Kossnötter och andra
Läser Åsa Petersens blogg (http://app.blogg.se/trackback/ping/7626406) om hur en ledarskribent i Svenska Dagbladet sågar hennes nya bok och tycker att Åsa i stället skulle skrivit en bok om sin stamning. Som om blattar bara ska skriva böcker om hur det är att vara blattar, eller kvinnor om hur det är att vara kvinnor eller flator om hur det är att vara flator. Men vad annat kan man vänta sig från Svenska Dagbladets ledarsida? I deras värld existerar inga normer eller strukturer.
Drar mig till minnes ett möte jag en gång deltog i tillsammans med ett par personer på jobbet för ett antal år sedan. Jag hade läst Åsa Petersen och tyckte att hon var duktig på att uttrycka åsikter som delas av det förbund jag jobbar på. Särskilt i frågan om delad föräldraförsäkring. Då jag endast kände till Åsa som ledarskribent i Aftonbladet föreslog jag hennes namn till ett seminarium. Varpå en av kollegorna reagerade mycket starkt. Nej, det var ju omöjligt, Åsa Petersen kan ju inte prata inför folk, hon bara blir röd i ansiktet och stammar och ya da ya da...
Jag la ner det hela, och tänkte att kollegan i fråga vet väl något som jag inte vet. Men jag har inte glömt det eftertryck hon svarade med. Och hade jag vetat då, att hon pratade om en person med stamning hade jag förmodligen sagt att här brukar vi inte diskriminera folk p g a funktionshinder utan anpassa förutsättningarna i stället.
Det händer att man i jobbsammanhang träffar personer som kämpar med stamning, och det brukar sällan vara något problem. Vi är ju där för att kommunicera i jobbet, inte tävla i muntlig skicklighet. Och där är vi tillbaka i det som ledarfolket på Svenskan inte förstår. Det som feminister brukar kräva är att alla skall få plats, inte för att vi är kvinnor, blattar eller stammare, utan för att vi är människor som alla andra.
Och vad stamningen anbelangar, så hörde jag någon prata om Povel Ramel när denne just gått bort, att han ändrat stavningen i t ex kokosnöt till kossnöt för att få en stammande vän att säga just kokosnöt. Smart! :)
Drar mig till minnes ett möte jag en gång deltog i tillsammans med ett par personer på jobbet för ett antal år sedan. Jag hade läst Åsa Petersen och tyckte att hon var duktig på att uttrycka åsikter som delas av det förbund jag jobbar på. Särskilt i frågan om delad föräldraförsäkring. Då jag endast kände till Åsa som ledarskribent i Aftonbladet föreslog jag hennes namn till ett seminarium. Varpå en av kollegorna reagerade mycket starkt. Nej, det var ju omöjligt, Åsa Petersen kan ju inte prata inför folk, hon bara blir röd i ansiktet och stammar och ya da ya da...
Jag la ner det hela, och tänkte att kollegan i fråga vet väl något som jag inte vet. Men jag har inte glömt det eftertryck hon svarade med. Och hade jag vetat då, att hon pratade om en person med stamning hade jag förmodligen sagt att här brukar vi inte diskriminera folk p g a funktionshinder utan anpassa förutsättningarna i stället.
Det händer att man i jobbsammanhang träffar personer som kämpar med stamning, och det brukar sällan vara något problem. Vi är ju där för att kommunicera i jobbet, inte tävla i muntlig skicklighet. Och där är vi tillbaka i det som ledarfolket på Svenskan inte förstår. Det som feminister brukar kräva är att alla skall få plats, inte för att vi är kvinnor, blattar eller stammare, utan för att vi är människor som alla andra.
Och vad stamningen anbelangar, så hörde jag någon prata om Povel Ramel när denne just gått bort, att han ändrat stavningen i t ex kokosnöt till kossnöt för att få en stammande vän att säga just kokosnöt. Smart! :)
Kommentarer
Trackback
