi:s årsmöte i Örebro. Där rycker Yrsa två punkter ur vårt 150 sidor långa politikdokument (om könsneutral namnlag och avskaffande av äktenskapsbalken och införande av en samlevnadsbalk) och blundar för det jättekapitel som finns om kvinnors arbete och ekonomi. Yrsa skriver:
"Är det verkligen med äktenskapsbalken och namnlagen man ska starta när man är ute efter en revolution i maktförhållandena mellan könen? Är det ändå inte möjligheten att rå sig själv ekonomiskt, att kunna försörja sig själv, som är grunden för all individuell frihet och en absolut förutsättning för jämlikhet i ett samhälle - både för män och för kvinnor?"
Som om hon inte redan visste att en mycket större del av vårt program handlar om exakt detta, snarare än att man skall få heta vad man vill eller gifta sig med vem man vill, även om det andra är nog så viktigt.
Nu har Stenius eldad upp sig:
"Nu styrs emellertid inte fis politiska prioriteringar av politiska bedömningar, vilket förklarar det märkliga valet av käpphästar. Fi är nämligen inget politiskt parti, ingen politisk sammanslutning. Fi är en utpräglat narcissistisk sammanslutning, en sammanslutning för begåvade, elitistiska kvinnor med stort självbespeglingsbehov. På typiskt narcissistiskt vis saknar dessa kvinnor förmågan att relatera sig själva till andra på ett realistiskt sätt."
Yrsa Stenius underkänner alltså Fi:s medlemmars sammanslutning, och slår fast att något politiskt parti är vi inte. Bara en grupp galna kärringar som inte har förmåga att se världen på ett realistiskt sätt.
Och sedan har hon mage att sitta och beklaga sig över att hon blir beklämd av att skoningslösheten breder ut sig.
Ett par veckor senare är hon igång igen. Då är det "paranta damer" utan riktning och utan sans som framträtt utan att veta vad de ville. Detta skriver hon alltså ett par veckor efter att 300 feminister från olika grupperingar samlats och för första gången någonsin varit överens om ett politiskt program på 150 sidor samt beslutat att ställa upp i riksdagsvalet. Detta vet ju förstås Stenius. Ändå skriver hon:
"Utan program, utan vare sig personlig, principiell eller politisk samkörning trädde ett antal paranta damer fram i offentligheten för cirka ett halvår sedan och exponerade sig i största allmänhet, exponerade sina respektive feministiska identiteter utan att därutöver veta ett dugg om vad de ville tillsammans."
"Paranta damer"? Fia Karlsson och Monica Amante? Jo, just.
"Trasslar man in sig i sina egna fötter på detta sätt när man ska beträda den politiska scenen får man nog finna sig i att inhösta en del gapskratt från den förväntansfulla publiken bestående av landets politiska kommentatorer. Att skratten också innehöll hån är inte så smickrande för skrattarna men kanske ändå oundvikligt"
Men Yrsa Stenius kanske har kommit till insikt. Eller är det helt enkelt så att Maria Borelius rådjursögon väckt något djupt inne i Stenius som gör att hon tycker synd om just Maria? Som hon inte kände för sin landsmaninna Tiina?
Be careful...
what you wish for...
"Jag vill gärna bli åtalad för mitt licensskolk." (Blivande moderat kulturminister.)
"Då får dom bära ut mig!" (Ännu inte avgången moderat kulturminister om kravet på avgång.)
"Jag avgår inte. Det här kommer blåsa över. Det där vänsterjournalistpacket ska få se!" (Moderat kulturminister, ännu inte avgången.)
"Jag vill gärna bli åtalad för mitt licensskolk." (Blivande moderat kulturminister.)
"Då får dom bära ut mig!" (Ännu inte avgången moderat kulturminister om kravet på avgång.)
"Jag avgår inte. Det här kommer blåsa över. Det där vänsterjournalistpacket ska få se!" (Moderat kulturminister, ännu inte avgången.)
Finansministern köpte svarta tjänster!
Idag avslöjar Aftonbladet att finansminister Anders E Borg även han anlitat svart barnflicka. Från 1999-2001, två gånger i veckan, betalt direkt ur plånboken av Anders och hans partner. Det överstiger förmodligen de 10 000 kronor per år som Skattemyndigheten har som gräns för att betala in arbetsgivaravgifter. Borg arbetade under denna tid som chef på SE-banken och rådgivare på Riksbanken. Vi kan förmoda att det inte var en bankkassörskas lön han fick där. Borg själv säger att han inte tror sig ha överskridit 10 000 kronorsnivån. Ord står mot ord.
Ja, vad säger man? Att det är svårt att hantera allt vitt när det gäller hantverkare är en sak. P g a att det fuskas i branschen. Men att det skulle vara komplicerat att betala in arbetsgivaravgifter för en 16-årig skolflicka som jobbar regelbundet för familjen flera gånger i veckan i flera år... Nej, det är nog bara snålt. Anders E Borg skulle gjort som sin partiledare i stället, hyrt in en billig au-pair från Baltikum som han inte behövt betala skatt för. (Fast i Maria Borelius fall har vi ju sett att även bland de svartarbetande så finns en hirerarki beroende av ditt etniska ursprung, den norrländska barnflickan fick 5 000 kr i månaden + husrum i egen lägenhet medan den filippinska hushållerskan fick 2 500 kr + husrum i källaren. Det är ju liksom det Vaxholm-konflikten handlade om, att alla som jobbar i Sverige skall ha lön på samma premisser, oavsett ursprung!)
Ja, vad säger man? Att det är svårt att hantera allt vitt när det gäller hantverkare är en sak. P g a att det fuskas i branschen. Men att det skulle vara komplicerat att betala in arbetsgivaravgifter för en 16-årig skolflicka som jobbar regelbundet för familjen flera gånger i veckan i flera år... Nej, det är nog bara snålt. Anders E Borg skulle gjort som sin partiledare i stället, hyrt in en billig au-pair från Baltikum som han inte behövt betala skatt för. (Fast i Maria Borelius fall har vi ju sett att även bland de svartarbetande så finns en hirerarki beroende av ditt etniska ursprung, den norrländska barnflickan fick 5 000 kr i månaden + husrum i egen lägenhet medan den filippinska hushållerskan fick 2 500 kr + husrum i källaren. Det är ju liksom det Vaxholm-konflikten handlade om, att alla som jobbar i Sverige skall ha lön på samma premisser, oavsett ursprung!)
Gick svinhugg igen?
Såhär när även Cecilia Stegö Chilò avgått slår det mig... Undrar om hon var chef på Timbro under hösten 2005? Ni vet då när Tiina Rosenberg förföljdes i media, när hennes barn blev utsatta för påhopp och hon framställdes i media med tecknad ku klux klan-mössa som en rabiat extremfeminist. Det som var droppen (eller en av dem) för Tiina var när Timbro skickade en bok till henne. En deckare som handlade om att en efter en försvinner och att hon kanske stod på tur. Efter att Tiina offentliggjort det som hon upplevde som hotfullt ritade Jan Huss i Aftonbladet ännu en nidbild av henne, med kkk-mössan på nattygsbordet, och associationer till Gudfadern-filmerna. Inte bara var det fel av henne att vara kvinna, lesbisk och queerfeminist. Det var också fel att bli skrämd av mediadrev och taskiga brev från Timbro.
Något annat som slagit mig är varför Maria Borelius blev så upprörd när hon fick frågan om på vilka meriter hon utnämnts till handelsminister. Hon svarade ampert att den frågan fick hon bara för att hon är kvinna. Men då kan man ju konstatera att det är Maria själv, och hennes biologistiska systrar inom Alliansen, som driver tesen om att kvinnor egentligen inte har på arbetsmarknaden att göra. Åtminstone inte sedan de skaffat barn. (Maria har som bekant fyra stycken.) Vid barnafödande får man enligt Maria "gröt i huvudet". (Med tanke på hennes dåliga bortförklaringar senaste veckan skulle man alltså kunna tro att hon fött ganska nyligen, vilket väl inte är fallet.)
Det är när man börjar fundera över sådant som man undrar om det inte finns någon slags gudomlig rättvisa ändå.
Något annat som slagit mig är varför Maria Borelius blev så upprörd när hon fick frågan om på vilka meriter hon utnämnts till handelsminister. Hon svarade ampert att den frågan fick hon bara för att hon är kvinna. Men då kan man ju konstatera att det är Maria själv, och hennes biologistiska systrar inom Alliansen, som driver tesen om att kvinnor egentligen inte har på arbetsmarknaden att göra. Åtminstone inte sedan de skaffat barn. (Maria har som bekant fyra stycken.) Vid barnafödande får man enligt Maria "gröt i huvudet". (Med tanke på hennes dåliga bortförklaringar senaste veckan skulle man alltså kunna tro att hon fött ganska nyligen, vilket väl inte är fallet.)
Det är när man börjar fundera över sådant som man undrar om det inte finns någon slags gudomlig rättvisa ändå.
Alliansen och de arbetslösa dagdrivarna
Så var Alliansens budgetprop presenterad då. Och för en gångs skull tvingas jag hålla ned Pär Nuder. Han som i riksdagen idag konstaterade att detta är reformer för att göra de rika rikare och de fattiga fattigare. Där inkomstskatterna sänks för höginkomsttagarna, där lågavlönade pigjobb skall öka och där höginkomsttagarna skall få ytterligare skattesubventioner för att kunna anlita hembiträden och barnflickor. Dom har som bekant inte råd med det idag, inte ens om de äger boende i Falsterbo, Djursholm, Cannes och London. Samtidigt.
Månne får maken, med sin doktorsexamen i statsvetenskap, börja jobba som hushållerska i Djursholm. För arbetslös kan ha ju inte vara längre. Och på hans arbetsförmedling står professorerna i kö till jobben, så där har en enkel lektor inte en chans. Skulle han vilja förbättra sina meriter genom att skriva klart sin bok om tre kulturers syn på staten eller publicera några artiklar så ryker a-kassan. Det betraktas nämligen som arbete trots att någon betalning knappas utgår. Han skall ju söka jobb på heltid. Vilket han gör.
Långa uppsatser förväntas han skriva om forskningsprojekt som han skulle kunna tänka sig att genomföra. En ansökan till en tjänst med sakkunnigförfarande kostar honom ca 800 kronor. (Avhandling x 3 + kopior + porto.) Arbetsförmedlingen kräver att han söker tio jobb i månaden och rapporterar in till dem vilka tjänster han sökt. Nu finns det inte så många lektorstjänster att söka, men bara senaste månaden har han sökt sex stycken.
Det innebär alltså att om han skall söka jobb inom sitt yrkesområde och samtidigt följa Arbetsförmedlingens råd att "söka så många jobb som går, för då får man lättare napp", så skulle det kosta oss minst 8 000 kr i månaden. Enligt Borgs budgetsförslag så skall a-kasseersättningen sänkas till 680 kr de första tvåhundra dagarna. A-kassan räknar 22 dagar per månad. Det ger ca 10 000 kr netto i månaden. Vår boendekostnad enbart ligger på ca 7 500 kr i månaden.
Som alla förstår så innebär det att en arbetslös lektor får se till att gifta sig rikt. Eller sälja lägenheten och flytta någonstans där han/hon definitivt aldrig kommer att hitta ett jobb, och där även frun/maken kommer att bli arbetslös.
Alternativet är att börja köra taxi eller städa hemma hos dem som har råd att hyra städhjälp. Jobbar han/hon riktigt mycket över kommer kanske lönen att överstiga a-kassan.
Men det är klart, han får väl skylla sig själv. För arbetslös har ju aldrig finansministern varit, det behöver man nog inte om man bara ser till att rycka upp sig.
Månne får maken, med sin doktorsexamen i statsvetenskap, börja jobba som hushållerska i Djursholm. För arbetslös kan ha ju inte vara längre. Och på hans arbetsförmedling står professorerna i kö till jobben, så där har en enkel lektor inte en chans. Skulle han vilja förbättra sina meriter genom att skriva klart sin bok om tre kulturers syn på staten eller publicera några artiklar så ryker a-kassan. Det betraktas nämligen som arbete trots att någon betalning knappas utgår. Han skall ju söka jobb på heltid. Vilket han gör.
Långa uppsatser förväntas han skriva om forskningsprojekt som han skulle kunna tänka sig att genomföra. En ansökan till en tjänst med sakkunnigförfarande kostar honom ca 800 kronor. (Avhandling x 3 + kopior + porto.) Arbetsförmedlingen kräver att han söker tio jobb i månaden och rapporterar in till dem vilka tjänster han sökt. Nu finns det inte så många lektorstjänster att söka, men bara senaste månaden har han sökt sex stycken.
Det innebär alltså att om han skall söka jobb inom sitt yrkesområde och samtidigt följa Arbetsförmedlingens råd att "söka så många jobb som går, för då får man lättare napp", så skulle det kosta oss minst 8 000 kr i månaden. Enligt Borgs budgetsförslag så skall a-kasseersättningen sänkas till 680 kr de första tvåhundra dagarna. A-kassan räknar 22 dagar per månad. Det ger ca 10 000 kr netto i månaden. Vår boendekostnad enbart ligger på ca 7 500 kr i månaden.
Som alla förstår så innebär det att en arbetslös lektor får se till att gifta sig rikt. Eller sälja lägenheten och flytta någonstans där han/hon definitivt aldrig kommer att hitta ett jobb, och där även frun/maken kommer att bli arbetslös.
Alternativet är att börja köra taxi eller städa hemma hos dem som har råd att hyra städhjälp. Jobbar han/hon riktigt mycket över kommer kanske lönen att överstiga a-kassan.
Men det är klart, han får väl skylla sig själv. För arbetslös har ju aldrig finansministern varit, det behöver man nog inte om man bara ser till att rycka upp sig.
Veckans kommentar
Idag var det fullsatt på IKEA Barkarbys parkering. Båtarna är upptagna, sommarhusen stängda för vintern, trädgårdarna krattade. Vi vandrade genom bajslukt från ungar som skitit ner sig, par som grälade om vilka stolar som var snygga/fula, barn som alla bli damp-barn när dom passerar entrén till varuhuset...
Det var där vi mötte den lätt stressade, ensamstående småbarnspappan på IKEA:s gardinavdelning. Med tumstock i handen sökande efter lämpliga gardiner till dottern föreslog han:
- Dom borde dela ut valium i entrén!
Det var där vi mötte den lätt stressade, ensamstående småbarnspappan på IKEA:s gardinavdelning. Med tumstock i handen sökande efter lämpliga gardiner till dottern föreslog han:
- Dom borde dela ut valium i entrén!
Politisk naivism
Senaste veckans rabalder i regeringen har rest ett par frågor, som jag gått och funderat på.
Var är Lars Leijonborg (och dom andra två)? Leijonborg som opportunt brukade vara först i raden av harmsna kommentatörer när förra regeringen trampade i klaveret. Som gällt brukade ropa på avgång bara timmar efter klavertrampets avslöjande. Han har legat väääldigt lågt.
Och precis som Svenskans ledarsida idag har jag undrat över hur Carl Bildt och Maud Olofsson kan gå ut externt och sätta sig upp emot Reinfeldts linje angående arbetsrätten. Skall inte sådant skötas internt? Vi fattar ju alla att Bildt sitter där han sitter för att Reinfeldt hellre vill ha honom pissande ut ur regeringskansliet än in. Så börjar karln med att just pissa på den av Reinfedt och nya moderaterna omhuldade arbetsrätten. Vad säger det om Reinfeldts första fiols-spel?
Skall inte Alliansen regera tillsammans? Just nu verkar det ju mer som att de andra partierna hukar inne på sina departement och låter moderaterna styra landet. Om man nu kan tala om styre. Där kommer vi in på min tredje fundering. Reinfeldt är ju ingen gröngöling i politiken, han har varit med ett bra tag. Han borde ha förstått hur media fungerar och vad det är dom söker efter i sin jakt på skandaler och feta smaskande löp. Nu försöker han lägga skulden för rekryteringen av Borelius på att partiet inte mer noggrannt granskat de kandidater som föreslagits till partiets riksdagslistor... (I Hufvudstadsbladet i Helsingfors sägs att Bildt är den som rekommenderade Borelius, vilket skulle förklara varför han bagatelliserat hennes argerande medan Reinfeldt uttryckt att det är allvarligt...) Men... Är det rimligt att tro att moderaternas valberedning inte ställer sådana frågor till riksdagskandidaterna? Jag menar, till och med Feministiskt initiativs valberedning hade fattat detta. Där satt ett gäng personer, varav många inte ens jobbat politiskt tidigare, men med erfarenhet av föreningsarbete dock. Och förstod direkt att en av de viktiga frågorna till kandidaterna måste vara "har du något i bagaget som skulle kunna vara komprometterande om media vill göra sköna löp?" (fast i andra ord). Så varför har inte Reinfeldt och moderaterna gjort detta, särskilt med sina statsråd. Varför ansåg inte Cecilia Stegö Chilò att det kunde vara intressant att upplysa statsministern om att hon som kulturminister och högsta ansvarig för SVT inte betalat TV-licensen?
Är det så att hela gänget borde skickas på mediaträning? Eller är det något annat som är fel med nya regeringen? (Förutom hela deras politik då.) Min mor och hennes man åker idag till Thailand för sin vintervistelse och hälsade i mejl att vi skulle ha en bra vinter med ny regering. Svarade att vi får se hur mycket av den som är kvar till våren...
Själva åker vi till IKEA. Möbelspotting och en varmkorv låter som bra söndagsunderhållning.
Var är Lars Leijonborg (och dom andra två)? Leijonborg som opportunt brukade vara först i raden av harmsna kommentatörer när förra regeringen trampade i klaveret. Som gällt brukade ropa på avgång bara timmar efter klavertrampets avslöjande. Han har legat väääldigt lågt.
Och precis som Svenskans ledarsida idag har jag undrat över hur Carl Bildt och Maud Olofsson kan gå ut externt och sätta sig upp emot Reinfeldts linje angående arbetsrätten. Skall inte sådant skötas internt? Vi fattar ju alla att Bildt sitter där han sitter för att Reinfeldt hellre vill ha honom pissande ut ur regeringskansliet än in. Så börjar karln med att just pissa på den av Reinfedt och nya moderaterna omhuldade arbetsrätten. Vad säger det om Reinfeldts första fiols-spel?
Skall inte Alliansen regera tillsammans? Just nu verkar det ju mer som att de andra partierna hukar inne på sina departement och låter moderaterna styra landet. Om man nu kan tala om styre. Där kommer vi in på min tredje fundering. Reinfeldt är ju ingen gröngöling i politiken, han har varit med ett bra tag. Han borde ha förstått hur media fungerar och vad det är dom söker efter i sin jakt på skandaler och feta smaskande löp. Nu försöker han lägga skulden för rekryteringen av Borelius på att partiet inte mer noggrannt granskat de kandidater som föreslagits till partiets riksdagslistor... (I Hufvudstadsbladet i Helsingfors sägs att Bildt är den som rekommenderade Borelius, vilket skulle förklara varför han bagatelliserat hennes argerande medan Reinfeldt uttryckt att det är allvarligt...) Men... Är det rimligt att tro att moderaternas valberedning inte ställer sådana frågor till riksdagskandidaterna? Jag menar, till och med Feministiskt initiativs valberedning hade fattat detta. Där satt ett gäng personer, varav många inte ens jobbat politiskt tidigare, men med erfarenhet av föreningsarbete dock. Och förstod direkt att en av de viktiga frågorna till kandidaterna måste vara "har du något i bagaget som skulle kunna vara komprometterande om media vill göra sköna löp?" (fast i andra ord). Så varför har inte Reinfeldt och moderaterna gjort detta, särskilt med sina statsråd. Varför ansåg inte Cecilia Stegö Chilò att det kunde vara intressant att upplysa statsministern om att hon som kulturminister och högsta ansvarig för SVT inte betalat TV-licensen?
Är det så att hela gänget borde skickas på mediaträning? Eller är det något annat som är fel med nya regeringen? (Förutom hela deras politik då.) Min mor och hennes man åker idag till Thailand för sin vintervistelse och hälsade i mejl att vi skulle ha en bra vinter med ny regering. Svarade att vi får se hur mycket av den som är kvar till våren...
Själva åker vi till IKEA. Möbelspotting och en varmkorv låter som bra söndagsunderhållning.
Stegö Chilò och lagen
Förra chefen för Timbro, nuvarande kulturministern Cecilia Stegö Chilò kanske inte kunde förväntas vara någon jämställdhetsivrare. Med tanke på hur Timbro understött antifeministiska utspel genom åren så kan ju inte förväntningarna vara särskilt höga på detta område. Däremot skulle man ju kunna tro att även Timbro måste följa lagen. Så är uppenbarligen inte fallet. Varken Stegö Chilò eller Timbro verkar bry sig så mycket om att upprätthålla lag och ordning. Så länge det inte gynner dem själva.
"Eftersom SFN inte, utan bestraffning från statens sida, kan ställa sig över Jämställdhetsmobudsmannens beslut översänds härmed Stiftelsen Fritt Näringslivs jämställdhetsplan".
Skriver Stegö Chilò till JämO efter att dessa tvingats hota med vite för att Timbro/SFN skall uppfylla sitt lagliga ansvar som arbetsgivare och prestera en jämställdhetsplan. Det gäller för alla arbetsgivare med fler än tio anställda. JämO har i uppdrag att sköta den statliga tillsynen över detta.
Kulturministern anser tydligen att hon står över lagen. Det är ungefär som man skulle säga att eftersom jag inte utan risk för att bli fälld i domstol kan stjäla en bil låter jag bli. Snömos.
DN:s artikel om Stegö Chilò och JämO.
"Eftersom SFN inte, utan bestraffning från statens sida, kan ställa sig över Jämställdhetsmobudsmannens beslut översänds härmed Stiftelsen Fritt Näringslivs jämställdhetsplan".
Skriver Stegö Chilò till JämO efter att dessa tvingats hota med vite för att Timbro/SFN skall uppfylla sitt lagliga ansvar som arbetsgivare och prestera en jämställdhetsplan. Det gäller för alla arbetsgivare med fler än tio anställda. JämO har i uppdrag att sköta den statliga tillsynen över detta.
Kulturministern anser tydligen att hon står över lagen. Det är ungefär som man skulle säga att eftersom jag inte utan risk för att bli fälld i domstol kan stjäla en bil låter jag bli. Snömos.
DN:s artikel om Stegö Chilò och JämO.
Mina tio dagar som hembiträde
När jag var nitton år och slutade gymnasiet drömde jag om att få bo ett år i London. Enklaste sättet att förverkliga denna dröm var att jobba som au-pair. Jag sökte jobb genom en agentur och fick så småningom napp. En tvåbarnsfamilj i Edgware i norra London, sista stationen på tunnelbanelinjen. Sonen var två år och dottern nyfödd. Dit kom jag som nybakad student och förväntades ta hand om en tvååring i värsta trotsperioden som krävde uppmärksamhet i skuggan av sin syster. Det var kanske inte min grej riktigt. Agenturen lovade efter ett par dagar att fixa en ny familj. Jag fick gå på intervju i Finchley, närmare stan, två tonårsbarn, mamma lyxhustru, pappa egenföretagare i transportbranschen. Där skulle jag servera frukost på sängen, städa och dammsuga hela huset, tvätta kläder, diska och laga mat, gärna trerätters. För £30 i veckan. Det var bra betalt. För en au-pair. Hade dom anställt en hushållerska vitt hade dom fått betala väsentligt mer. Det höll i en knapp vecka, innan jag gråtande ringde hem och bad dem komma och hämta mig på Landvetter inom ett par dagar. Mitt liv som hembiträde bland borgarbrackorna i London blev kort. "It's not for you" sa kvinnan i den sista familjen. Nej, de andra flickorna som hade passerat revy i familjens hushåll hade kommit från Polen, från Filippinerna... De hade förmodligen inte samma valmöjligheter som jag.
Det är i ljuset av denna upplevelse, som följde mig rätt länge som ett mörkt minne, som jag betraktar handelsminister Maria Borelius svarta affärer. Barnflickan från Norrland försågs med egen lägenhet på Kungsholmen och femtusen svart i handen varje månad. Ibland betalade Maria, ibland maken. (Enligt Expressen idag.) Det var mer än de andra Djursholmsfamiljernas hembiträden fick. Den filippinska hushållerskan som bodde i ett rum i paret Borelius/Larssons källare i Djursholm fick 2 500 kr varav hon skickade hem en del till sin man och sina barn på Filippinerna. På en fri marknad är det väl självklart att människor från fattigare länder skall kunna komma hit och arbeta för löner som ligger långt under våra egna men som kanske ger lite till dem där hemma. På så sätt kan miljonärsparet i femmiljonersvillan i Djursholm fortsätta betala en spottstyver för att få sina hem städade och sina ungar snutna.
Och nu vill dom dessutom att alla vi andra skall vara med och betala för att dom skall få dessa tjänster billigare. Det är bara det att skattesubventioner på hushållsnära tjänster aldrig kommer ge de låga priser som Maria Borelius och hennes grannar i Djursholm är beredda att betala. Så vad är vi med och betalar till?
Samtidigt jagar borgaralliansen ensamma småbarnsföräldrar som då och då anmäler att ungarna är sjuka fast de kanske visst skulle ha kunnat gå till dagis. Bara för att få en extra dag med barnen. Arbetslösa skall jagas med blåslampa för de skulle ju egentligen kunna ta "vilket jobb som helst". Som om min arbetslöse och doktorerade make skulle få "vilket jobb som helst".
Men borgarbrackor i miljonvillor med mångmiljonersinkomster som inte anser sig ha råd att betala sina hembiträden vitt, det är enligt statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt inte så farligt. Så länge det skett innan man blev utnämnd till minister. Eller så länge man inte gillar skattesystemet.
Var det detta svenskarna röstade på när dom la sin röst på de nya moderaterna? Tror inte det.
Det är i ljuset av denna upplevelse, som följde mig rätt länge som ett mörkt minne, som jag betraktar handelsminister Maria Borelius svarta affärer. Barnflickan från Norrland försågs med egen lägenhet på Kungsholmen och femtusen svart i handen varje månad. Ibland betalade Maria, ibland maken. (Enligt Expressen idag.) Det var mer än de andra Djursholmsfamiljernas hembiträden fick. Den filippinska hushållerskan som bodde i ett rum i paret Borelius/Larssons källare i Djursholm fick 2 500 kr varav hon skickade hem en del till sin man och sina barn på Filippinerna. På en fri marknad är det väl självklart att människor från fattigare länder skall kunna komma hit och arbeta för löner som ligger långt under våra egna men som kanske ger lite till dem där hemma. På så sätt kan miljonärsparet i femmiljonersvillan i Djursholm fortsätta betala en spottstyver för att få sina hem städade och sina ungar snutna.
Och nu vill dom dessutom att alla vi andra skall vara med och betala för att dom skall få dessa tjänster billigare. Det är bara det att skattesubventioner på hushållsnära tjänster aldrig kommer ge de låga priser som Maria Borelius och hennes grannar i Djursholm är beredda att betala. Så vad är vi med och betalar till?
Samtidigt jagar borgaralliansen ensamma småbarnsföräldrar som då och då anmäler att ungarna är sjuka fast de kanske visst skulle ha kunnat gå till dagis. Bara för att få en extra dag med barnen. Arbetslösa skall jagas med blåslampa för de skulle ju egentligen kunna ta "vilket jobb som helst". Som om min arbetslöse och doktorerade make skulle få "vilket jobb som helst".
Men borgarbrackor i miljonvillor med mångmiljonersinkomster som inte anser sig ha råd att betala sina hembiträden vitt, det är enligt statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt inte så farligt. Så länge det skett innan man blev utnämnd till minister. Eller så länge man inte gillar skattesystemet.
Var det detta svenskarna röstade på när dom la sin röst på de nya moderaterna? Tror inte det.
Om smarta män och äppelchutney
Här slår Borgström åter sin kloka skalle på spiken.
"En underliggande tanke bakom jämställdhetslagen är att om vi kan nå jämställdhet i arbetslivet, så kommer det att påverka alla andra områden i samhället. Vi ser att det omvända förhållandet också råder. Det går inte att uppnå jämställda löner i ett i övrigt ojämställt samhälle.
Slutsatsen är given. För att förverkliga den självklara principen om lika lön för lika och likvärdigt arbete, krävs ett brett anlagt jämställdhetsarbete, som omfattar alla områden av samhället."
Själv har jag ägnat dagen åt möte med mat. Otroligt mycket mat. Och god sådan, på Strand Hotell. Sedan bar det av till Åhléns för inhandlande av Atamon och syltburkar. Hem och skölja burkar och blanda ner atamonen i äppelchutneyn som blev till av äpplena som plockades i helgen. Medan maken sitter i soffan och tittar på fotboll. Nu är vi ju mer jämställda än det kan synas i just detta exempel. Det är däremot inte handelsminister Maria Borelius och hennes make. Han är 'the male breadwinner' som behåller brödet själv om man skall tro hans fru. Hon själv, fattiga människa, är den som genom gåva från pappa erhåller ett fyramiljoners hus i Djursholm (som maken får bo i). Hon är också den som betalar en svart barnflicka eftersom hon inte har tillräckligt med pengar att betala vitt. Hon och maken har skilda ekonomier och han tänker minsann inte bidra till barnens omsorg. Inte ens ekonomiskt. Han tjänade ca en miljon kronor i snitt per år under den aktuella tiden.
Att Maria Borelius har en biologistisk syn på vem som skall ta hand om barnen har vi förstått, men att mannen inte ens bidrar med pengar till henne och barnen... Det blir ju liksom en jagande man som äter upp hela bytet själv, det. Fan trot.
Receptet på äppelchutney? Håll till godo!
10 små hårda, syrliga äpplen hackas och blandas med två grovhackade lökar och fyra dl socker. Koka upp i två deciliter äppelcidervinäger. Lägg i en större bit hackad ingefära, en halv röd chilifrukt (färsk), en matsked gula senapskorn och två krossade vitlökslyftor. Koka i en timme på svag värme under lock. Rör om då och då. Blanda ner en halv tsk Atamon och skölj burkar med Atamon utlöst i varmt vatten.
Servera till ljust kött, t ex fågel eller fläsk.
"En underliggande tanke bakom jämställdhetslagen är att om vi kan nå jämställdhet i arbetslivet, så kommer det att påverka alla andra områden i samhället. Vi ser att det omvända förhållandet också råder. Det går inte att uppnå jämställda löner i ett i övrigt ojämställt samhälle.
Slutsatsen är given. För att förverkliga den självklara principen om lika lön för lika och likvärdigt arbete, krävs ett brett anlagt jämställdhetsarbete, som omfattar alla områden av samhället."
Själv har jag ägnat dagen åt möte med mat. Otroligt mycket mat. Och god sådan, på Strand Hotell. Sedan bar det av till Åhléns för inhandlande av Atamon och syltburkar. Hem och skölja burkar och blanda ner atamonen i äppelchutneyn som blev till av äpplena som plockades i helgen. Medan maken sitter i soffan och tittar på fotboll. Nu är vi ju mer jämställda än det kan synas i just detta exempel. Det är däremot inte handelsminister Maria Borelius och hennes make. Han är 'the male breadwinner' som behåller brödet själv om man skall tro hans fru. Hon själv, fattiga människa, är den som genom gåva från pappa erhåller ett fyramiljoners hus i Djursholm (som maken får bo i). Hon är också den som betalar en svart barnflicka eftersom hon inte har tillräckligt med pengar att betala vitt. Hon och maken har skilda ekonomier och han tänker minsann inte bidra till barnens omsorg. Inte ens ekonomiskt. Han tjänade ca en miljon kronor i snitt per år under den aktuella tiden.
Att Maria Borelius har en biologistisk syn på vem som skall ta hand om barnen har vi förstått, men att mannen inte ens bidrar med pengar till henne och barnen... Det blir ju liksom en jagande man som äter upp hela bytet själv, det. Fan trot.
Receptet på äppelchutney? Håll till godo!
10 små hårda, syrliga äpplen hackas och blandas med två grovhackade lökar och fyra dl socker. Koka upp i två deciliter äppelcidervinäger. Lägg i en större bit hackad ingefära, en halv röd chilifrukt (färsk), en matsked gula senapskorn och två krossade vitlökslyftor. Koka i en timme på svag värme under lock. Rör om då och då. Blanda ner en halv tsk Atamon och skölj burkar med Atamon utlöst i varmt vatten.
Servera till ljust kött, t ex fågel eller fläsk.
Solsken och sorg
I helgen var vi i Värmland och förberedde torpet inför vintern. Absurt varmt och grönt, med en sol som strålade över oss där vi gnetade med röjsåg, sekatör, nyplockade äpplen och städning av huset. Härligt jobb och alldeles för långt till sommaren!
Så på lördagseftermiddagen kom budet, via kvart i fem-ekot. Anna Politkovskaja skjuten, mördad, i sin egen trappuppgång i Moskva. Inte så förvånande för en person som blivit utnämnd till statens fiende. En fin present till president Putin på hans födelsedag. Bara att korka upp sekten. Men ändå, så förvånande. På något sätt trodde man att just Anna Politkovskaja var immun, helt enkelt för stor och för betydelsefull för att regeringen skulle våga låta likvidera henne. För ingen tvekar ju om vem som egentligen ligger bakom, oavsett om det är en direkt beställning eller bara en garanti att blunda för mordet. Och inte ett ord från regeringen Putin om mordet. För dem var hon en icke-person. Men tydligen en väldigt påtaglig och besvärlig icke-person.
Vem skall nu berätta?
Expressen's kind of love
Expressen idag: "Pojkvännen sköt flickans mamma med flera skott. Elvaåriga dottern rusade ut på gatan i sin rosa pyjamas och skrek rakt ut: - Mamma har blivit skjuten. Två dog i kärleksdramat på Södermalm i natt.
Ja just. Kärlek var det, ja. Så ofattbart kärleksfullt att skjuta sin älskade inför ögonen på hennes 11-åring.
Skärpning Expressen!
Ja just. Kärlek var det, ja. Så ofattbart kärleksfullt att skjuta sin älskade inför ögonen på hennes 11-åring.
Skärpning Expressen!
Jorden anropar Ekot
Idag har Ekot rapporterat att ett hundratal skolor i Sverige inte låtit 13-15-åringarna rösta på småpartierna i skolvalen. Och verkar tycka att detta är skandalöst. Hur skall man då se på att röstberättigade svenskar inte gavs möjlighet att rösta på Feministiskt initiativ eller något annat småparti i riksdagsvalet? Varför tar inte Ekot upp detta?
I t ex Göteborg fick väljare av valförrättare veta att det inte gick att skriva partinamnet på en blank valsedel. I Haparanda fanns inte ens blanka valsedlar utlagda i röstlokalerna.
DET borde vara något för Ekot att ta tag i.
I t ex Göteborg fick väljare av valförrättare veta att det inte gick att skriva partinamnet på en blank valsedel. I Haparanda fanns inte ens blanka valsedlar utlagda i röstlokalerna.
DET borde vara något för Ekot att ta tag i.
Aftonbladet och civilkuraget
Allt sedan valet för snart tre veckor sedan har jag gått och väntat på artikeln. Den där Åsa Petersen åter sällar sig till feminismen. Idag kom den.
Under hela upptakten inför valet har jag noga iakttagit hur nämnda skribent uttryckt sig i sina ledare i Aftonbladet. Först kände jag förvåning, senare en lätt känsla av uppgivenhet. Hur kommer det sig att en person som i åratal torgfört exakt de frågor som ingick i F!:s valmanifest, under hela valrörelsen lyckades förtiga det faktum att det fanns ett parti som drev just dessa frågor? Åsa som alltid skrivit så bra om kvinnors löner, om delad föräldraförsäkring, om likabehandling oavsett sexuell läggning o s v. Och hur kommer det sig att samma person idag skriver att 'Gudrun Schyman och gänget marginaliserades. Medierna slutade uppmärksamma fi...'? När hon själv i egen hög person haft makten att låta bli att göra just detta, att marginalisera ett feministiskt initiativ som lyfter just Åsas hjärtefrågor.
Eller har hon den makten? Är detta kanske Åsas sätt att säga att 'jag hade gärna skrivit mer om fi:s valfrågor om jag bara fått'? Är det kanske så att socialdemokraterna inte fick ifrågasättas i denna grundläggande fråga, om jämställdheten? På allvar. För inte ens Åsa kan väl ha trott på det hon nu kallar 'fagra ord' i sossarnas valmanifest?
Om kravet på delad föräldraförsäkring är en stid mot unkna könsroller som måste tas, så snart det bara går, som Åsa skriver idag... Varför i hela världen tog inte Aftonbladet chansen att noga upplysa väljarna om vilka (två) partier som drev denna fråga i valrörelsen?
Ja, många frågor blir det, men mest retoriska. Jag är nämligen inte ett dugg förvånad. Jag har ju väntat på just detta. Att journalister som kallar sig feminister tigit sig blå om oss under valrörelsen för att sedan plötsligt vakna upp och ropa efter rättvisa igen. Som de feminister som sov sig genom kommunalstrejken för ett antal år sedan. Nej, när det verkligen hettar till är civilkuraget som bortblåst.
Under hela upptakten inför valet har jag noga iakttagit hur nämnda skribent uttryckt sig i sina ledare i Aftonbladet. Först kände jag förvåning, senare en lätt känsla av uppgivenhet. Hur kommer det sig att en person som i åratal torgfört exakt de frågor som ingick i F!:s valmanifest, under hela valrörelsen lyckades förtiga det faktum att det fanns ett parti som drev just dessa frågor? Åsa som alltid skrivit så bra om kvinnors löner, om delad föräldraförsäkring, om likabehandling oavsett sexuell läggning o s v. Och hur kommer det sig att samma person idag skriver att 'Gudrun Schyman och gänget marginaliserades. Medierna slutade uppmärksamma fi...'? När hon själv i egen hög person haft makten att låta bli att göra just detta, att marginalisera ett feministiskt initiativ som lyfter just Åsas hjärtefrågor.
Eller har hon den makten? Är detta kanske Åsas sätt att säga att 'jag hade gärna skrivit mer om fi:s valfrågor om jag bara fått'? Är det kanske så att socialdemokraterna inte fick ifrågasättas i denna grundläggande fråga, om jämställdheten? På allvar. För inte ens Åsa kan väl ha trott på det hon nu kallar 'fagra ord' i sossarnas valmanifest?
Om kravet på delad föräldraförsäkring är en stid mot unkna könsroller som måste tas, så snart det bara går, som Åsa skriver idag... Varför i hela världen tog inte Aftonbladet chansen att noga upplysa väljarna om vilka (två) partier som drev denna fråga i valrörelsen?
Ja, många frågor blir det, men mest retoriska. Jag är nämligen inte ett dugg förvånad. Jag har ju väntat på just detta. Att journalister som kallar sig feminister tigit sig blå om oss under valrörelsen för att sedan plötsligt vakna upp och ropa efter rättvisa igen. Som de feminister som sov sig genom kommunalstrejken för ett antal år sedan. Nej, när det verkligen hettar till är civilkuraget som bortblåst.
Vägen från Poipet
Såhär i brist på höststormar och fallande löv vill jag dela med mig av ett reseminne. Annars är jag rätt orolig för vad vädret säger oss om växthuseffekten. Gröna träd och gräsmattor som vore det juli, den 3 oktober. Oroande. Här har vi i allafall ett land som får sin beskärda del av regn varje år, Kambodja. Fotot är taget genom ett bilfönster på vägen mellan Poipet och Battambang (den första halvan). Det sägs att just denna sträcka inte gjorts vid sedan före kriget. Anledningen lär vara att ett visst flygbolag som flyger mellan Bangkok och Siem Riep har goda kontakter med de kambodjanska myndigheterna. När alla turister skall flöda in till Angkor skall de välja flyg, inte det mycket billigare vägalternativet.
Och frågan är om flyg inte är det man väljer nästa gång. Eller båt över vid Sianoukville. Alterntivet är ett stadigt njurbälte.
Bilden får även tjänstgöra som ett komplement till de soliga bilder som målas upp av Kambodja på tabloidernas resesidor nu när resebolagen börjat flyga in turister till södra Kambodja med avstickare till Angkor. Frågar mig också om inte resejournalisterna är lika tjenis med resebolagen som flygbolagen med de kambodjanska myndigheterna.
Kambodja är extremt fattigt. Turismen kan förmodligen hjälpa landets invånare till lite mer välstånd. Men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag känner en viss bävan inför att utvecklingen kommer gå som på vissa håll i Thailand. Å andra sidan, vilken rätt har vi att göra anspråk på att få vara ensamma om paradiset. När vi reser dit igen. Och har vi tur sprider sig de kambodjanska läckerheterna även så långt att Systembolaget börjar importera Angkor öl och att bananbladen till fish amocen går att köpa på ICA! Så kan vi ha vårt eget lilla Kambodja hemma i Bromma när höstregnet väl kommer och plånboken inte tillåter resande.
En helt vanlig familj en helt vanlig dag i tidningarna
Aftonbladet.se och Expressen.se idag:
30-årig man i Norge sköt och dödade sina tre yngre systrar, 12, 24 och 28. Ingen granne begriper vad som hänt, det var ju en så trevlig familj.
36-årig man på Lidingö försökte köra över sin ex-sambos bil med hjullastare, när hon tagit skydd från honom i bilen.
Man i USA mördade sin fru och hennes fyra barn, 6, 8, 14 och 15, i husbil. Och alla är chockade, det var helt oväntat.
Tre unga flickor fastbundna och skjutna i huvudet av trebarnsfar i Pennsylvania. Han stormade in i deras skola, skickade ut alla pojkar, ställde upp flickorna mot en vägg och sköt åtta av dem i huvudet. Tog sedan sitt eget liv. Hustrun säger att han var en fantastisk pappa.
Sju barn och fyra kvinnor, varav bara en överlevde. Och vad är likheten mellan dessa fyra händelser?
