Sipp gammal kärring

Ibland undrar jag om det är det jag blivit. Humorbefriad och sipp. Kommer på mig själv med att ibland tänka tankar som till och med vid själva tanken låter som om man helt tappat stinget. Som när man ser unga tjejer med väldigt lite kläder på sig. Och tänker "men lilla vän, borde inte du klä på dig så du inte blir förkyld".

Men så kommer en tjej som Frida Murenius, med sin underbara skånska, å vad svag jag är för den dialekten, och ger oss Dunka mig gul och blå. Första gången jag hör låten sitter jag i bilen vid ett rödljus i Karlskoga. Det är ett program i P1 där låtens innehåll skall diskuteras. En radiochef från Radio Kronoberg intervjuas och säger beskäftigt, om beslutet att inte spela Fridas låt i radio, att det är ingen bra låt.

Men låten är ju skitbra! Och texten får mig att inse att jag kanske inte är så himla sipp ändå. Att jag faktiskt varit där, för inte alls så länge sen. Och att jag önskar att det vore mycket mer OK att faktiskt få göra som tjejen i låten, att skilja på sex och romantik. Debatten kring låten visar att så inte är fallet, det finns alltid sippa tanter som skall bestämma vad vi får lyssna på eller inte. Men guuud så skönt att jag ännu inte är en av dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0