när diskussionerna dör
I helgen ramlade jag över en blogg, fråga inte hur, författad av Elisabeth vars 49-årige man, "SE", drabbats av Alzheimers. Fullständigt hudlöst och öppet skriver hon om deras gemensamma resa mot mörkret, tillsammans med den tonåriga dottern Carolina och hunden Pontus P. Hur de njuter av de små ögonblicken, korta samtal som tidigare var långa diskussioner.
Så berättar hon om den vilt främmande bloggaren som skickar ett paket fyllt av presenter till henne, som uppmuntran.
Och jag hulkar framför datorn. Gör det du också! Innan du går iväg och pratar riktigt länge med din partner/förälder/vän/syskon.
http://himlastigen.blogspot.com/
Min älskling är förmodligen på Centralen just nu i väntan på tåget mot Jönköping. Igår tittade vi på en lägenhet som faktiskt har potential att bli ett framtida hem. Påminde ganska mycket om stämningen i Stjärnhusen i Örebro. Snygga femtiotalsdetaljer och nära till allt. Så håll tummarna för att det inte drar iväg långt över miljonen...
På torsdag har vi första visningen här. Fönstren är putsade och allt i stort sett klart. Nu fattas bara den där lilla extra finishen. Kanske skall testa basilikatricket. D v s att ställa kryddor i kruka och fina vinägerflaskor i köket inför visningen. Annars tänkte jag köra på muttricket och ställa fram en skål godis i stället. Det är jobbigt att springa på visningar och gôtt när säljarna tänkt på oss med våra låga blodsocker... :)
I helgen blir det förmodligen sista sommarhelgen på Torpet. Sedan kommer nog hösten och det börjar bli dags att städa och fixa inför vinterstängningen av huset. Buskar skall klippas ner och min kryddodling skall tas hem till stan. Innerfönstren skall sättas i och frysen skall tömmas på bär och grillkorv. Pappa sa alltid att han gjorde allt ute vid Torpet för vår skull. Då när vi fortfarande var för unga för att uppskatta vad det innebar.
Hoppas han finns med oss där, i sädesärlan eller råbocken i åkerkanten kanske. Så att han ser hur mycket vi uppskattar det han och mamma gjorde. Tror han gillar vår nya panel i hallen. :)
Så berättar hon om den vilt främmande bloggaren som skickar ett paket fyllt av presenter till henne, som uppmuntran.
Och jag hulkar framför datorn. Gör det du också! Innan du går iväg och pratar riktigt länge med din partner/förälder/vän/syskon.
http://himlastigen.blogspot.com/
Min älskling är förmodligen på Centralen just nu i väntan på tåget mot Jönköping. Igår tittade vi på en lägenhet som faktiskt har potential att bli ett framtida hem. Påminde ganska mycket om stämningen i Stjärnhusen i Örebro. Snygga femtiotalsdetaljer och nära till allt. Så håll tummarna för att det inte drar iväg långt över miljonen...
På torsdag har vi första visningen här. Fönstren är putsade och allt i stort sett klart. Nu fattas bara den där lilla extra finishen. Kanske skall testa basilikatricket. D v s att ställa kryddor i kruka och fina vinägerflaskor i köket inför visningen. Annars tänkte jag köra på muttricket och ställa fram en skål godis i stället. Det är jobbigt att springa på visningar och gôtt när säljarna tänkt på oss med våra låga blodsocker... :)
I helgen blir det förmodligen sista sommarhelgen på Torpet. Sedan kommer nog hösten och det börjar bli dags att städa och fixa inför vinterstängningen av huset. Buskar skall klippas ner och min kryddodling skall tas hem till stan. Innerfönstren skall sättas i och frysen skall tömmas på bär och grillkorv. Pappa sa alltid att han gjorde allt ute vid Torpet för vår skull. Då när vi fortfarande var för unga för att uppskatta vad det innebar.
Hoppas han finns med oss där, i sädesärlan eller råbocken i åkerkanten kanske. Så att han ser hur mycket vi uppskattar det han och mamma gjorde. Tror han gillar vår nya panel i hallen. :)
Kommentarer
Trackback
