Huvudet på spiken!
http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/matsskogkar/article162503.ece
Läs och begrunda, ett av få kloka inlägg i tidningarna de senaste dagarna.
Läs och begrunda, ett av få kloka inlägg i tidningarna de senaste dagarna.
Tituleringsproblem
Bilden här ovan är tagen utanför Stockholms Rådhus förra veckan. Den föreställer min sam... eah man och mig efter att vi ingått det äkta ståndet. Även om jag nu brukar hävda att stånd är något som uppstår i helt andra sammanhang, och som kan vara både äkta och oäkta beroende på dagsform.
Nu har dock stora problem uppstått i vårt liv där vi inte längre vet hur vi skall omnämna varandra. Han som tidigare varit favoritsambon är nu plötsligt favoritmannen. Vilket ju inte är så konstigt, han är ju man. Men jag är banne mig ingen fru! han säger sig fortfarande omnämna mig som sin sambo och säger för övrigt att ordet fru kommer från tyskans Frau för kvinna. Ja, jag är inte 'hans kvinna' heller, så det tröstar ju intet. (Min man låter ju i sann patriarkal anda mer självständigt och fritt än min kvinna.)
Här har vi alltså två personer som är djupt skeptiska till äktenskapet som institution men för lata för att skriva samboavtal. Vi vill ju leva tillsammans och rent juridiskt vill vi också slå fast detta. Det är ORÄTTVIST att bara samkönade partnerskap får registrera partnerskap! (Och djupt orättvist att inte alla människor får manifestera sin kärlek genom kyrklig ceremoni, om man vill det.)
Och det är just detta som Feministiskt Initiativ vill ändra på. Inte ta bort rätten att gifta sig. Utan, som på så många håll i Europa skilja på det juridiska och det kärleksmanifesterande. Vår kärlek är vår, hur vi väljer att manifestera denna har ingen annan med att göra, inte staten, inte kyrkan. Såvida vi inte vill att just staten eller kyrkan skall välsigna vår kärlek.
Alltså, låt alla få ingå ett registrerat partnerskap som rent juridiskt är likställt dagens äktenskap. Detta skall kunna göras genom att man undertecknar ett formulär som laddas ner på nätet och ser till att få det bevittnat. Sedan får man sitt partnerskapsbevis hemskickat i brevlådan. Den som sedan vill får välja att ha en icke juridiskt bindande ceremoni på valfri plats och valfritt sätt.
Vår ceremoni bestod i att vi gick på Gondolen och åt och drack oss mätta och belåtna, och sedan tillbringade en smekhelg på Torpet där han grävde diken och jag avlutade gamla trädgårdsmöbler.
Och problemen med tituleringen består.
Hyenor
I helgen släppte Feministiskt Initiativ en rapport om ensamstående mammor och uppmärksammade denna grupp på Mors Dag med torgmöten och uttalanden. Bland annat publicerades en debattartikel i Göteborgs-Posten där Gudrun Schyman tog upp hur denna grupp negligeras i debatten.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=277886
Många är de röster som höjts om att svenska feminister inte tar ensamstående mammor och fattiga kvinnor på allvar. Var fanns då dessa röster nu? Läste de vår utredning?
Läs hela vår rapport här
Startade de en diskussion om ensamstående mammors villkor eller om de krav som F! ställer? Om att
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=277886
Många är de röster som höjts om att svenska feminister inte tar ensamstående mammor och fattiga kvinnor på allvar. Var fanns då dessa röster nu? Läste de vår utredning?
Läs hela vår rapport här
Startade de en diskussion om ensamstående mammors villkor eller om de krav som F! ställer? Om att
- Höja lägstanivån för underhållsstödet till 2 000 kronor per månad, med en årlig uppräkning som följer samhällets generella löneökning.
- Se till att föräldrar får information om de regler som gäller för rätten och skyldigheten till underhållsstöd och hur underhållsstödet ska beräknas i samband med en separation.
- Att en höjning av barnbidraget aldrig får innebära att den ekonomiska ersättningen till föräldrar med försörjningsstöd (socialbidrag) minskar i motsvarande mån – alla barn måste få del av en barnbidragshöjning!
Nej, det var som vanligt tyst från dem som inte vill föra en konstruktiv debatt om sakfrågan. Att verkligen adressera frågan om ensamma kvinnors situation var kanske aldrig meningen?
I stället slår Rapport upp stort att Gudrun Schyman gjort något så horribelt mot skattebetalarna som att resa runt i Sverige och träffa väljarkåren. En riksdagskvinna skulle kunna leva hela sitt liv inne i Riksdagshuset. Gå in där efter valet och komma ut fyra år senare. Där finns post, bankomat, restaurang och övernattningsmöjligheter. Kanske är det det Socialdemokraternas Hillevi Larsson menar är meningen med mandatet i Riksdagen, när hon låter sig intervjuas i dagens Expressen och uttrycker att det varit bättre om Schyman lämnat sin plats. För vem? Sossarna? Jo, det hade det nog, men det är knappast vad Gudrun Schymans väljare kryssat in henne i Riksdagen för.
Jag tillhör själv en av dessa väljare, som i senaste valet röstade på Gudrun. Jo, på henne personligen, inte så mycket på Vänsterpartiet, även om de ju liksom gled med ändå. Gudrun har nämligen varit den enda politker som kunnat ge röst åt mina tankar och visat att hon menar allvar som feminist. Självklart delar jag många av Vänsterpartiets värderingar också, fler än jag delar med de andra partierna, men inte fullt i samma utsträckning som de värderingar jag delar med Gudrun. Och jag kan lova att jag delar färre värderingar med Lars Ohly. När jag röstade på (v) gjorde jag det alltså för att jag ville ha Gudrun i Riksdagen. Jag satte ett fett kryss framför hennes namn även om hon stod som första namn på listan. Det är alltså, bland annat, på mitt mandat hon sitter i Riksdagen. Knappast på Hillevi Larssons. (Får vi väl anta?)
Och jag är helt övertygad om att en majoritet av oss som röstat på en lista med Gudrun som förstanamn gjort det för att vi tycker att hon behövs i Riksdagen. Frågan är hur mycket vi tycker att Lars Ohly behövs i Riksdagen. Valet blir ju tydligt den 17 september.
Så, en riksdagsledamot med MYCKET starkt mandat väljer alltså att befinna sig på resande fot, inbjuden av människor runt om i landet. Detta ingår i riksdagsledamöternas uppdrag (även om det säkert finns många som skulle vilja krypa in där i Riksdagshuset i fyra år utan att behöva stå till svars ansikte mot ansikte med väljarkåren). Det är för detta vi betalar skatt. Och vad Rapport m fl glömmer att berätta är ju att alternativet inte varit att spara en riksdagslön utan att någon annan kommit in, någon som också förhoppningsvis rest runt och träffat människor. Då det ingår i uppdraget.
Att framställa Gudrun Schymans resande i landet som felaktigt, och i Rapport visa bilder på hur Gudrun säljer sin egen bok till förmån för Fi (som om hon satt och räknade skattebetalarnas pengar) är inget annat än hyenajournalistik. Dit sällar sig i dag såväl Aftonbladet och Expressen.
Att sedan låta Nils Lundgren av alla människor kommentera Rapports 'rön' gör ju att den mest naive tittare förstår att här finns en annan agenda. Såvida inte Rapport ikväll kommer ha ett inslag om hur Junilistan eller Sverigedemokraterna finansierar sina valrörelser, med Gudrun som kommentator.
Men, det kommer ju inte att ske. Vi vet alla varför.
I stället slår Rapport upp stort att Gudrun Schyman gjort något så horribelt mot skattebetalarna som att resa runt i Sverige och träffa väljarkåren. En riksdagskvinna skulle kunna leva hela sitt liv inne i Riksdagshuset. Gå in där efter valet och komma ut fyra år senare. Där finns post, bankomat, restaurang och övernattningsmöjligheter. Kanske är det det Socialdemokraternas Hillevi Larsson menar är meningen med mandatet i Riksdagen, när hon låter sig intervjuas i dagens Expressen och uttrycker att det varit bättre om Schyman lämnat sin plats. För vem? Sossarna? Jo, det hade det nog, men det är knappast vad Gudrun Schymans väljare kryssat in henne i Riksdagen för.
Jag tillhör själv en av dessa väljare, som i senaste valet röstade på Gudrun. Jo, på henne personligen, inte så mycket på Vänsterpartiet, även om de ju liksom gled med ändå. Gudrun har nämligen varit den enda politker som kunnat ge röst åt mina tankar och visat att hon menar allvar som feminist. Självklart delar jag många av Vänsterpartiets värderingar också, fler än jag delar med de andra partierna, men inte fullt i samma utsträckning som de värderingar jag delar med Gudrun. Och jag kan lova att jag delar färre värderingar med Lars Ohly. När jag röstade på (v) gjorde jag det alltså för att jag ville ha Gudrun i Riksdagen. Jag satte ett fett kryss framför hennes namn även om hon stod som första namn på listan. Det är alltså, bland annat, på mitt mandat hon sitter i Riksdagen. Knappast på Hillevi Larssons. (Får vi väl anta?)
Och jag är helt övertygad om att en majoritet av oss som röstat på en lista med Gudrun som förstanamn gjort det för att vi tycker att hon behövs i Riksdagen. Frågan är hur mycket vi tycker att Lars Ohly behövs i Riksdagen. Valet blir ju tydligt den 17 september.
Så, en riksdagsledamot med MYCKET starkt mandat väljer alltså att befinna sig på resande fot, inbjuden av människor runt om i landet. Detta ingår i riksdagsledamöternas uppdrag (även om det säkert finns många som skulle vilja krypa in där i Riksdagshuset i fyra år utan att behöva stå till svars ansikte mot ansikte med väljarkåren). Det är för detta vi betalar skatt. Och vad Rapport m fl glömmer att berätta är ju att alternativet inte varit att spara en riksdagslön utan att någon annan kommit in, någon som också förhoppningsvis rest runt och träffat människor. Då det ingår i uppdraget.
Att framställa Gudrun Schymans resande i landet som felaktigt, och i Rapport visa bilder på hur Gudrun säljer sin egen bok till förmån för Fi (som om hon satt och räknade skattebetalarnas pengar) är inget annat än hyenajournalistik. Dit sällar sig i dag såväl Aftonbladet och Expressen.
Att sedan låta Nils Lundgren av alla människor kommentera Rapports 'rön' gör ju att den mest naive tittare förstår att här finns en annan agenda. Såvida inte Rapport ikväll kommer ha ett inslag om hur Junilistan eller Sverigedemokraterna finansierar sina valrörelser, med Gudrun som kommentator.
Men, det kommer ju inte att ske. Vi vet alla varför.
Fortfarande mest kvinnor som anmäler könsdiskriminering
Pressmeddelande från JämO:
Under måndag och tisdag har det publicerats ett stort antal artiklar i svenska media med innebörden att det är mest män som anmäler könsdiskriminering. Så är inte fallet.
Det finns fyra olika lagar som förbjuder könsdiskriminering: jämställdhetslagen (arbetslivet), likabehandlingslagen (för studenter i högskola/universitet), barn- och elevskyddslagen (all skolverksamhet) samt lagen om förbud mot diskriminering (som omfattar en rad olika områden, bland annat socialförsäkringar, medlemskap i arbetstagar-eller arbetsgivarorganisation, yrkesutövning, arbetslöshetsförsäkring samt yrkesmässigt tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder). Denna sista lag kallas populärt för DFL.
DFL trädde i kraft 2003, men omfattade då bara förbud mot diskriminering på grund av etnicitet, sexuell läggning och handikapp. Den 1 juli 2005 utökades den till att omfatta även kön som diskrimineringsgrund. Denna lag gör det bland annat förbjudet att tillämpa olika åldersgränser och priser för kvinnor och män.
Sedan DFL trädde i kraft 1 juli 2005 fram till idag har vi fått in
125 anmälningar enligt jämställdhetslagen, varav 25 från män.
95 anmälningar enligt DFL, varav 73 från män.
3 anmälningar enligt likabehandlingslagen, ingen från män.
0 anmälningar enligt barn-och elevskyddslagen (eftersom den trädde i kraft 1
april i år).
Summa 223 anmälningar, varav 130 från kvinnor = 58 procent.
Under måndag och tisdag har det publicerats ett stort antal artiklar i svenska media med innebörden att det är mest män som anmäler könsdiskriminering. Så är inte fallet.
Det finns fyra olika lagar som förbjuder könsdiskriminering: jämställdhetslagen (arbetslivet), likabehandlingslagen (för studenter i högskola/universitet), barn- och elevskyddslagen (all skolverksamhet) samt lagen om förbud mot diskriminering (som omfattar en rad olika områden, bland annat socialförsäkringar, medlemskap i arbetstagar-eller arbetsgivarorganisation, yrkesutövning, arbetslöshetsförsäkring samt yrkesmässigt tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder). Denna sista lag kallas populärt för DFL.
DFL trädde i kraft 2003, men omfattade då bara förbud mot diskriminering på grund av etnicitet, sexuell läggning och handikapp. Den 1 juli 2005 utökades den till att omfatta även kön som diskrimineringsgrund. Denna lag gör det bland annat förbjudet att tillämpa olika åldersgränser och priser för kvinnor och män.
Sedan DFL trädde i kraft 1 juli 2005 fram till idag har vi fått in
125 anmälningar enligt jämställdhetslagen, varav 25 från män.
95 anmälningar enligt DFL, varav 73 från män.
3 anmälningar enligt likabehandlingslagen, ingen från män.
0 anmälningar enligt barn-och elevskyddslagen (eftersom den trädde i kraft 1
april i år).
Summa 223 anmälningar, varav 130 från kvinnor = 58 procent.
Männen diskriminerade
Börjar dagen klockan 5.45 med frukost och P3. Där programledarna raljerar över att många av anmälningarna till JämO kommer från män, sju av tio anmälare på nya lagen mot diskriminering sägs vara män.
Förra året ändrade lagen att även omfatta diskriminering p g a kön vid tillhandahållande av varor och tjänster. Detta innebär att det inte längre är tillåtet med tjejtaxa i taxi eller olika åldersgräns på krogen.
I P3 konstaterar man att de kan se dessa män framför sig, att det förmodligen inte är män som vanligtvis står på barrikaderna för att skapa jämställdhet mellan könen, utan snarare män som tycker att jämställdheten gått för långt och vill ställa det hela till rätta genom att minsann visa att män också kan bli diskriminerade. Vilket tydligen fått till följd att JämO:s tid nu till stor del tas upp av kränkta män som inte kommer in på krogen.
Det är ju i såfall en något annan bild än vad 'Låt Tyskarna göra vad dom vill-Lobbyn' försökt frambringa i debatten om prostitution och sexhandel under Fotbolls-VM.
Någonstans kan man tycka att det skall vara lika för alla, att all diskriminering skall stävjas. Och det är inte OK att dra alla killar över en kam och porta dem på krogen för att många av dem inte kan uppföra sig. Lika lite som det är OK att porta en tjej från en befordran för att många tjejer skaffar barn och tar största delen av ansvaret för barn och hem (= borta mycket från jobbet i arbetsgivaren ögon).
Kanske kan detta få folk att förstå att krav på delad föräldraförsäkring m m inte bara är gripna ur luften. Att det faktiskt handlar om att göra något åt diskriminering, åt olika behandling av individer baserat endast på deras könstillhörighet. Låt oss hoppas!
Förra året ändrade lagen att även omfatta diskriminering p g a kön vid tillhandahållande av varor och tjänster. Detta innebär att det inte längre är tillåtet med tjejtaxa i taxi eller olika åldersgräns på krogen.
I P3 konstaterar man att de kan se dessa män framför sig, att det förmodligen inte är män som vanligtvis står på barrikaderna för att skapa jämställdhet mellan könen, utan snarare män som tycker att jämställdheten gått för långt och vill ställa det hela till rätta genom att minsann visa att män också kan bli diskriminerade. Vilket tydligen fått till följd att JämO:s tid nu till stor del tas upp av kränkta män som inte kommer in på krogen.
Det är ju i såfall en något annan bild än vad 'Låt Tyskarna göra vad dom vill-Lobbyn' försökt frambringa i debatten om prostitution och sexhandel under Fotbolls-VM.
Någonstans kan man tycka att det skall vara lika för alla, att all diskriminering skall stävjas. Och det är inte OK att dra alla killar över en kam och porta dem på krogen för att många av dem inte kan uppföra sig. Lika lite som det är OK att porta en tjej från en befordran för att många tjejer skaffar barn och tar största delen av ansvaret för barn och hem (= borta mycket från jobbet i arbetsgivaren ögon).
Kanske kan detta få folk att förstå att krav på delad föräldraförsäkring m m inte bara är gripna ur luften. Att det faktiskt handlar om att göra något åt diskriminering, åt olika behandling av individer baserat endast på deras könstillhörighet. Låt oss hoppas!
Sol!
Måste bara peta upp sambon i topp igen, i stället för Maria Abrahamsson... Han som just nu sitter och läser nån dammig bok om politik på balkongen och bränner sin muskulösa lekamen i solen.
Själv har jag varit kreativ idag med tre varv runt Lillsjön, två tvättar och nybäddat i sovrummet. Sååå skönt att göra något annat än tentaläsa. Men givetvis vaknade jag i morse och insåg att jag helt enkelt gjort ett idiotfel på tentan igår där jag döpt om Carol Gilligans tes i In a Different Voice till 'theory of ethics' när det väl egentligen skall vara 'ethics of care'. Så dumt. Jag kan ju det där, har till och med skrivit en uppsats om det en gång i tiden. Och så slår det slint i huvudet.
Men, men, nu är det gjort och kör jag så är inte omtentan förrän i augusti. Så idag skall jag njuta av våren och sedan skall vi åka iväg till vännerna i Årsta för att titta på nya bebisen som hunnit bli tre månader eller nåt sånt... Men innan dess blir det nog en liten tur till Plantagen för inhandlande av balkonglådor och eventuella blomster. Mina jalapenos och habaneros skall ju också få varsin kruka att frodas i. Spännande! Men med gräslöken blev det intet. Och quinoan och den kinesiska broccolin får vänta till nästa år. Bättre njuta än stressa över osådd mjölmålla (quinoa). Det finns ju att köpa på Coop.
Fradgetuggande ledarskribenter
Så var Maria Abrahamsson tillbaka på jobbet då, efter någon månads frånvaro från SvD:s ledarsida. Ett tag trodde vi nästan att Svenskans ledning insett att Abrahamsson framställer tidningen i ett löjets skimmer och genomfört någon slags omplacering. Men icke. Idag visar Abrahamsson att hon saknat jobbet, hennes bidrag i dagens tidning fullkomligt skvätter av uppdämt behov av att hävda sig gentemot den så förhatliga feminismen. Som vanligt tar hon i med storsläggan och använder sig av ett vokabulär som ingen annan. Syftet? Ja, som vanligt är det att framställa alla försök till att uppnå jämställdhet mellan könen som rabiat, militant och framförallt radikalfeministiskt.
Vad är det då som Abrahamsson retat upp sig över nu? Som får henne att inte kunna behärska sig i sin personliga kamp mot ett jämställdare samhälle. Jo, Abrahamsson vill att konsten skall skonas från jämställdheten. Marianne Ahrne lär hurra vid morgonkaffet.
Citat från dagens ledarskrö... ursäkta ledarkrönika. Skulle vara intressant med lite argumentationsanalys här.
"har den förhärskande statsfeminismen ätit sig in också i kulturpolitiken"
"En radikalfeministisk terminologi om genusperspektiv, könsmaktsordning och förtryckarstrukturer har på så vis kommit att genomsyra statens syn på medborgarnas önskvärda konsumtion av konst och annan kultur."
"Allt med den politiskt korrekta motiveringen att museichefen vill bryta den manliga dominansen på museets väggar."
"hur dagens radikalfeministiska synsätt appliceras på forna tider."
"Lika feministiskt skruvat är utställningens idisslande om att mannen vid denna tid inte fick delta i kvinnornas och barnens gemenskap mer än som åskådare."
"tagits i statsfeminismens tjänst."
"Så ska scenkonsten sälla sig till Moderna museet och Nationalmuseum i den militanta feministiska kampen." (www.svd.se)
Detta utgör ungefär en tredjedel av meningarna i Abrahamssons text... Och allt detta för att Moderna Muséet, Nationalmuseum och Riksteaterna vill öka andelen kvinnlig konstnärer, regissörer osv till minst 40%.
Som bevis för att Carl Larsson visst fått delta helt och fullt i omhändertagandet av hans och Karins barn skriver Abrahamsson: "Den könsstrukturella tesen står för övrigt i bjärt kontrast till Carl Larssons målning Mammas och småflickornas rum där ett frimodigt naket barn glatt tittar mot pappa konstnären."
Jo just. Familjerna Larsson och Zorn har ju gått till historien som ett par riktiga under av jämställt familjeliv. Ett naket barn i 'mammas och småflickornas rum' skulle alltså inte bevisa att man strukturerat hemmet utifrån kön. För att pappa fick lov att komma in med sitt staffli och jobba där eller?
Suck.
Vad är det då som Abrahamsson retat upp sig över nu? Som får henne att inte kunna behärska sig i sin personliga kamp mot ett jämställdare samhälle. Jo, Abrahamsson vill att konsten skall skonas från jämställdheten. Marianne Ahrne lär hurra vid morgonkaffet.
Citat från dagens ledarskrö... ursäkta ledarkrönika. Skulle vara intressant med lite argumentationsanalys här.
"har den förhärskande statsfeminismen ätit sig in också i kulturpolitiken"
"En radikalfeministisk terminologi om genusperspektiv, könsmaktsordning och förtryckarstrukturer har på så vis kommit att genomsyra statens syn på medborgarnas önskvärda konsumtion av konst och annan kultur."
"Allt med den politiskt korrekta motiveringen att museichefen vill bryta den manliga dominansen på museets väggar."
"hur dagens radikalfeministiska synsätt appliceras på forna tider."
"Lika feministiskt skruvat är utställningens idisslande om att mannen vid denna tid inte fick delta i kvinnornas och barnens gemenskap mer än som åskådare."
"tagits i statsfeminismens tjänst."
"Så ska scenkonsten sälla sig till Moderna museet och Nationalmuseum i den militanta feministiska kampen." (www.svd.se)
Detta utgör ungefär en tredjedel av meningarna i Abrahamssons text... Och allt detta för att Moderna Muséet, Nationalmuseum och Riksteaterna vill öka andelen kvinnlig konstnärer, regissörer osv till minst 40%.
Som bevis för att Carl Larsson visst fått delta helt och fullt i omhändertagandet av hans och Karins barn skriver Abrahamsson: "Den könsstrukturella tesen står för övrigt i bjärt kontrast till Carl Larssons målning Mammas och småflickornas rum där ett frimodigt naket barn glatt tittar mot pappa konstnären."
Jo just. Familjerna Larsson och Zorn har ju gått till historien som ett par riktiga under av jämställt familjeliv. Ett naket barn i 'mammas och småflickornas rum' skulle alltså inte bevisa att man strukturerat hemmet utifrån kön. För att pappa fick lov att komma in med sitt staffli och jobba där eller?
Suck.
Äntligen!
Äntligen, äntligen, äntligen!
För andra gången på två dagar har vi intagit middagen på balkongen. Dessvärre har ungarna i kvarteret funnit en skattkammare i soprummet. Deras föräldrar har uppenbarligen försett dem med koden till grovsoporna och nu har de släpat ut gamla stereoanläggningar, plåtlock och trasiga duschkabiner i vårt vackra skogsområde som vi har precis utanför balkongen. Skatter för en sjuåring, soptipp för 38-åringen och 50-åringen (se bilden).
Men det skall till mer för att förta våra vårkänslor. Dessutom är det tentafest ikväll här hemma hos oss. Bara vi två är bjudna men det räcker gott ändå efter ett antal timmars svettande i Värtasalen över politisk analys. Vet inte vad det är men salstentor får det att låsa sig för mig. Jag är helt enkelt inte lika bra på det...
Annars har vi ägnat eftermiddagen åt gnat om städning. I det här hemmet är könsrollerna de omvända och efter att ha utfört Jennie Sjögrens test ur boken Vardagsfeminism får jag erkänna att av ca 5 000 poäng så slog min kära sambo mig med 2 900 poäng eller nåt sånt. Detta för att jag gör sådant som att tvätta bilen och byta spolarvätska och köra till däckverkstan för att skifta däck medan han tömmer diskmaskinen och dammsuger och plockar undan efter middagen (vilken jag för det mesta lagar). Det innebär mer dagligt arbete för honom och därmed med gnat på mig för att jag inte är världsbäst på att plocka undan efter mig.
Sen avslutas det hela med att karln bränner chorizon på grillen. Trots att jag sagt till honom att vänta tills kolen är vit. 'Hur skall jag kunna veta att den skulle vara helt vit, om jag aldrig grillat med kol?' Det visar sig alltså att han aldrig grillat med kol förut, eller på en engångsgrill som denna. (Varpå jag inser att det alltid varit jag som grillat tidigare.) Ved är det som han använt sig av under sina första femtio år. Man häpnar. Och inser att det där med män och grillning inte gäller för alla män.
Men han är bäst ändå, eller kanske just därför, min spjuveraktige lektor. Precis som våren!
Pappa är lik sin pappa
Är lite tagen efter gårdagens Josefsson på SVT. Där Janne J åter besökt Göteborgsområdena Örgryte och Biskopsgården för att skildra vad som hänt med niondeklassarna som han träffade 1987. Och där han fann att segregationen bara ökat, att husen i Biskopsgården fortfarande hade flagnande fönster och att Örgryte var lika välmående som alltid. Där de nu vuxna personerna från klassen i Biskopsgården öppenhjärtligt berättade om sina liv som kökspersonal på Stena (som pappa), fabriksarbetare osv. Men där personerna från Örgryte vägrade träffa Josefsson eftersom dom tyckte att han målade en falsk bild av världen. Det var att göra det för enkelt för sig att visa på de båda klassernas (!) föräldrars yrken och sedan på vad barnen idag har för yrken. 'Men är den bilden inte sann då?' frågade Josefsson ett av bratsen. Bra fråga!
Den bilden är lika sann som den av min grundskola på Kronoparken hemma i Karlstad. Där hälften av oss var medelklassungar som bodde i villa och andra hälften arbetarklassungar som bodde i hyreslägenhet. Precis som i Josefssons program, fast inte riktigt i nivå med Örgryte, det hade vi Hammarö som levde upp till... Vad gör mina klasskompisar idag? Måste erkänna att jag har dålig koll. De två som jag har bäst koll på gick i sina föräldrars fotspår, den ena fick jobb på företaget där pappa var regionchef och jobbar där än idag såvitt jag vet. Den andra, vars föräldrar var lärare respektive sjukgymnast, blev just vårdlärare... Min mor var telefonisten och fackklubbsordföranden som blev ombudsman på ett tjänstemannaförbund, min far var svetsaren som blev fackklubbsordförande på heltid. Jag och min syster är idag anställda på varsitt tjänstemannaförbund.
Så bratsen från Örgryte får tycka vad dom vill, att man följer i sina föräldrars fotspår och att det självklart påverkar om man har pengar och stöd hemifrån i sina framtidsplaner är väl ganska naturligt. Som en av Biskopsgårdsföräldrarna sa, man vill ju att barnen skall få det lite bättre än man själv haft. Detta gäller förmodligen även för Örgryte-ungarnas föräldrar.
Och att bratsen vägrade visa upp sig inför kameran och stå för vilka dom är och vad dom gör var i mina ögon ynkligt. Men det är klart, om man vill blunda för segregationen i samhället blir det ju svårt att visa upp sig som en del av den.
Slutklämmen i filmen med den något naive Örgrytekillen som ville blir direktör och den något mer desillusionerade Biskopsgårdskillen som helst ville bli kock men inte hade tillräckliga betyg och trodde att han skulle hamna på Volvo eller SKF sa allt. Örgrytekillen blev direktör inom samma bransch som pappa, Biskopsgårdskillen hade jobbat på Volvo men var nu gaturenhållare, som pappa.
Den bilden är lika sann som den av min grundskola på Kronoparken hemma i Karlstad. Där hälften av oss var medelklassungar som bodde i villa och andra hälften arbetarklassungar som bodde i hyreslägenhet. Precis som i Josefssons program, fast inte riktigt i nivå med Örgryte, det hade vi Hammarö som levde upp till... Vad gör mina klasskompisar idag? Måste erkänna att jag har dålig koll. De två som jag har bäst koll på gick i sina föräldrars fotspår, den ena fick jobb på företaget där pappa var regionchef och jobbar där än idag såvitt jag vet. Den andra, vars föräldrar var lärare respektive sjukgymnast, blev just vårdlärare... Min mor var telefonisten och fackklubbsordföranden som blev ombudsman på ett tjänstemannaförbund, min far var svetsaren som blev fackklubbsordförande på heltid. Jag och min syster är idag anställda på varsitt tjänstemannaförbund.
Så bratsen från Örgryte får tycka vad dom vill, att man följer i sina föräldrars fotspår och att det självklart påverkar om man har pengar och stöd hemifrån i sina framtidsplaner är väl ganska naturligt. Som en av Biskopsgårdsföräldrarna sa, man vill ju att barnen skall få det lite bättre än man själv haft. Detta gäller förmodligen även för Örgryte-ungarnas föräldrar.
Och att bratsen vägrade visa upp sig inför kameran och stå för vilka dom är och vad dom gör var i mina ögon ynkligt. Men det är klart, om man vill blunda för segregationen i samhället blir det ju svårt att visa upp sig som en del av den.
Slutklämmen i filmen med den något naive Örgrytekillen som ville blir direktör och den något mer desillusionerade Biskopsgårdskillen som helst ville bli kock men inte hade tillräckliga betyg och trodde att han skulle hamna på Volvo eller SKF sa allt. Örgrytekillen blev direktör inom samma bransch som pappa, Biskopsgårdskillen hade jobbat på Volvo men var nu gaturenhållare, som pappa.
Republik nu!
För sisådär en 234 år sedan satt mina farmors mormors osv osv far i riksdagen. Han hette Hans Andersson och var bonde i Tylla, Torsång, Dalarna. Detta år 1772 bröts riksdagen av att kung Gustav III kuppade och stängde igen det som kom att bli den sista av frihetstidens riksdagar. Hans fick åka hem till Dalarna igen. Hur det gick för kungen vet vi ju alla, oavsett om Anckarströms kula egentligen var menad för Nisse Hult som höll honom vaken om nätterna tillsammans med sin kompis Bellman. (Jo, det är sant, det har jag sett på TV!)
Nästan tvåhundra år efter denna statskupp så infördes en ny konstitution i Sverige, år 1974. Då försvann det sista av kungens verkliga makt. T ex var regeringen inte längre tvungen att dra sina beslut i konselj inför kungen innan man verkställde besluten. I helgen ryktas så att Carl Gustaf Bernadotte, tillika kung här i landet, säger sig sakna denna ordning, med konselj. (Jo, det är också sant, för det har jag hört på radio!)
Nu är jag inte helt säker på att ättlingen till han greven från Pontecorvo vet vad det är han föreslår, nämligen att innan regeringen skall fatta ett enda beslut så måste dom diskutera det med kungen. Eller så är det precis det han gör. Fast man kan ju undra. Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet i helgen (jo, tidningen, alltså sant!) att kungen när han studerade i Uppsala 1968 fick frågan hur han kunde vara för monarki nu när han fått lära sig vad monarkin ställt till med för folket genom århundrandena. Svaret lär ha lydit:
- Jo, men det är ju alla i min släkt.
Nå, när (ja just det!) nu Feminsitiskt Initiativ intar riksdagen i höst får vi ju innerligen hoppas att inte Pontecorvos ättling kommer och kastar ut oss därifrån och tar över landets styre med sin son som högra hand. (Han var ju som bekant emot kvinnlig tronföljd så får han själv välja åker väl även Victoria ut.)
För jag tror inte det är det som folk vill när dom hyllar karln på hans 60-årsdag. Är det inte just det att han framstår som ofarlig som gör honom populär? Och då fortsätter vi väl att se förslaget om konselj (och därmed ändrad konstitution) som ett dåligt skämt. För det är det väl?
Nästan tvåhundra år efter denna statskupp så infördes en ny konstitution i Sverige, år 1974. Då försvann det sista av kungens verkliga makt. T ex var regeringen inte längre tvungen att dra sina beslut i konselj inför kungen innan man verkställde besluten. I helgen ryktas så att Carl Gustaf Bernadotte, tillika kung här i landet, säger sig sakna denna ordning, med konselj. (Jo, det är också sant, för det har jag hört på radio!)
Nu är jag inte helt säker på att ättlingen till han greven från Pontecorvo vet vad det är han föreslår, nämligen att innan regeringen skall fatta ett enda beslut så måste dom diskutera det med kungen. Eller så är det precis det han gör. Fast man kan ju undra. Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet i helgen (jo, tidningen, alltså sant!) att kungen när han studerade i Uppsala 1968 fick frågan hur han kunde vara för monarki nu när han fått lära sig vad monarkin ställt till med för folket genom århundrandena. Svaret lär ha lydit:
- Jo, men det är ju alla i min släkt.
Nå, när (ja just det!) nu Feminsitiskt Initiativ intar riksdagen i höst får vi ju innerligen hoppas att inte Pontecorvos ättling kommer och kastar ut oss därifrån och tar över landets styre med sin son som högra hand. (Han var ju som bekant emot kvinnlig tronföljd så får han själv välja åker väl även Victoria ut.)
För jag tror inte det är det som folk vill när dom hyllar karln på hans 60-årsdag. Är det inte just det att han framstår som ofarlig som gör honom populär? Och då fortsätter vi väl att se förslaget om konselj (och därmed ändrad konstitution) som ett dåligt skämt. För det är det väl?
