vi blev pressade att ljuga!

Sa de brittiska soldaterna när de återvände hem till tryggheten igen, efter sina dagar i fångenskap i Iran. Det som sägs när man framträder i TV i fångenskap skall förmodligen tas med en nypa salt. Men hur är det med det som sägs i intervjuer i The Sun när man fått £150 000 för att öppna sig för just dem.

Och är det egentligen konstigt att den enda kvinnan har ett högre mediavärde än männen tillsammans? Om det varit tvärtom och ett gäng kvinnliga sjuksköterskor samt en manlig dito tagits till fånga av ett matriakaliskt samhälle styrt av kvinnor som tvingat mannen att raka av sig sitt skägg och dölja sina manliga attribut så skulle han förmodligen också tjänat en hacka. Bara att det ju aldrig händer sådana saker. Någonstans.

"Sanningen om mina dagar i fångenskap". Kan det vara en lämplig rubrik? 

För övrigt vaknade vi idag till ett vitt landskap, påskbrasan var effektivt släckt efter att det snöat hela natten. Så avslutades en skön påsk på Torpet med ännu mer kyla. Burrr... Att en dusch kan kännas så skönt, efter fem dagar utan. 

Och ikväll kommer ett nyinspelat avsnitt av världens bästa polisserie någonsin, Cracker! Gissa om jag sitter vid TV:n som ett ljus klockan 21.00. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0