I väntan på värme
En liten bild från varmare land, med önskan om att det snart blir vår. En talgoxe har sjungit här utanför i ett par dagar nu och verkar lätt förvirrad över att det hela tiden pendlar mellan minus sju grader och plus sex...
Tjejerna på bilden är på väg från skolan utanför Siem Riep i Kambodja.
Kvinnorna tar över i Åkeshov?
I Åkeshov i Stockholm finns en simhall med vidhängande träningsanläggning. Detta etablissemang har funnits till glädje för Västerortsborna sedan ett halvsekel åtminstone. Men vad ingen vetat om är den diskriminering som pågått bakom stängda omklädningsrumsdörrar. Men säg den lycka som varar för evigt för den privilegierade klassen!
I samband med att Stockholms Stad bytte från Nautilus till Cybex (ut med de mer kvinnoanpassade Nautilusmaskinerna och in med nya Cybexmaskiner anpassade för män där kvinnor inte når ner till handtagen ens...) så har gymet på Åkeshov byggts om. Nu är där ljust och fint med stora fönster ut mot Bergslagsvägen där man kan cykla, springa och gå i stepmaskin och samtidigt se morgontrafiken in mot stan. Samtidigt har också taken i bastun ansetts föråldrade och ny pärlspont läggs in. Gymet skall också bli större varför byggnation pågått vägg i vägg med damernas omklädningsrum. Det var då den stora orättvisan uppdagades för samtliga besökare, män som kvinnor som barn.
För att hantera ombyggnationen i anslutning till kvinnornas omklädningsrum var man tvungen att finna en lösning på problemet med hantverkare bland nakna kvinnor. Alla hantverkare på bygget visade sig mycket riktigt vara män. Och män i kvinnornas omklädningsrum är inte alltid så lyckat. Hur lösa detta? Jo, genom att skifta omklädningsrum!
En morgon möts vi därför av nya skyltar på dörrarna till omklädningsrummen, stora föreställande en kvinna med långt blont hår och röd klänning och en man i hatt och blå byxor. Så att misstag inte skall göras och en man råka förirra sig in bland kvinnorna eller vice versa.
Och det är då den stora orättvisan, som pågått oifrågasatt under alla år visar sig! Kvinnorna har trängts i ett litet trångt, mörkt omklädningsrum med 12 duschar varav åtta utan handtag och uppsatta på två pelare samt en bastu. I detta omklädningsrum har de (uteslutande) kvinnliga dagisfröknarna kämpat med stora grupper dagisbarn med overaller och massa kläder. Där har kvinnor trängts på de smala bänkarna mellan skåpen. Hela tiden i tron om att männens situation är densamma.
Men se, liksom med styrelserepresentationen och lönerna, så var så inte fallet.
In i männens omklädningsrum trädde man denna morgon och fann till sin förvåning att deras omklädningsrum var nära på dubbelt så stort, med gigantiska fönster upp mot taket och därmed ett ljus som gör lampor överflödiga (åtminstone under den ljusare delen av året). Sköna parksoffor finns utställda mellan skåpen som är placerade med ordentligt mellanrum mellan raderna. Av med kläderna och in i duschen, och där visar sig nästa lilla detalj. Att männen har ett mycket större duschrum med ungefär lika många duschar men med mer utrymme och TVÅ bastur.
Samtidigt stängs dessutom bastun i herrarnas temporära omklädningsrum av för reparation i några veckor.
Gissa hur det låter bland herrarna just nu? Trängas får dom, och basta kan dom inte. Och mörkt är det. Bland damerna är dock tonen en annan. Vad skönt att plötsligt få rum, att kunna samla alla dagisbarnen på ett ställe, att få plats med alla overaller och stövlar. Och vad skönt att få plats i bastun!
Vad herrarna inte känner till där de går och längtar tillbaka till sötebrödsdagarna med omklädningsrumsöverflöd är att damerna inte stillatigande tänker återgå till sitt gamla omklädningsrum. Petitioner har startats och listor undertecknats med krav om att badhusledningen verkligen undersöker besöksfrekvensen utifrån kön och dagisbarn.
Och skulle det hela ändå sluta med att kvinnorna och barnen får återgå till att trängas så har denna skillnad kommit fram i ljuset, både för män och kvinnor. För det skall erkännas att männen var lika förvånade som kvinnorna över denna ordning. Kanske vi tillsammans skulle propsa på att omklädningsrummen byggs om helt så att det blir mer lika?!
Och tänk om vi kunde få ett sådant samhälle i övrigt också, där männen gav lite av sitt utrymme för att vi kvinnor skulle få plats! Åkeshovs simhall kanske kan bli en föregångare.
I samband med att Stockholms Stad bytte från Nautilus till Cybex (ut med de mer kvinnoanpassade Nautilusmaskinerna och in med nya Cybexmaskiner anpassade för män där kvinnor inte når ner till handtagen ens...) så har gymet på Åkeshov byggts om. Nu är där ljust och fint med stora fönster ut mot Bergslagsvägen där man kan cykla, springa och gå i stepmaskin och samtidigt se morgontrafiken in mot stan. Samtidigt har också taken i bastun ansetts föråldrade och ny pärlspont läggs in. Gymet skall också bli större varför byggnation pågått vägg i vägg med damernas omklädningsrum. Det var då den stora orättvisan uppdagades för samtliga besökare, män som kvinnor som barn.
För att hantera ombyggnationen i anslutning till kvinnornas omklädningsrum var man tvungen att finna en lösning på problemet med hantverkare bland nakna kvinnor. Alla hantverkare på bygget visade sig mycket riktigt vara män. Och män i kvinnornas omklädningsrum är inte alltid så lyckat. Hur lösa detta? Jo, genom att skifta omklädningsrum!
En morgon möts vi därför av nya skyltar på dörrarna till omklädningsrummen, stora föreställande en kvinna med långt blont hår och röd klänning och en man i hatt och blå byxor. Så att misstag inte skall göras och en man råka förirra sig in bland kvinnorna eller vice versa.
Och det är då den stora orättvisan, som pågått oifrågasatt under alla år visar sig! Kvinnorna har trängts i ett litet trångt, mörkt omklädningsrum med 12 duschar varav åtta utan handtag och uppsatta på två pelare samt en bastu. I detta omklädningsrum har de (uteslutande) kvinnliga dagisfröknarna kämpat med stora grupper dagisbarn med overaller och massa kläder. Där har kvinnor trängts på de smala bänkarna mellan skåpen. Hela tiden i tron om att männens situation är densamma.
Men se, liksom med styrelserepresentationen och lönerna, så var så inte fallet.
In i männens omklädningsrum trädde man denna morgon och fann till sin förvåning att deras omklädningsrum var nära på dubbelt så stort, med gigantiska fönster upp mot taket och därmed ett ljus som gör lampor överflödiga (åtminstone under den ljusare delen av året). Sköna parksoffor finns utställda mellan skåpen som är placerade med ordentligt mellanrum mellan raderna. Av med kläderna och in i duschen, och där visar sig nästa lilla detalj. Att männen har ett mycket större duschrum med ungefär lika många duschar men med mer utrymme och TVÅ bastur.
Samtidigt stängs dessutom bastun i herrarnas temporära omklädningsrum av för reparation i några veckor.
Gissa hur det låter bland herrarna just nu? Trängas får dom, och basta kan dom inte. Och mörkt är det. Bland damerna är dock tonen en annan. Vad skönt att plötsligt få rum, att kunna samla alla dagisbarnen på ett ställe, att få plats med alla overaller och stövlar. Och vad skönt att få plats i bastun!
Vad herrarna inte känner till där de går och längtar tillbaka till sötebrödsdagarna med omklädningsrumsöverflöd är att damerna inte stillatigande tänker återgå till sitt gamla omklädningsrum. Petitioner har startats och listor undertecknats med krav om att badhusledningen verkligen undersöker besöksfrekvensen utifrån kön och dagisbarn.
Och skulle det hela ändå sluta med att kvinnorna och barnen får återgå till att trängas så har denna skillnad kommit fram i ljuset, både för män och kvinnor. För det skall erkännas att männen var lika förvånade som kvinnorna över denna ordning. Kanske vi tillsammans skulle propsa på att omklädningsrummen byggs om helt så att det blir mer lika?!
Och tänk om vi kunde få ett sådant samhälle i övrigt också, där männen gav lite av sitt utrymme för att vi kvinnor skulle få plats! Åkeshovs simhall kanske kan bli en föregångare.
Alla hjärtans dag - utom för pappa?
| Idag är det alla hjärtans dag och på Qruiser (www.qruiser.se) tillfrågas medlemmarna om vem dom vill ge en röd ros. Svaren ligger nu kl 17.40 på dagen fördelade enligt följande: Din nuvarande partner 38 % (682 röster) | ||||||||
| Personen du dejtar 8 % (147 röster) | ||||||||
| Ditt ex 9 % (158 röster) | ||||||||
| Personen du är hemligt förälskad i 22 % (393 röster) | ||||||||
| Din bästis 8 % (149 röster) | ||||||||
| Din mamma 9 % (169 röster) | ||||||||
| Din pappa 1 % (17 röster) | ||||||||
| Ditt syskon 2 % (41 röster) | ||||||||
| En släkting 2 % (29 röster) Pappa får alltså bara rosen från 17 personer (1 procent) av de ca 1 500 personer som röstat. Hur skall man tolka detta? Medan mamma omnämns av 9 procent. Som att pappor inte vill ha rosor för att dom är män? Som att pappors barn inte kommer att tänka på sina fäder i sådana här sammanhang? Är det kanske dags för papporna att bli lite mer närvarande i sina barns liv, så att siffrorna om tjugo år visar att pappa får lika många rosor som mamma? Själv röstade jag på min syster! (Sambon har fått så mycket uppmuntran att han snart drunknar i den senaste dagarna. *s*) |
