Rabiatfeminism - början

Hemma igen efter en bra vecka i Bryssel. Tog ledigt för att på inbjudan från Maria Carlshamre besöka EU-parlamentet samt delta i ett seminarium om kopplingen mellan prostitution och trafficking. Hemma nu, med trevlig förkylning som däckat mig tillräckligt för att inte kunna gå till jobbet idag.

Ett par timmrs extra sömn och lite naturpiller har dock fått mig att sitta upprätt igen. Och det vi sett och hört pockar på att få berättas.

Maria själv kom inflygande från Taiwan där hon varit på konferens angående prostitution och trafficking för att berätta om den svenska sexköplagen. Inbjuden var också Petra Östergren, förespråkare för en mer libral syn på prostitution. Petra lyckades för övrigt genera sina värdar ordentligt, och då inte genom att förespråka legala sexköp, för det tycket Taiwan är OK, utan genom att ställa sig upp och skrikande anklaga Maria Carlshamre för att ljuga när den senare påstod att sexköpslagen har ett brett stöd i Sverige.

Det senare visades dock i viss mån genom undersökningar som utförts vid London Metropolitan University där man (bl a) intervjuat fotbollsfans från olika länder och de svenska fansen visat upp en något mer moderat syn på legala sexköp, och en avsevärt större förståelse för de prostituerades situation än t ex de brittiska fotbollsfansen.

Men det som dröjer sig kvar i minnet är dels svenske polisen Jonas Trolles redogörelse och powerpoint-presentation från bordellen i Alby, som sprängdes för inte så länge sedan. Alla har kunnat se bilderna, men där i det fyllda konferensrummet i Bryssel, med en svensk polis, lite nervös över sitt första föredrag på engelska, och stora bilder på vad de fått se när dom bröt sig in i lägenheten i Alby... Där blev det plötsligt verkligt på ett helt annat sätt. Särskilt för Miljöpartiets Carl Schlyter som smått chockad konstaterade att han ju bott granne med bordellen.

På bilden här nedan visar Trolle upp en hörnsoffa i skinn där fem kunder åt gången fick vänta. En av kvinnorna i lägenheten hade sålts till 450 kunder på 40 dagar. Är det sådant Petra Östergren kallar frivilligt? Det är alltså mer än tio torskar per dag. Och när Trolle och hans kollegor förhörde torskarna som stod i kö i trapphuset just den dag polisen slog till mot bordellen så får dom det att låta som att just dom får tjejen att njuta. Som om dessa tjejer skulle haft sex med dem även om dom inte betalat.


Sven-Axel Månsson från Malmö universitet har sammanställt forskning om sexköparnas motiv. Fjorton skandinaviska studier där han sammanfattar fem bilder av mäns fantasier om sexköp. Där finns män som säger att de aldrig skulle köpt sex om de inte trodde tjejen var där frivilligt. Här har vi alltså män som kan köa i timmar i en trapp i Alby och som tror att tjejen tar en tionde kuk i analen den dagen för att hon är nymfoman. Män som sedan pratar, skryter och fantiserar om sina sexköp i manliga communities på nätet.

Snacka om förljugen livssyn. Det är väl själva penningtransaktionen som gör att de får ha sex med denna kvinna? Och därmed upphör också all frivillighet. För att tala i Petra Östergrens sexarbetar-termer: Frivilligt arbete utförs just volontärt, utan betalning. När jag går till jobbet varje dag gör jag det för att jag får betalt, om betalningen skulle upphöra skulle min arbetsgivare inte längre få ta del av mina tjänster. (Även om många arbetsgivare nu tycks tro, precis som torsken, att just dom är så attraktiva och spännande och trevliga att vara hos att man skulle gjort det gratis.)

Men mest drabbades jag nog av professor Sheila Jefferys föredrag. Professor Jeffery arbetar vid the Intitute of Politics i Melbourne. I Australien är sexköp legaliserade överallt utom i Tasmanien. Mest liberala är man i Victoria och New South Wales.


Sheila Jeffery redogjorde för de arbetsmiljöregler som finns på de statsregulerade bordellerna, bl a i Sydney. Codes of occupational health - arbetsmiljöplaner. Genom att läsa dessa kan man förstå vad det är arbetet handlar om. Där finns varningar för att man kan halka på kladdiga golv, där finns krav på att de prostituerade skall gå kurser i konfliktlösning, då konflikter ofta uppstår i deras jobb. Betänk då, sa Jefferys, att flickorna är nakna när de skall lösa konflikter i jobbet. Det finns träningskurser i användade av hett vax och piskor. BDSM-sex innebär ofta att man slipper ifrån själva samlaget, såvida man som prostituerad är 'on top'. (En snabb titt på nätet visar dock att de tjejer som utsätts för trafficking sällan får vara 'on top'.) Varningar utfärdas om att kroppsvätskor kan innehålla farliga substanser, att fistfucking kan 'seriously damage your colon' osv.

'Tips till noviser':

- Respektera kunden så länge han inte är väldigt oartig.
- Transaktionen är värdefull för båda parter.
- Du förtjänar så mycket respekt för ditt karriärval som någon annan.

Detta sista är något förespråkarna för legalisering ofta använder, att det är ett avancerat yrke, minst lika svårt som att praktisera medicin eller juridik. Sheila Jeffery håller inte med. "Det är ett jobb du kan utföra om du så är medvetslös, eller död."

Jeffery slog fast att hur man än jobbar med att förbättra arbetsmiljön för dessa flickor och kvinnor finns det saker som inte går att ändra på. T ex det faktum att du skall bli penetrerad av tio män om dagen för att kunna dra in en ok lön. I Alby kostade ett knull 50 euro. Man kan ju gissa hur mycket som tjejerna där fick behålla. (Jonas Trolle: "Där finns alltid en hallick, alltid en maffiaorganisation bakom.")

När man så ligger där med sin brinnande fitta (trots vad torskarna tror så funkar inte slemhinnorna för så mycket sex varje dag, sju dagar i veckan) eller sitt fistade anus, då kan ingen arbetsmiljöplan i världen ändra det faktum att ditt jobb går ut på att knulla. Ofta och många. Och att ju ondare det gör ju mer pengar drar du in till din hallick och hans organisation.

Dagens största applåd rev Jeffery ner när hon berättade om bordellen i New South Wales som plötsligt fick en ny granne. En ballettskola för småflickor. Det hela slutade med att ballettskolan tvingades stänga. Men det var inte det vi applåderade åt, utan det faktum att det som tvingade dem stänga var att småtjejerna stod utanför bordellen och gapflabbade åt torskarna när dom var på väg in och ut.

Girlpower! 

Nej för mig handlar det nog mer om att göra klart för den minoritet män som köper sex att de är ena sorgliga stackare, än att staten skall legitimera deras betalda knull. En sådan klargörande markering är att förbjuda sexköp.

Hemma hos H&M ser det ut såhär. Som om man befinner sig på hotell. Och tänk, dom har använt en "äldre" modell nu när dom bestämt sig för att återuppta sin underklädesreklam efter två års frånvaro i det offentliga decemberrummet. Hela 41 år gammal är den grymt snygga Emanuelle Béart. Som om det var nån ålder. Och som om det syntes på henne. 

Äldre kvinna i hemmiljö? Knappast. Runkobjekt för män som drömmer om hotellsex, snarare. Vem skulle inte vilja ha en sådan fru i julklapp?

Och underkläderna är ju inte ens speciellt bra. Någon med större bröst än C-kupa som lyckats hitta något på H&M? Nä, killar, om ni skall handla riktiga underkläder till fruar och flickvänner så vänd er till någon som kan sin sak.

Idag fyller maken år! HURRA!!! Det lustiga är att han börjat fylla år nedåt sedan ett år tillbaka. Så nu blir han bara yngre, och är åter lika gammal som på bilden ovan som togs för ett år sedan. Som den uppmärksamme kan se är det Thailands flagga som vajar över båten. Bilden är taget på Koh Samet.

Istället för att sätta in nån Foucault-liknande bild från nåt kafé där han sitter och ser djup ut i svart polotröja väljer jag helt ogenerat en mer ytlig bild. Och den är inte retuscherad annat än i högdagrar och skärpa. ;)

Han själv får dock nöja sig med Åkeshovshallens böljor idag, trots rapporter från den ömma modern om att det är 31 grader i vattnet i Thailand. Apropå henne har hon nu lärt sig siffersystemet och veckodagarna på sin thaiskola men tycker månaderna är jättesvåra... Tro jag det, det är väl knappt så jag kan räkna veckodagarna på franska... Lundi, mardi, vendredi, jeudi, eah... dimanche... Äh... mercredi, jeudi, vendredi, samedi, dimanche! Där satt den, med viss hjälp...

Så har ännu en s k "familjetragedi" utspelats. Nu i Norge. D v s en mansperson mördar kallblodigt tre personer i sin familj (här verkar det bl a röra sig om bl a mord på 14-årige sonen och mördarens egen far och mordförsök på sonens mor och hennes sambo).

Tänk att när en man blir massmördare och offren är hans egen familj handlar det helt plötsligt om en tragedi. Om han däremot hade gått ut på stan och mördat tre främmande personer och svårt skadat två andra hade ingen tidning fått för sig att använda ord som tragedi. Åtminstone inte inbegripande mannen själv. Snarare skulle det kallas 'besinningslöst vansinnesdåd'. Typ.

Jag blir så TRÖTT!

Tabloidpressen får det på detta sätt att låta som att familjen får skylla sig själva. Kanske har dom varit på kurs med Jan Atle Andersen. Kanske hade den 14-årige sonen och hans mor betett sig på ett sätt som gjort att dom dragit på sig faderns vrede?

Nähä? Inte det? Är det mördaren själv som är ansvarig för sina handlingar? Ja, men sluta då för bövelen att kalla brottet för tragedi* och börja kalla det vid dess rätta namn: Mord.

*: Härmed ingenting sagt om att effekterna av brottet inte är en tragedi för överlevande släktingar.

Efter en dag i Uppsala med F! där vi ägnat oss åt eftervalsanalys (i alltid lika trevligt sällskap) slår vi oss ner i soffan framför Rapport. Där talas om det som varit på alla nyheter idag, att Nederländerna beslutat att förbjuda kvinnor att bära burka. Det rör sig enligt Rapport om ett femtiotal kvinnor. I ett land med ca 15 miljoner invånare. Så farliga dom måste vara dessa femtio kvinnor eftersom dom måste avklädas av självaste staten!

Lyssnade i veckan till muslimen Abd Al Haqq Kielan på DO:s 20-årsjubiléum. Han vände sig just mot detta avklädande. Ännu tydligare blev det när en romsk kvinna från Skellefteå, vars namn jag just nu tappat, berättade om hur kläderna är en signal för folk att börja diskriminera. Enligt en undersökning utförd av DO på Margareta Wadsteins tid så vittnar många romer om att om de klär av sig sina kläder möter de inte samma diskriminering.

Det betyder alltså att i Sverige, "världens mest jämställda land", kan kvinnor inte klä sig som dom vill utan att möta diskriminering, från affärsinnehavare, från arbetsgivare, från bostadsföretag, från vårdinrättningar o s v. Nu senast fick Statt i Eskilstuna böta ordentligt för att ha nekat en romsk familj från att använda deras bassäng.

Och allt sitter i kläderna. Eller?

Är det verkligen så att muslismska kvinnor i burka blir mer jämställda med män (och icke-muslimska kvinnor) om det tvingas klä sig västerländskt? OM det är så att burkan är ett fritt val från kvinnans sida så är det i min mening ett övergrepp att förbjuda dem att bära vad de vill. OM det är så att kvinnorna tvingats av sina män att bära burka, vad kommer då att hända när staten förbjuder dem att visa sig utomhus iklädd just burka? Jo, de kommer naturligtvis att få stanna inomhus, inom hemmets fyra väggar.

Men då slipper ju å andra sidan personer som den holländska regeringen och deras svenska integrationsministerkollega Nyamko Sabuni att se dem. Och det man inte ser, det finns ju som bekant inte?

Idag slår nog Expressen rekord. Jag brukar beklaga mig över den låga nivån på allmänbildningen hos kvällspressens journalister. Man kan ibland undra om de ens klarat sig med godkända betyg genom gymnasiet. Här har vi en Jens Brandberg som tror att Storbritannien ligger i USA. Och någon mer måste väl läst artikeln innan den publicerades? Det geografikunskapsmässiga förfallet är sålunda omfattande på tidningen i fråga.

"Allt pekade på ännu en fällande dom för en lärarinna som haft oralsex med en elev i USA. Rebecca Poole från North Worchestershire i Storbritannien hade erkänt sexuellt umgänge med den 15-åriga pojken som filmade allt med sin mobiltelefon."

Sen kan man ju också undra om det bara är kvinnor som begår sexuella övergrepp mot sina elever (även om det i det här fallet rörde sig om en 15-åring som tilltvingat sig oralsex under hot om våld). Tabloidpressen (ja det är ju numera snarare fråga om innehåll än format) skriver mycket om just kvinnliga lärare som begår sådana brott. Någonting får mig att misstänka att det är mycket mer kittlande för de sexfixerade redaktörerna på dessa blaskor att visa upp blonda lärarinnor som skall ha förgripit sig på sina manliga elever, än att visa upp män som förgripit sig på sina kvinnliga elever. Det ena är kanske, i ojämställdhetens namn lite mer kittlande än det andra? Eller är det kanske så att, av samma orsak, man förväntar sig att män skall köpa tidningarna för att läsa dessa artiklar. Kanske finns där innerst inne en önskan om att det kunde varit de själva som som pubertetsyngel fått lägra sin lärarinna? (Ett besök på vilken sexsajt som helst visar att sex i skolmiljö mellan lärare-elev tydligen är något man gärna fantiserar om.)

Sex säljer. Oavsett om journalisterna har elementära kunskaper eller ej.

Ännu har inget ljus fallit över vem som var först med att skita i det blå skåpet. Vi väntar med spänning på denna frågas lösning. Kanske skulle man skriva till Folkminnen i P1 och fråga... Eller är det en fråga för Språket i samma kanal?

Enlighten us!

I förra veckan hade vi fototävling på jobbet på temat Ett magiskt ögonblick. Min bild vann! Lille Vilgot i den skånska midsommarnatten fick flest röster. (Originalet har något bättre upplösning än här...) Själv trodde jag ett fantastiskt foto med en nybadad pojke och en burk med räkor i skulle vinna. Men röstade själv på en frukostbild från Italien, italiofil som jag är.

Tack dock till Vilgot (och solen) för ett bra foto!

Fru Justitia sägs vara blind. Och skall så vara. Ibland hävdar folk att hon bara är skelögd, som när det t ex gäller bemötandet av våldtagna kvinnor eller av invandrade personer som döms inom vårt rättssystem. 

Jag har tidigare ropat på en mer fristående instans när det gäller tidsbestämda straff för livstidsdömda. Det skall inte vara en Gun Hellsvik eller Thomas Bodström som skall avgöra dessa fall utan en oberoende domstol, skild från den exekutiva och lagstiftande makten. Till skillnad mot regeringen krävs nämligen att domstolen motiverar sina beslut. Mina önskningar såg ut att gå i uppfyllelse i och med att man lade över denna hantering på tingsrätten i Örebro. När jag idag klickar in på DN:s sajt inser jag att den nya lagen i stället vill hjälpa Fru Justitia med synhjälpmedel. Lagen förser henne med ett eget braille-alfabet.

Idag kan vi nämligen läsa i DN att lagen öppnar för vittnesförhör med offrens anhöriga när en livstidsdömd vill få ett tidsbestämt straff. Plötsligt minns jag ramaskriken här i Sverige när Annika Östberg utsattes för en sådan behandling i sitt amerikanska fängelse. Hur de anhöriga pläderat för att hon skall stanna där hon sitter, livet ut, och hur domstolen föll dem till föga. Nu är vi alltså på väg att införa samma system i Sverige. Allt beror, som jag kan se det, på hur tingsrätten i Örebro hanterar sådana vittnesmål. Om det, som det framställs i dagens DN, är till för att bedöma om gärningsmannen/den livstidsdömde t ex trakasserat offrets anhöriga under tiden i fängelse. Eller om det är ett sätt för domstolen att ta hänsyn till anhörigas känslor i sina domslut. För vem skulle inte vilja se sitt barns eller förälders baneman ruttna i fängelse? Men det tar oss onekligen tillbaka till ett öga för öga system som känns rätt medeltida. Eller amerikanskt om ni så vill. (Det känns ibland som om det är svårt att skilja däremellan.)

Alldeles nyss stod miljöminister Andreas Carlgren (c) i SVT:s Rapport och gungade fram och tillbaka på fötterna. Makens kommentar var att sådär gungar man när man saknar ryggrad.

Carlgren var tidigare chef för Integrationsverket. Som nu läggs ner. Därför får han i Rapport frågan varför han nu ändrat uppfattning då han står bakom regeringens linje och samtidigt tillhör Centerpartiet som var ett av de partier som ligger bakom Integrationsverket.

- Vad vet du vad jag ändrat för uppfattning? *hånflin*

Carlgren kommer förmodligen gunga vidare.

Idag var jag på personalkonferens på jobbet. Alla 370 kollegorna från hela landet hade kallats in till Djurönäset för två dagars konferens. Idag hade ledningen anlitat den norske psykologen Jan Atle Andersen. Vissa av cheferna har varit i extas över denne man. Jag börjar förstå varför.

En person som på fullt ansvar hävdar att det är individen som väljer om han eller hon blir kränkt eller inte, som väljer om han eller hon vill uppröras eller inte, det måste ju vara mumma för en chef som inte vill ta ansvar för organisation eller kollektiva mönster. (Att vilja är nämligen att göra enligt Jan Atle.) Om det är individen som ansvarar fråntar det ju chefen ansvar för individerna på arbetsplatsen. Himla smutt!

Men vad cheferna tydligen missat att fråga Jan Atle Andersen vid deras tidigare möten var hur han ser på trakasserier av enskilda medarbetare. En kollega frågade hur han applicerar sitt resonemang på personer som blir sexuellt trakasserade verbalt. "Se det som en komplimang" svarar psykologen Jan Atle Andersen.

Det får det att börja koka i lokalen.

Fler frågor följer och Jan Atle ångar glatt på. Kvinnor som lever i förhållanden där dom misshandlas påstår att dom blir fråntagna sin handlingsförmåga men det avfärdar Jan Atle. Han berättar senare om alla dessa människor som bara går och väntar på att bli kränkta för att kunna sjukskriva sig. Och att den som blir trakasserad eller misshandlad i förhållande efter förhållande eller anställning efter anställning måste se sig själv i spegeln för att fråga sig varför det händer just henne. 

En kollega lämnar lokalen.

Nu är det uppbrottstämningen i lokalen. 

En kollega frågar om invandrare också skall se sig i spegeln och fråga sig om det är deras eget fel att de inte får jobb. Jan Atle förstår inte parallellen... 

Då reser sig ännu en kollega och går.

Låt mig ta några exempel, säger Jan Atle och berättar om kvinnan som på ett företagsmöte börjat gråta och sprungit ut ur rummet. Det visade sig att hennes chef trakasserat henne sexuellt. Ett brott mot lagen. Jan Atle berättar hur han sätter sig med offret för detta brott och genast, "trots att jag ju är en gammal gubbe" känner att hon är intresserad av honom, att hon signalerar intresse för honom.

Då reser jag mig och går.

Eftersom föreläsaren mycket slugt har inpräntat i oss att vi själva väljer om vi vill bli provocerade så framstår förstås de som lämnar lokalen som förlorare som lät sig provoceras, som inte klarade att hålla masken. Sådana som blir sextrakasserade, misshandlade och t o m mördade av sina män kanske?

Det är då det är så skönt att komma hem till mannen som aldrig skulle drömma om att göra sexuella närmanden mot någon i en professionell situation för att hon klär sig på ett visst sätt eller för att han tror att hon är kåt på honom. Han som just nu lagar kyckling i rödcurry.

Slutsatsen blir att problemet väl knappast är att anmälningarna om sexuella trakasserier eller misshandel av kvinnor är för många. (Även om antalet brott är det.) Det är snarare så att kvinnor väntar i det längsta med att anmäla, att de lägger skulden på sig själva för det som sker. Det var nog något jag sa. Det var nog hur jag var klädd. Jag kanske har uppmuntrat honom.

Att när man då väl vågar anmäla till facket bli mött av kommentarer som 'se det som en komplimang'... Därför lär ingen av kollegorna ta Jan Atle på orden.

Att stå i TV och se upprörd ut över sådant som de flesta medborgare är upprörda över, att med darr på stämman framhålla självklarheter, det brukar ofta kännas lite lätt populistiskt. Folkpartiets Lars Leijonborg är specialist på att alltid vara först i rutan och beklaga sig när motståndarna trampat i klaveret. Var är denne man just nu? Har någon öht sett honom sen valet? Han känns ungefär lika synlig som en annan Lars, han Danielsson.

Och moderaterna som gastat och stått i angående utnämningsmakten. Som protesterat högljutt då (s) utnämnt någon ny utredare eller landshövding av s-färg. T ex när man utsåg Lars Engqvist som grundlagsutredare. Det är alltså samma moderater som gladeligen utser den gamle parti-politruken Unckel till landshövding i Stockholm OCH utredare av grundlagen. Förtjänstfullt belyst av DN idag.

Detta att ampert uttala sig om sådant som borde vara självklart, att man skall tillsätta folk efter kompetens och inte efter lång och trogen tjänst i partiet, visade sig bara vara tomt snack för moderaterna. Populistiska uttalanden.

Har tidigare på bloggen berättat om min anfader från Tylla i Torsång, Dalarna, Hans Andersson. Som satt i den sista av frihetstidens riksdagar. När man läser protokollen från bondeståndets debatter i riksdagen så framkommer att en av de tunga frågor som diskuterades var utnämningsmakten, att höga ämbeten skulle tillsättas utifrån kompetensprövning, inte svågerpolitik. Kanske är det, mer än två sekel senare, dags för Moderaterna (och de mycket tysta kollegorna i de andra regeringspartierna) att leva upp till sin egen retorik och äntligen börja leva som de lär.

Ni vill skära i a-kassan och höja avgifterna för att, enligt er, skapa fler jobb. Men jag har en mycket bättre idé! Det finns en annan budgetpost ni kan skära i. I årets budget har ni budgeterat för 98 miljoner i apanage till Knugen (och hans hushåll). Ta bort hela den posten så slipper ni kanske försämra levnadsvillkoren för de allra fattigaste. Om inte Knugen har ett jobb han kan försörja sig själv på kan han väl gå på a-kassa? Fast han kanske inte uppfyller arbetsvillkoret? Fast då kan han ju kränga nån av sina bilar och få lite att leva på ett tag.

Är det inte absurt att alla arbetslösa och sjuka skall få det sämre samtidigt som vi betalar NITTIOÅTTA MILJONER för att Hänt Extra och Aftonbladet skall ha något att skriva om, och för att prinsessorna skall kunna klä sig i snygga klänningar på Nobelfesten? 

Att ta från dom rika och ge till dom fattiga. Det hade gjort självaste Karl-Bertil Jonsson rörd.

(Tack till (v) för tipset!)

Helstatliga Vin&Sprit säljer vodka med hjälp av prostitution i Tyskland. Med affischer som ovanstående försöker Vin&Sprit sälja sin sprit till tyska herrar (får vi förmoda). Presschefen på V&S säger att man i Sverige känt till annonsen. Ändå har den dykt upp på gatorna i Hamburg (där den prostitutionsfrekventa Herbertstrasse ligger).

Man kan undra. Blir man sugen på en hora om man dricker Absolut vodka? Är Absolut ett varumärke som man gärna förknippar med torskar? Eftersom man inte reagerat mot annonsen, menar jag. Inte förrän DN slår upp det i tidningen.

Här har vi alltså ett statsägt företag i Sverige, ett land där köp av sex är förbjudet (för alla utom domare vid Högsta Domstolen), som marknadsför prostitution. Vad säger V&S? Att så länge vi bara passerar gränsen så är det lika OK att köpa sex som deras sprit?

Hädanefter blir det absolut bojkott av Absolut vodka i vårt hem.

Korv. Denna fantastiska uppfinning. När jag var liten fanns det ett radioprogram dit jag brukade ringa ibland. Där kunde man ställa frågor om allt från himmel till jord. Om detta program funnits idag hade jag ringt och frågat vem som uppfann korven.  

Ledande i korvproduktionen är enligt mig Bröderna Carlssons charkuteri. Söker på nätet för att finna dem men hittar ingen hemsida. Tro jag det, de är väl fullt upptagna med att tillverka sina fantastiska lammkorvar. Dessa har jag hittills bara funnit på OBS! Bergvik i Karlstad. 79% kött, under 10% fett och så goda att grilla att tårna krullar ihop sig av glädje. Ojämna i formen och läckert köttiga. Måste nog fara till Karlstad och köpa upp deras lager. Finns dom månne i Borlänge? Den som vet, speak now or be forever silent! 

Ugglarps Slakteri heter en annan firma som specialiserat sig på magra korvar, i samarbete med Viktväktarna. De har nu lanserat ett eget hälsosortiment under namnet Chativa, en tillsats av processad morot som ger bra konsistens och fungerar som smakförhöjare. Mycket godare än Gröne Slaktarn! Konceptet är framtaget av Ugglarps i samarbete med forskaren Eva Tornberg som har patent på processen. Mariannes Morötter i Ängelholm levererar morötterna. Deras wienerkorv för Viktväktarna är deliciös!

Häromdagen ställdes frågan på jobbet vem som först sket i det blå skåpet. D v s var detta uttryck kommer från. AKO hade en förklaring om att det förr i tiden då vi fortfarande hade dödsstraff i landet fanns en pub i Gamla Stan med ett blått skåp. I skåpet förvarades sprit som man bjöd de dödsdömda på. När de fått den sista supen var det alltså för att de skitit i det blå skåpet, typ. 

Maken, den mångordige lektorn, som idag på morgonen höll en utläggning om härkomsten av uttrycket att slå blå dunster i ögonen på någon, föreslog att Janne 'Loffe' Carlsson är något på spåren. Det var han som gjorde uttrycket allmänt känt i Göta Kanal 1981. I vintras var Loffe med i Frank i P3 och berättade själv att han tagit uttrycket från sin far som tydligen ska ha använt det flitigt under Loffes barndom. Enligt intervjun så ska begreppet under lång tid ha varit vanligt i Bergslagen. Detta fick Loffe att undra om det inte kunde vara så att det från början är ett belgiskt uttryck som kom till Bergslagen med vallonerna. J’ai fait kaka dans l’armoire bleue. Eller nåt. ;)  

Börjar istället söka på nätet. Inte helt lätt. Göta Kanal-förklaringen verkar vara vanlig. 

En bibliotekarie från Karlskrona skriver att hon och kollegorna kollat citatböcker, svenska idiom, målande uttryck med mera utan att få något napp. 

På en hemsida från Chalmers hittar vi följande, inte helt trovärdiga men ganska studentikosa, förklaring:
Uttrycket torde härröra från plattyskans 'Jetzt haben Sie in die blaue Schuppe geschiesst.' Talessättet emanerar från den tid då plattyskarna var starkt influerade av den anglo-saxiska viktorianismen. Som vi alla vet, ansågs avträden mycket oviktorianskt, och måste därför förbjudas (verboten sein). Visst vann man en del på detta, bland annat den engelska drottningens gillande, men tyvärr medförde förbudet även vissa nackdelar för plattyskarna. Bland annat avled plötsligt 23,7% av den arbetsföra befolkningen av förstoppning. Alltså måste man införa ett alternativ till de vanliga avträdena. Det var då som en driftig plattysk industrimagnat fick den geniala iden att marknadsföra 'die blaue Schuppe', en konstruktion som till det yttre var förvillande lik ett vanligt, blått klädskåp, men som i sitt inre dolde något betydligt mer jordnära. Åtminstone blev det det under tidens (och diverse andra faktorers) inverkan.

Så småningom genomskådade dock den viktorianskstyrda, pickelhuvebeprydda plattyska polisen (die flachdeutscher Polizei) tilltaget. En massiv jakt på blåa skåp inleddes, och många mindre bondbyar på den platta plattyska landsbygden ödelades helt. Så småningom kom de blåa skåpens användande även bland plattysken i gemen (die gemeine Flachdeutsche) att betraktas som en handling endast värdig någon tillhörig samhällets absoluta bottenskikt.

Någon sammanfattning på engelska kan den studentikose tyvärr inte ge, men hälsar att om man eftersöker utländsk litteratur i ämnet, rekommenderar han verket 'Ausschprung und Wiederentwicklung die blaue Schuppe Flachdeutschlands' av Fritz-Heinz von dem Grotschenfueppler. Någon har dessutom frågat sin farmor som uppfostrats med plattyska och hon tyckte det var kul men inte särskilt trovärdigt.

Någon annan föreslår att uttrycket kommer från dessa blå skåp…

 

Sen har vi förklaringen att det egentligen handlar om ett blåsskåp som en hund någon gång på 1900-talet lär ha skitit i varpå odören spritts med fläktsystemet.  

Så, nu utlyser jag en tävling här på bloggen! Den som kan komma med den mest trovärdiga förklaringen, vänligen upplys oss!  

PS: På Bruegels tavla Ordspråken från 1559 gestaltar konstnären massor av ordspråk.


På denna detaljbild från målningen kan vi se kvinnan som sveper en blå mantel kring sin man för att slå blå dunster i ögonen på honom. Om man skall tro makens tolkning. Då skulle alltså detta uttryck för att lura någon härröra från före 1559. Bonuspoäng för den som kommer med ett ursprung där också! :)

Bilden här ovan togs den 3:e november förra året. I ljuset utanför ligger muséet över Röda Khmerernas tortycenter Toul Sleng. Bilden är tagen innan vi besökte muséet. Därav leendet. Efteråt var det svårare att le.

Samtidigt kan man längta efter lite kambodjansk värme, såhär när man tillbringat en timme ute i novemberregnet.

Hösttröst kommer dock att infinna sig ikväll när årets första glöggflaska skall korkas upp. Egentligen är det ju en flaska som sparats från förra året. Blossa Hjortron och Armagnac -05. Jag visste väl att den skulle komma till användning! :)

Kan ingen starta en insamling eller nå't så att meterologen Pär Holmgren kan få en ny kavaj och skjorta. Nu har han haft samma kläder, vinröd blank skjorta och ful brun kavaj, på sig i veckor och förutom att det måste börja lukta så sitter kavajen illa.

Kliver upp i crosstraining-maskinen på gymet. Klockan är halv sju och energin är inte den högsta. Ute är det mörkt. Krävdes underställ för att klara cykelturen från Riksby till Åkeshov. Ur stereon kommer... Lugna Favoriter... LUGNA favoriter. Med typ vilopuls. Om jag hade för avsikt att vila hade jag stannat i sängen. Och så detta tjatter med reklam för imbecilla. Och "Aftonbladet Nyheter" med nya rön om att rödtjut är bra för feta. Träning är bra för oss feta. Lite intensivare träning än puls 90.
 
Så jag stänger av min maskin och traskar ut i receptionen för att försöka förmå dem att växla till den vanliga musiken. Den med hög puls och bra beat. Inte någon jävla tryckare med Britney Spears. Och får förstås till svar att 'ja, men självklart'?

Oh nej. I receptionen sitter Kim Jong Ils svenska syster (de är åtminstone lockiga båda två). Och säger:

- Vi tyckte att ni skulle få lite lugn musik.

- Ja, men det är ju lite svårt att träna när det pratas hela tiden.

- Ja vi får se vad vi kan göra.

Behöver jag säga att vi tvingades lyssna på Lugna Favoriter i två timmar? Enligt principen 'vi vet bäst vad som är bäst för er'.

Skriver önskelista inför jul. Högst upp: MP3-spelare.

Sitter och fixar bilder inför en artikel jag håller på med om Kambodja. Hittar denna bild i samlingarna. En grymt varm dag i Phnom Penh då vi sökt oss till skuggan uppe vid ett tempel. Där bodde en apa. Som här distraheras av en man med godsaker.

Mitt i all eländig snö och kyla plingar det till i resedagboken. Ännu en rapport från moderns och hennes andre hälfts husbyggande i Thailand. Förutom att de nu skall börja en kurs i thailändska håller de också koll på bygget. Fast det höll på att gå illa häromdagen då 40-talisterna rest in till Pattaya i ett ärende. De hade nämligen glömt fästa en guldkedja i husets nordöstra pelare. Utan denna kan inte bygget fortgå. Dock var byggmästaren rådig och fann ett substitut i form av blommor.

På bilden ser man murarmästaren med medarbetare bygga en snörrät stenmur i området där husbygget pågår.

I övrigt  påstås det att det badas varje dag i havet.

Orättvist är väl det enda ord man kan finna på för vad man tycker om detta. Vad var det dom sa på radion igår, att dom som nu gått i pension har det bättre än någonsin? Det gäller tydligen även vädret...

Eller "snö...". Eller "snö?".

Och träningen missade jag idag p g a möte som jag nu måste skynda ut i snön för att hinna till.

Var är mina vinterkängor?